Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 997-998 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duboisin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sköte. Den bakre taflan upptager 26 scener
ur Kristi lidandes historia, med rikt
innehåll och en lifligare framställning,
än man finner hos de bysantinska förebilderna.
R—n. (O. G—g.)

Duc d’Albe [dykda’lb], fr., sjöv. Se Dykdalb.

Duch., förkortning. Se Duchn.


Du Chaillu [dy ʃajȳ], Paul Belloni, nordamerikansk (fransk)
resande, f. 31 juli 1835 i Paris, d. 30 april 1903 i
Petersburg, vistades i sin ungdom vid ett afrikanskt
faktori vid Gabonflodens mynning, på Afrikas västra
kust, där hans fader var amerikansk konsul och
dref handel med infödingarna. Efter en vistelse i
Nord-Amerika, där han lät naturalisera sig, företog
han 1855—58 vandringar i Gabons kustområde och det
inre af landet samt gjorde därunder iakttagelser,
företrädesvis rörande gorillan. Resultaten af dessa
vandringar offentliggjorde han i Explorations and
adventures in Equatorial Africa (1861, ny uppl. 1871;
"Forskningsresor och äfventyr i mellersta Afrika",
1875). Många i detta arbete förekommande uppgifter,
i synnerhet om gorillan, betviflades starkt till en
början, men hafva sedan hufvudsakligen erkänts såsom
grundade. 1863—65 gjorde han en ny resa, från Ogoves
delta genom Apingi och Ashango-landet, under hvilken
han utförde många ortbestämningar och höjdmätningar
samt inhämtade värdefulla upplysningar om land
och folk i denna del af västra Afrika. Öfver denna
resa utgaf han A journey to Ashango land (1867),
Stories of the gorilla country (1868; "Historier
från Gorillalandet", s. å.), Wild life under the
equator (1869), Lost in the jungle (s. å.), My Apingi
kingdom (1870) och The country of the dwarfs (1871;
"Dvergarnes land", 1874). 1872 reste han i Sverige,
Norge, Lappland och Finland och redogjorde för denna
resa i The land of the midnight sun (2 bd, 1881;
"I midnattssolens land", 1882—83). I The Viking age
(2 bd, 1889) och Ivar the Viking (1893) framhåller
han med styrka frändskapen emellan den engelska
stammen och skandinaverna och söker bevisa den förras
härstamning från de senare.

Duchange [dyʃã’ʃ], Gaspard, fransk kopparstickare,
f. 1662, d. 1757, var lärjunge af J. Audran och
utmärkte sig genom sin veka och vällustiga behandling
af karnationen, i synnerhet den kvinnliga. Berömda
i detta afseende äro hans gravyrer efter Correggios
Jupiter och Io, Jupiter och Leda samt Jupiter och
Danae.

Duchartre [dyʃa’rtər], P. E. S., fransk botanist. Se
Duchr.

Duchâtel [dyʃatä’l], låg (sitt- l. ligg-) soffa,
bestående af en mjuk stoppad sits med lösa dynor
i ryggen och sidorna. Se fig. å sp. 998.

Duchâtel (se föreg. sp.).

Duchâtel [dyʃatä’l], Charles Marie Tanneguy, grefve, fransk
statsman, f. 1803. d. 1867 i Paris, var 1834—36
handels-, 1836—37 finans- och 1839—48 (med undantag
af tiden febr.—okt. 1840) inrikesminister. D:s verksamhet
i Ludvig Filips sista ministär blef i högsta
måtto olycksbringande för Frankrike. "Döf för
alla önskningar om reform, orubblig, liksom
konungen själf, inför den hotande agitation,
som låg i reformbanketterna, ådagalade han den
fullkomligaste förtröstan om styrelsens seger, ända
tills förbudet mot tolfte (Paris-)arrondissemangets
bankett gaf tecknet till en revolution." Efter
februarirevolutionens utbrott (1848) drog han
sig tillbaka från det politiska lifvet. Han var
till sina politiska åsikter doktrinär. Skrifter:
Traité de la charité (1829; 2:a uppl. 1836), i
hvilken han framställde arbete, sparsamhet och
försiktighet i äktenskapet som enda botemedlen
mot pauperismen, och Documents statistiques sur la
France (1833) m. fl. Jfr Vitet, "Le comte Duchâtel"
(2:a uppl. 1875).
E. W.

Duchâtelet [dyʃatlǟ], Parent-, fransk läkare. Se
Parent-Duchâtelet.

Du Châtelet-Lomont [dyʃatlǟ låmå̄’], Gabrielle
Émilie, fransk författarinna. Se Châtelet-Lomont.

Duchcov, stad. Se Dux.

Duché [dyʃē], fr. (af duc, hertig), hertigdöme,
i Frankrike före 1789 års revolution ett som
omedelbart län under kronan till hertigdöme
upphöjdt adelsgods. Man skilde mellan duché pairie,
som medförde pärsvärdigheten, duché simple, utan
medföljande pärsvärdighet, och duché par brevet, som
innebar blotta titeln hertig. Napoleon I följde de
kungliga föredömena, i det att han gjorde hertigdömen
af provinser eller enskilda städer för sina ministrars
och generalers räkning.

Duchenne [dyʃä’nn], Guillaume Benjamin, D. de Boulogne, fransk läkare, f. 1806 i Boulogne-sur-mer, d. 1875 i Paris, var från 1842 praktiserande
läkare i Paris och sysselsatte sig i många år med
undersökningar om elektricitetens användning inom
medicinen. Härigenom samlade han småningom ett rikt
material af iakttagelser, på hvilket han grundade sin
betydelsefulla framställning af elektroterapien och
elektrodiagnostiken (De l’électrisation localisée et
de son application à la physiologie, à la pathologie
et à la thérapeutique, 1855; 3:e uppl. 1872). I
anslutning till dessa arbeten gjorde D. vidsträckta
studier öfver verkningarna af kroppens olika muskler
(Physiologie des mouvements démontrée à l’aide de
l’expérimentation électrique et de l’observation
clinique, 1867) samt öfver ansiktsmusklernas
betydelse för ansiktsuttrycken (Mécanisme de la
physionomie humaine, ou analyse électrophysiologique
de l’expression des passions, applicable à la pratique
des arts plastiques, 1862). Slutligen vann D. också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>