- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
957-958

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dröjsmål ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

centra, utgör det fysiologiska underlaget för
drömmen. Emellertid kan, såsom fallet ofta är efter
ett intensivt intellektuellt arbete, afkopplingen
af de högre centra vara mindre fullständig;
drömmarna ega då ett visst sammanhang eller kretsa
på ett fantastiskt sätt kring den gångna dagens
händelser. Ett liknande förhållande råder ju
äfven före uppvaknandet. Af de lägre centra, som
under sömnen befinna sig i verksamhet, böra vi i
första rummet egna uppmärksamhet åt sinnescentra;
särskildt bruka syn- och hörselcentra utmärka sig
för en stegrad retbarhet, hvadan föreställningarna
i drömmen ofta hafva en hallucinatorisk och visionär
liflighet. Vi återse i drömmen välbekanta ansikten,
platser, där vi lekt som barn, men äfven ställen,
dem vi aldrig sett annat än i drömmen; vi höra
våra vänners tilltal eller främmande personers
röster, och det dramatiska i dylika drömsituationer
kan kompliceras på mångahanda sätt. Hvad som ger
drömmarna denna visionära liflighet och dramatiska
styrka, är otvifvelaktigt just det fysiologiska
isärfallande af hjärnans verksamhet, som följer med
insomnandet och de högre centras afkoppling. Vid
detta isärfallande (dissociation) befinner sig en
mängd underordnade centra i verksamhet, men som de
äro lösgjorda ur sitt sammanhang, dels inbördes,
dels ock med ett högre kontrollerande centrum, får
denna verksamhet en egendomlig splittrad karaktär,
på samma gång densamma på vissa punkter är af en
intensiv (hallucinatorisk) liflighet. På grund af
denna splittrade verksamhet presterar å sin sida
drömmen en serie fragment af psykiska förlopp,
som på medvetandets starkt fördunklade fält utföra
ett underligt skuggspel. Afskurna från centrum och
hindrade att sammanflyta i enhetliga och personliga
tankearbeten, verka de på den sofvandes starkt
reducerade medvetande såsom yttre, främmande och
öfverraskande fenomen. Den hallucinatoriska styrka,
hvarmed drömbilderna göra sig gällande, har ock i
splittringen (dissociationen) sin förklaring; ty den
nervösa energi, som hopat sig i vissa underordnade
centra, har stundom ingen annan väg att afbörda
sitt öfverflöd af retning än till de periferiska
sinnescentra (jfr Hallucination).

Det är icke ovanligt, att den retbarhet, som under
sömnen utmärker ett sinnescentrum, lämnar ett annat
alldeles oberördt, m. a. o. att vissa underordnade
centra kunna sofva, medan andra äro vakna. Så berättar
den engelske sinnessjukläkaren Hack Tuke följande:
"Jag drömde en gång, att jag genom fönstret såg en
herre, som stod utanför och ringde vid entrén. Då
tjänstflickan icke kom och öppnade, gick jag själf
till kökstrappan och drog i en klocksträng för att
varsko henne. Jag blef emellertid högst förvånad, då
klocksträngen icke frambragte något ljud, jag drog
och drog, en gång, flera gånger. Jag såg tydligt
klockkläppen röra sig, men intet ljud hördes." Den
sofvandes häpnad öfver en dylik iakttagelse, som på
ett tämligen hårdhändt sätt gäckar all erfarenhet,
är ofta tillräcklig att väcka honom.

Äfven en utifrån kommande retning, som träffar
sinnescentra, kan hafva sitt inflytande på
drömmen. Lukten af blommor eller parfymer, ett starkt
buller eller ljussken kan hos den sofvande väcka
föreställningar och leda drömmarna i någon viss
riktning. Likaledes inverka kroppsliga förnimmelser,
hvilka ofta i drömmen öfverdrifvas och förstoras,
såsom känslan af försvagad hjärtverksamhet, af
en domnad arm, af kyla o. s. v., suggererande på
drömmarnas gestaltning och förlopp. Man tycker sig
öfverfallas, gripas, på väg att kväfvas, man kan icke
försvara sig, icke röra en lem till nödvärn, man
tycker sig blottställd i en synnerligen lätt dräkt
för människors uppmärksamhet o. s. v. I relation
till kroppssensationerna stå äfven s. k. profetiska
drömmar, som förebåda kommande sjukdomar. De förklaras
däraf, att de obetydligaste sensationer blifva i
drömmen tydliga och inverka på drömföreställningarna,
i hvilka de ofta på ett synnerligen fantastiskt sätt
upptagas. Begynnande inflammationer i ögon, hals
o. s. v. kunna sålunda göra sig gällande i drömmen,
långt innan de eljest bli märkbara.

Emellertid träda drömmarna långt oftare i samband
med det förflutna, särskildt med längesedan flydda
tider och förhållanden än med framtiden. Verkligt
aktuella bekymmer, förhoppningar och önskningar
lämna oss i fred i drömmen, och det är till forna
dagars sträfvan och oro vi återvända. Kombinationer af
minnen, som länge hvilat, spöka i drömmen och väcka en
längesedan försvunnen stämning eller stillad ängslan
på nytt till lif. Drömmarna äro sålunda ofta att
likna vid ett fyrverkeri af bortglömda laddningar,
rester af vår ungdoms lifliga energi, som aldrig
helt förbrunnit, vår vänskap till en barndomsvän,
vår oro för studentexamen o. s. v. Men allt det,
som fyller det närvarande, och den energi, som
under dagen omsättes, våra senaste sträfvanden,
vår sista sorg, allt sådant försvinner i dunklet,
och de nervösa kombinationer, som uppbära denna
själsverksamhet, äro de, som framför allt hägnas af
sömnen, en förutsättning för, att vi, när morgonen
randas, på nytt kunna upptaga vår sträfvan, vår sorg
o. s. v. med oförminskad liflighet.

Såsom ofvan nämndes, förlora vi i sömnen vissa i vårt
dagmedvetande ingående förnimmelser och personminnen
af orienterande art, genom hvilka vi oupphörligen
befinna oss i kontakt med verkligheten och som utgöra
den fasta punkt, på hvilken vårt omdöme och vår kritik
i mycket stödja sig. Med förlusten af detta fotfäste
glida vi bort i en overklig värld, där alla slags
orimligheter flyta om hvarandra. Emellertid händer det
ej sällan, att vi i sömnen bibehålla en svag känning
af detta fotfäste, äfven sedan drömmen fört oss långt
bort från det närvarande. Vi hafva då en aning om, att
drömmen är en dröm, och vi taga de bekymmer, hvarmed
den fyller vår själ, med relativt jämnmod. Mången
t. ex., som på gamla dar drömmer om studentexamen
och erfar en gruflig oro öfver att ej kunna ett ord
af vissa examensämnen, sansar sig småningom i känslan
af att han i själfva verket icke längre behöfver bry
sig om studentexamen, och denna känsla växer slutligen
till en öfvertygelse, m. a. o. man kommer ånyo i sådan
kontakt med verkligheten, att man vaknar. Ett dylikt,
ofta trösterikt, tvifvel på drömmens verklighet har
af Calderón i skådespelet "Lifvet en dröm" blifvit
omsatt till ett slags lifsfilosofi om verklighetens
overklighet, som saknar hvarje psykologiskt
berättigande. När drömmen blandar sig med det vakna
lifvets erfarenheter, uppstår tviflet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free