Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1097-1098 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dupont-White ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt Rose ("Ungdom och dårskap") och framför
allt Don Juan, där han "spelade sig själf" och
inlade en ridderlig finess, parad med lättsinne och
öfverdåd. Jfr C. Palmstedt, "Edouard du Puy" (1866),
och uppsats om D. i "Ord och bild" 1902 af A. Buntzen.
A. L.*

Dupuy [dypuī], Jean, fransk politiker, f. 1
okt. 1844 i Saint-Palais (dep. Gironde), egnade
sig åt journalistiken och blef direktör för den
demokratiska tidningen "Le Petit parisien". 1891
valdes han till senator i dep. Hautes-Pyrénées
och tillhör republikanska vänstern. 1899–1902 var
D. jordbruksminister i Waldeck-Rousseaus kabinett.


Dupuy [dypuī], Charles Alexandre, fransk statsman,
f. 5 nov. 1851 i Le Puy (dep. Haute-Loire), blef efter
slutade universitetsstudier lyceilärare i filosofi i
landsorten och 1880 "inspecteur d’académie". Invald i
deputeradekammaren 1885, uppträdde han där som
utpräglad protektionist och blef snart bemärkt för
sin grundliga insikt i undervisningsväsendet samt som
rapportör under flera år för anslagen därtill.
D. var 7 dec. 1892 – 4 apr. 1893 undervisningsminister i
Ribots två första kabinett och blef därpå själf
ministerpresident och inrikesminister. Han ledde
med önskad framgång kammarvalen 1893 samt spelade en
betydande roll i de händelser, som s. å. bidrogo till
stärkandet af den fransk-ryska alliansen. D. afgick 2
dec. 1893, valdes kort därpå till deputeradekammarens
president och vann genom sitt kallblodiga uppträdande
vid anarkisten Vaillants bombattentat i kammaren
s. m. stort anseende. Ånyo inrikesminister och
ministerpresident 31 maj 1894, befann han sig vid
Carnots sida, när denne mördades i Lyon (24 juni
s. å.). Hans presidentkandidatur misslyckades, men
han kvarstod som regeringschef till 25 jan. 1895
under Casimir-Périers presidentskap. Under denna
D:s andra ministär arresterades Dreyfus (se Dreyfusprocessen),
och "affären" höll D. liksom en del andra
"ministrables" en tid borta från makten,
men när Brisson beslöt domens revision, bildade D. 1
nov. 1898 en republikansk koncentrationsministär,
som ansågs skola ega nog kraft att försona allmänna
opinionen med ett väntadt friande domslut. Det vållade
därför åtskillig oro och tyddes som ett försök att
upprätthålla krigsrättens dom, när D. genomdref
sakens hänskjutande till kassationsdomstolen i dess
helhet. Men presidenten Faures plötsliga frånfälle och
den Dreyfusvänlige Loubets val till hans efterträdare
lugnade stämningen, och sedan kassationsdomstolen
förvisat Dreyfus’ sak till ny krigsrätt, afgick
D. 21 juni 1899. 1900 valdes han till senator i
dep. Haute-Loire och har sedan varit en af de mest
framträdande kämparna mot lagen om skilsmässa mellan
stat och kyrka.
E. A-t.

Dupuy de Lôme [dypuī dǝ lå̄m], Stanislas
Charles Henri Laurent, fransk ingenjör, f. 1816
i dep. Morbihan, d. 1885 i Paris, sedan
1857 marinöfverdirektör, inlade stora förtjänster
om franska flottans utveckling. 1848–52 byggde
han det första skruflinjeskeppet, "Napoleon", som
blef modellen för flera andra krigsfartyg, genom
hvilka franska flottan under Krimkriget spelade
en vida mer framstående roll än den engelska. 1859
byggdes under D:s ledning det första pansarskeppet,
"Gloire". 1870, under Paris’ belägring, då D. var
medlem af försvarskommittén, sysselsatte han sig
med att konstruera en styrbar luftballong, hvilken
visserligen ej motsvarade förväntningarna, men i sina
principer var en föregångare till Tissandiers (1883)
och Renards (1884) styrbara ballonger. Till sina
politiska åsikter var D. bonapartist. 1877 valdes han
till senator för lifstiden. Af D:s arbeten må nämnas
Mémoire sur la construction des bátiments en fer
(1844) och Note sur l’aërostat (1872).


Dupuytren [dypuitrã’], Guillaume, baron, fransk
kirurg, f. 1778 i Pierre-Buffière (dep. Haute-Vienne),
d. 1835 i Paris, blef 1812 professor i kirurgi i Paris
och 1815 därjämte förste kirurg vid Hôtel-Dieu. D. var
en af sin tids förnämsta kirurger och utvecklade inom
sin vetenskap både såsom kliniker och författare
en utomordentligt omfattande verksamhet.
Bäst belyses denna af den samling af hans föreläsningar,
som utgafs af ett antal läkare (Leçons orales de
clinique chirurgicale,faites à l’Hôtel-Dieu de
Paris, 4 bd, 1831–33; 2:a uppl. i 6 bd 1839). I
sitt testamente anslog han 200,000 francs till
upprättande af en professur i patologisk anatomi. Då
emellertid franska staten öfvertog denna skyldighet,
användes penningarna till grundläggande af det
efter D. uppkallade anatomiska "Musée Dupuytren".
R. T-dt.


Duquesne [dykǟn], Abraham, markis, fransk sjöhjälte,
f. 1610 i Dieppe, d. 1688 i Paris, ådagalade under
sjökriget mot spanjorerna 1637–43 en så ovanlig
skicklighet och tapperhet, att högste befälhafvaren
vid alla viktigare företag inhämtade hans råd.
Det förfall, hvaruti franska flottan befann sig under
Ludvig XIV:s minderårighet, bestämde honom att gå
i svensk tjänst, där han 14 sept. 1644 befordrades
till skeppsmajor. I det stora sjöslaget mellan
Langeland och Lolland 13 okt. s. å., hvarunder
K. G. Wrangel besegrade danskarna, äntrade det af
D. förda skeppet "Regina" och skeppet "Göteborg"
danska amiralskeppet. 30 maj 1647 fick D. afsked
ur svensk tjänst och öfverförde fyra krigsskepp
(bl. a. "Regina") till Frankrike, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>