Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelfuga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa för att utjämna möjligen förekommande
oregelbundenheter och parallellisera fibrerna. (Jfr
Bomullsindustri.) Bland väfningens förarbeten
förekommer äfven dubblering (dubbelspolning eller
dubbelhaspling), hvarmed menas ett parallellt
sammanförande af två eller flera trådar utan att
sno eller tvinna dem om hvarandra; dylik dubblering
verkställes för olika ändamål, exempelvis för att
i ripsväfnader erhålla tjocka och jämna ränder, för
att i sammet erhålla ett möjligast tätt och jämnt flor
(lugg) o. s. v. — Inom boktryckarkonsten säges trycket
dubblera sig, om det på någon del af arket (vanligen
i kanterna) synes tryckt två gånger, beroende på att
arket icke ligger riktigt fast e. d.
Dubblering (af rotar), krigsv.,
fördubbling, förekommer vid en infanteriafdelning
i rotekolonn (linjeformering på två led, vänd
åt sidan) därigenom, att de jämna rotarnas män
"utrycka" i höjd med motsvarande udda rotars,
hvarigenom kolonnen får 4 mans bredd. "Inrycka"
rotarna, blir kolonnen "utan dubblering".
C. O. N.
Dubblett (fr. doublet), två sammanhörande boningsrum;
föremål, som säljas parvis; ädelsten, som är
sammansatt af tvenne, särskildt för detta ändamål
slipade delar (se Dubblera); språkv., den företeelsen
att, etymologiskt sedt, ett och samma ord klyfves i
två (eller flera) beträffande form eller betydelse
eller i båda hänseendena, t. ex. kona och kvinna,
butik och apotek. Se Noreen, "Om orddubletter i
nysvenskan" (i Uppsala univ:s årsskr. 1886) och
"Språkliga dubbelgångare" (i "Juldagar", 1904). Se
vidare Duplett.
Dubbning. Se Dubba.
Du Bellay [dy bälä’], Joachim, fransk skald. Se
Bellay.
Dubensee [do’benṡe]. Se Daubensee.
Dubhlinn, irländska namnet på Dublin.
Dubica [-i’tsa], Dubitza. 1. (Bosniska l. Turkiska
D.) Befäst stad i Bosnien, på södra sidan af
floden Una. Omkr. 4,000 inv. D. tillhörde fordom
Johannitorden. Under flera århundraden var det
ett tvistefrö mellan turkarna och österrikarna. — 2.
Österrikisk köping på norra sidan af floden Una, midt
emot Bosniska D., i kroatiska komitatet Zagreb. 6,599
inv. (1901).
Dubief [dybiä’f], Jean Baptiste Fernand, fransk
politiker, f. 14 okt. 1850 på slottet Varennes,
nära Mâcon, blef 1877 med. doktor i Paris. Sina
fäderneärfda republikanska tänkesätt prononcerade han
skarpt på de kommunala förtroendeposter, till hvilka
han valdes, och sändes 1893 af dep. Saône-et-Loire
som radikal till deputeradekammaren, dit han
sedan ständigt återvalts. 1898 utsågs han till
kammarens sekreterare och har ofta varit medlem
af dess budgetkommission. Jan. 1905—mars 1906
var han inrikesminister i kabinettet Rouvier.
E. A—t.
Dubienka, stad i rysk-polska guvern. Lublin,
vid Bug. 4,126 inv. (1897), mest judar. Handel
med spannmål, ull, läder m. m. 17 juli 1792 vann
Kosciuszko där en seger öfver de i antal vida
öfverlägsne ryssarna.
Dubier (plur.; af lat. dubium, tvifvel),
tvifvelsmål.
Dubiza. Se Dubica.
Dubium, lat. Se Dubier.
Dubiös (se Dubier), tvifvelaktig, oviss.
Dublar, Magnus. Se Rönnow 1.
Dublin [da’blin], irl. Dubhlinn ("svart träsk"),
fnod. Dyflin. 1. Grefskap i irländska prov. Leinster,
mellan Irländska sjön samt grefsk. Wicklow,
Meath och Kildare. Arealen, utom staden D., som
bildar eget grefskap, 886 kvkm. 157,568 inv. (1901),
däraf 70 proc. katoliker. D. är ett vågformigt och
fruktbart slättland; endast i s. träffar man berg
af någon betydligare höjd. Den största floden är
Liffey. Industrien, som fordom var ganska liflig,
har aftagit och lämnar nu endast linne, papper
och några bomullsvaror. — 2. Irlands hufvudstad,
bildar (sedan 1898) eget grefskap (32 kvkm.) å båda
sidorna om floden Liffey, vid densammas utlopp i
Dublinbukten, under 52° 23′ 13″ n. br. och 6° 20′ 17″
v. lgd (observatoriet). 290,638 inv. (1901), nära 81
proc. katoliker. D. ligger dels på en slätt, dels på
sakta stigande höjder. Den egentliga staden skiljes
från de många förstäderna genom Circular road, en
med träd planterad, omkr. 14 km. lång bulevard. Bland
förstäderna äro de viktigaste: Ringsend vid Liffeys
mynning, Donnybrook, Rathmines med Rathgar i s.,
Kilmainham i v., Glasnevin, Drumcondra och Clontarf i
n. samt Black Rock och Kingstown, som ligga på längre
afstånd s. ö. om D., vid södra kusten af Dublinbukten,
men höra till D:s polisdistrikt, hvilket har en areal
af 82,8 kvkm. med 373,179 inv. (1901). Öfver floden
leda 10 broar, af hvilka O’Connellbron, med statyer
af O’Connell och Smith O’Brien vid ändpunkterna,
är 64 m. lång. Storartade dockor, som lämna tillträde
för fartyg om 7 m. djupgående, stå i förbindelse med
nedre Liffey, och gods kan från dem medelst Grand
canal och Royal canal, hvilka mynna ut i Liffey
nedanför D., samt järnvägar föras direkt till det
inre landet. Yttre hamnen skyddas af två i hafvet
utbyggda dammar, af hvilka den norra är 2,700 m., den
södra 4,300 m. lång. Det smala inloppet upplyses af
en fyr på hvardera hamnarmens ände och försvaras af
det på södra dammen uppförda Fort Pigeon house. Vid
västra ändan af staden ligger Phœnix park (710
har), en af de största och vackraste parker någon
europeisk stad kan uppvisa, med lordlöjtnantens
vanliga residens och statssekreterarnas bostäder,
exercisplats, militärhospital, två kaserner,
Hibernian school (en uppfostringsanstalt för
soldatbarn), zoologisk trädgård, Wellingtonobelisken
(62,5 m.) och Phœnix-pelaren till minne af lord
Cavendishs och Th. Burkes mord (6 maj 1882). Östra
delen af D. är en af de vackraste stadsdelarna
i hela Storbritannien, hvaremot västra delen,
som företrädesvis är befolkad af arbetare, har
mycket trånga och smutsiga gränder. I den förra
går den 32 m. breda, 640 m. långa Sackville street
från O’Connellbron, mot n.; denna gata har lysande
butiker och storartade hotell samt en 40 m. hög pelare
uppbärande Nelsons staty. Bland offentliga platser i
östra stadsdelen är S:t Stephen’s green den största
och Merrion square den vackraste; på den förra står
en staty af Georg II, på den senare statyer af prins
Albert och W. Dargan. På andra ställen i staden
finnas statyer af Vilhelm III, Oliver Goldsmith,
Grattan och E. Burke. Bland offentliga byggnader
märkas slottet (se bild 1), som ligger midt i staden,
ursprungligen en fästning sedan 1560 ståthållarens
officiella residens, posthuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
