Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 969-970 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dsjiggetai ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Örlogsfartyg hafva ofta bottenceller äfven för och
akter om dubbelbottnen.
C. K. S.

Dubbelbroms. Se Broms, sp. 249.

Dubbelbrytning, fys. Vid inträdet i kristalliserade
kroppar, som icke tillhöra det reguljära systemet
(se Kristallografi), blir en ljusstråle i
allmänhet uppdelad i tvenne strålar, som fortgå
i olika riktningar. Särdeles tydligt framträder denna
dubbelbrytning, om man lägger en kalkspatkristall
öfver en svart punkt på ett hvitt papper och betraktar
detta rakt uppifrån genom kristallen. Man ser
nämligen då en dubbelbild af punkten. Vrides kristallen
kring en genom den svarta punkten gående,
mot kristallens yta vinkelrät linje, så förblir den
ena bilden i samma läge, men den andra flyttar sig
i en cirkel omkring den förra. Den ena af de båda
strålar, i hvilka den i en dubbelbrytande kristall
ingående strålen uppdelas, följer de vanliga brytningslagarna
(se Ljusbrytning) och säges därför vara
ordinärt bruten. Detta är däremot icke förhållandet
med den andra strålen, den extraordinärt brutna.
Denna ligger alltid i ett plan, som är parallellt med
kristallens hufvudsnitt (d. v. s. ett plan, som är
vinkelrätt mot en af kristallens ytor och går genom dess
hufvudaxel; se Kristall). Om man genom en
kalkspatkristall betraktar en svart punkt på ett hvitt
papper och därvid håller kristallen på något afstånd
från papperet samt i en sådan ställning, att hufvudaxeln
blir parallell med sammanbindningslinjen mellan
ögat och den svarta punkten, så blir äfven den
infallande ljusstrålen parallell med hufvudaxeln, och
man ser endast en bild af punkten. Men vrider man
kristallen så, att den infallande strålen bildar vinkel
med hufvudaxeln, så uppkommer dubbelbrytning,
och afståndet mellan de båda bilderna blir större, ju
större vinkel den infallande strålen bildar med hufvudaxeln.
Den extraordinära strålens brytningsförhållande
är således beroende af nyssnämnda vinkels
storlek. Är den extraordinära strålens brytningsförhållande
större än den ordinäras, säges kristallen
vara positivt dubbelbrytande, i motsatt fall negativt.
— Kristaller, hvilka likna kalkspaten däri, att det
finnes blott en enda riktning, i hvilken en ljusstråle
kan genomgå dem utan dubbelbrytning, kallas
optiskt enaxiga samt tillhöra de kvadratiska och
hexagonala kristallsystemen. Sådana kristaller äro
turmalin, apatit, smaragd, beryll, safir, ametist
och bergkristall m. fl. De kristaller, som hafva två
riktningar, längs hvilka en ljusstråle kan genomgå dem
utan dubbelbrytning, kallas optiskt tvåaxiga. Till
dem höra glimmer, gips, järnvitriol, borax, tungspat
och topas. Ett särskildt slag af dubbelbrytning,
som förekommer vid optiskt tvåaxiga kristaller, är
den s. k. koniska brytningen. Äfven glas
under starkt tryck eller efter hastig afkylning verkar
dubbelbrytande. I ett elektriskt fält bli oledare,
såsom kolsvafla, terpentin o. s. v., dubbelbrytande
(Kerrs fenomen). — Dubbelbrytningen upptäcktes
1669 af Rasmus Bartholin. Den förklaras, i
öfverensstämmelse med vibrationsteorien, därigenom, att
etern i kristallen ej har samma elasticitet i alla
riktningar, hvarför också ljusets hastighet blir olika
i olika riktningar inom kristallen. Jfr
Dubbelbildsmikrometer, Nicols prisma och
Polarisation.
K. L.*

Dubbelbägare (Kredensbägare), ett slags på
1500-talet brukligt dryckeskärl af silfver, som
bestod af två skålar, så afpassade, att den öfre kunde
bilda lock till den undre, eller ock framställde undre
delen en festklädd kvinna, som i de upplyfta
händerna håller den öfre, kring en axel roterande
skålen. Denna var bestämd att tömmas af damen,
den undre däremot afsedd för kavaljeren (se fig. på
bildsidan till art. Dryckeskärl).

Dubbelbössa. Se Skjutvapen.

Dubbelcentner. Se Centner.

Dubbelcircero, boktr., en tryckstil, som i kägeln
håller 12 kvartpetit l. 24 typografiska punkter och
står emellan text (sekunda) och dubbelmittel. (Jfr
Cicero). Exempel:

Diplozoon paradoxum.

Dubbeldjur, Diplozoon, zool., ett till plattmaskarnas
klass (Plathelminthes), sugmaskarnas ordning
(Trematoda) och gruppen Monogenea hörande
släkte, hvars medlemmar hafva en enkel utveckling,
utan s. k. generationsväxel, d. v. s. omedelbart ur
äggen utveckla sig till fullt utbildade könsdjur.
Dubbeldjuret har i främre ändan, bakom munnen, tvenne
sugskålar, och i den bakre äro åtta häftorgan anbragta,
fyra på hvardera af de tvenne sidoskifvorna. När djuren
blifvit utvuxna, lägga de sig två och två
korsvis öfver hvarandra, i det att det ena djuret med
en på buksidan anbragt sugskål omfattar en tapp å
det andra djurets ryggsida, så att ett slags dubbeldjur
uppkommer, hvarvid dock hvardera halfvan
bibehåller utseendet af ett fullständigt djur.
Dubbeldjuren lefva såsom yttre parasiter på huden och
gälbladen af fiskar. De stora, ofta kantiga äggen hafva
bihang, medelst hvilka de fästa sig vid åtskilliga
föremål. I Sverige träffas Diplozoon paradoxum på
gälarna af mörtar m. fl. insjöfiskar.
J. G. T. (L—e.)

Dubbeldrill, mus., instrumental drill, som utföres
samtidigt på två toner; dessa bilda då vanligen
en ters inbördes.

Dubbelflygel l. Diplasion
(grek., "dubbel"), fr. vis-à-vis,
mus., föråldradt flygelpiano, försedt
med en klaviatur vid hvardera ändan.

Dubbelflöjtblåsande flicka. (Från en antik marmorrelief.)

Dubbelflöjt, mus., ett hos
assyrierna, egypterna, grekerna,
romarna och flera andra antika folk
brukligt blåsinstrument, bestående
af tvenne antingen skilda eller i ett
gemensamt munstycke förenade
flöjtpipor, hvilka blåstes af en person.
Dubbelflöjt är benämning äfven på en täckt 4—8 fots orgelstämma
med två midt emot hvarandra stående labier.
A. L.*

Dubbelfotingar, Chilognatha l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>