- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1029-1030

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufay ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lerbäck i Närke m. fl. platser. Stationen egde bestånd
till slutet af 1890-talet, då den nedlades af brist
på nödiga medel för underhållet. 1890 uppsattes
en brefdufvestation för flottan å Skeppsholmen i
Stockholm, och upprättandet af en mängd stationer
längs kusten planerades. Dufvorna flögo från Furusund
och Sandhamn samt från hafvet utanför till stationen i
Stockholm, men efter ett 10-tal år indrogs stationen,
då man ansåg sig kunna med andra signaleringsmedel
uppehålla förbindelsen med land. 1890 bildades också i Stockholm en
brefdufveförening, som uppsatte en brefdufvestation
vid Svea ingenjörkårs kasern. Föreningen förde
dock en tämligen tynande tillvaro och upplöstes
efter 10 år. — Den här afbildade brefdufvan, hvaraf
originalet förvaras i Statens Historiska museum,
framställer en af de brefdufvor, som Andrée medförde
på sin ballongfärd mot polen. Den utsläpptes 13 juli
1897, två dagar efter afresan, och sköts 15 juli på
fångstfartyget Asken. Den korta depesch, som dufvan
befanns medföra, innehöll bl. a., att detta var tredje
dufposten.
R. L—n.
illustration placeholder
S. A. Andrées brefdufva.


Dufr., vid växtnamn förkortning för franske botanisten
Pierre Dufresne [dyfrǟn], d. 1836 (födelseåret
okändt), författare till en klassisk vorden Histoire
naturelle et médicale de la famille des valérianées.


Dufrénoy [dyfrenωa’], Ours Pierre Armand Petit,
fransk geolog, f. 1792, d. 1857, blef 1840 professor i
mineralogi vid École des mines och medlem af franska
vet. akad., s. å. generalinspektör för de franska
bergverken samt 1847 professor i mineralogi vid
Jardin des plantes. Han utgaf bl. a., jämte Élie de
Beaumont, en geologisk öfversiktskarta öfver Frankrike
i skalan 1:500,000 (1840—42), åtföljd af Explication
de la carte géologique de la France
(1841—48), Traité complet de
minéralogie
(1844—47; 2:a uppl. 1856—59) samt Voyage
métallurgique en Angleterre
(1827; 2:a uppl. 1837—39,
med Élie de Beaumont, Coste och Perdonnet som medarbetare).
E. E.

Dufresne [dyfrǟn] l. Du Fresne, Charles, fransk
lärd. Se Du Cange.

Dufresne [dyfrǟn], P., fransk botanist. Se Dufr.

Dufresny [dyfränī], Charles, sieur de la Rivière,
lustspelsförfattare, f. omkr. 1654, d. 1724. Han var
"valet de chambre" hos Ludvig XIV och blef på grund af
sin fantasifullhet och kvickhet mycket gynnad af denne
monark. Bl. a. var han uppsyningsman öfver konungens
trädgårdar och gjorde upp en plan för Versailles’
park, som väsentligen afvek från Le Nôtres stela
stil och hade mer släktskap med engelsk smak. Han
skref en del i planen oregelbundna, men älskvärda
och i konversationstonen spirituella lustspel,
af hvilka må nämnas L’esprit de contradiction, Le
double veuvage, Le mariage fait et rompu
och Le
chevalier joueur,
som blef anledning till brytning
med Regnard, hvilken han anklagade att ha stulit
hans motiv för "Le joueur". Han skref äfven satirer
och "poésies fugitives". 1710—13 innehade D. det
kungliga privilegiet för utgifvande af tidskriften
"Mercure galant". Hans verk utkommo samlade 1731 och
1747 samt i urval 1810.
(S. S—n.)

Dufråg, bot. Se Polytrichum.

illustration placeholder
Fig. 1. Skogsdufvan

illustration placeholder
Fig. 2. Klippdufvan.

Dufsläktet, Columba, zool., ett till fågelordningen
Charadriiformes och dufvornas familj (Columbidæ)
hörande släkte, hvars medlemmar äro lifliga och skygga
fåglar, hvilka dock kunna blifva mycket tama. De
hafva en snabb och ledig flykt, under hvilken de göra
de raskaste vändningar och låta höra ett hvinande
ljud, som då och då blir smällande därigenom, att
vingarna slå tillsammans öfver hufvudet. Till följd
af fötternas korthet är deras gång nickande. Makarna
umbära ogärna hvarandras sällskap; de flyga jämte
hvarandra, putsa och mata hvarandra samt hjälpas åt
att bygga boet, rufva äggen och uppföda ungarna. Också
hafva de af skalderna blifvit besjungna som kyska,
milda och trogna varelser. Dufsläktet är ovanligt
rikt på arter (omkr. 80 sådana) och förekommer
nästan öfverallt på jorden, utom i de arktiska och
antarktiska regionerna. Dufvorna häcka i träd, bland
klippor, på marken o. s. v. samt lägga vanligen
tvenne kullar om året. — 5 arter förekomma
i Skandinavien. Den vanligaste bland dem är
skogsdufvan l. blådufvan, C. ænas (fig. 1), 31
cm. lång, ofvantill blågrå med metallgrön glans på
halsens sidor och ryggen, på framhals och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:38 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free