Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du Rietz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Les arts au moyen âge, verksamt biträdd af sin son Edmond
D. (1817—85), sedermera konservator vid Cluny-museet.
Dussek [du’ʃek], Ján Ladislas, bömisk pianist
och tonsättare, f. 1761 i Časlau, d. 1812 i
Saint-Germain-en-Laye, studerade först till teolog,
företog från 1783 vidsträckta konstresor som pianist,
försökte sig 1792—1800 som musikförläggare i London
samt fick 1802 anställning hos den musikälskande prins
Ludvig af Preussen och 1808 hos furst Talleyrand
i Paris. Både såsom virtuos och tonsättare riktade
D. i väsentlig mån pianotekniken. Han var en af de
förste pianister, som spelade med full, sjungande
ton. Hans föredrag var både solidt och själfullt. I
sina kompositioner visar han ganska rik uppfinning,
en värme, som ej sällan blir känslosam, omväxling i
harmonibehandlingen och tematisk utarbetning. Af hans
klaververk må särskildt framhållas La consolation,
Le retour à Paris och Élégie. Han skref bl. a. 13
konserter, 62 pianosonater, 80 violinsonater och 10
pianotrior samt utgaf en pianoskola. D:s verk utgåfvos
samlade i 12 bd 1812—18.
A. L. (E. F—t.)
Dussin (fr. douzaine, ty. dutzend, af
lat. duodecim, tolf), tolf stycken (till art
och bestämmelse lika ting), tolftal, tolft. I
sammansättningar nyttjas ordet ofta i betydelsen
mycket medelmåttig, af ringa värde, t. ex. dussinvara,
dussinfurste, dussinpoet. 12 dussin utgöra 1 gross.
Dusson [dyså̃’], markis och grefve. Se Bonnac.
Dust. 1. (Dyst) Arkeol., en under medeltiden
förekommande ridderlig lek, i hvilken de täflande
ryttarna möttes en och en och i hvilken det enda
vapen, som användes, var en lång lans med tre- eller
fyrklufven järnspets. Jfr Bohord och Tornej. —
2. Bot. Se Te.
1. Hs Hd.
Dustmann [dō’st-], Marie Luise, född Meyer,
tysk sångerska, f. 1831 i Aachen, d. 1899
i Charlottenburg, uppträdde på nästan alla
tyska operascener äfvensom i London och (1858)
Stockholm samt var 1857—75 fäst vid hofoperan
i Wien. Hon blef 1858 gift med en bokhandlare
D. och var i senare år lärarinna vid Wiens
konservatorium. Hon var utmärktast i dramatiska
sångpartier: som Fidelio, Ifigenia, Armida, Anna,
Euryanthe, Agatha m. fl. Särskildt berömmas
hennes Wagner-roller: Elisabeth, Elsa och Senta.
A. L.*
Du sublime au ridicule il n’y a qu’un pas [dy sybli’m
å ridiky’l ilnia’ kö̃pa’], fr., från det sublima till
det löjliga är det endast ett steg.
Dusör (fr. douceur, eg. sötma, mildhet), mindre
penninggåfva till belöning för visad tjänst;
gratifikation; drickspengar.
Dutens [dytã’], Louis, fransk lärd, f. 1730 i
Tours, d. 1812 i London, flyttade vid unga år till
England, blef 1758 prästvigd och utnämndes till
legationspredikant och sedermera chargé d’affaires
vid engelska legationen i Turin. Han var sedan
brittiska sändebudet Stuart Mackenzies sekreterare
och tillbragte därefter sin mesta tid på resor i
Europa. Han var medlem af Académie des inscriptions
i Paris och Royal society i London samt erhöll titeln
af brittisk rikshistoriograf. Bland hans skrifter
må nämnas: Recherches sur l’origine des découvertes
attribuées aux modernes etc. (1766), Explication de
quelques médailles de peuples, de rois et de villes
grecques et phéniciennes (1773), Histoire de ce qui
s’est passé pour le rétablissement d’une régence en
Angleterre (1789) och Mémoires d’un voyageur qui
se reprose (3 bd, 1805; en själfbiografi). 1768 utgaf
D. första upplagan af Leibniz’ samlade verk.
Dutka, ry., mus. Se Duda.
Dutreuil de Rhins [dytrö’j də rä̃’], Jules Léon,
fransk forskningsresande, f. 1846 i Lyon, kapten i flottan,
sändes 1876 af regeringen till Annam,
hvars konung ville bilda en flotta, och begagnade
tillfället att kartlägga Indokina. Med Savorgnan de
Brazza gjorde han 1883 färder i Ogove-området. Efter
grundliga förstudier och med understöd af Franska
institutet företog han med den unge orientalisten
F. Grenard 1891 en forskningsfärd genom Central-Asien
och Tibet, fick ej tillåtelse att besöka Lhasa och
fortsatte därför österut genom Mekhongs källområde
till öfre Jang-tse-kiang, där han nära Sining-fu
1894 mördades af tibetanerna, hvaremot Grenard
lyckades med spillror af expeditionen och större
delen af de vetenskapliga samlingarna undkomma till
Peking. D. skref bl. a. Le royaume d’Annam et les
annamites (1879), Études sur le Thibet oriental (1887)
och L’Asie centrale (Thibet et regions limitrophes)
(1890). Grenard offentliggjorde Mission scientifique
dans la Haute-Asie (3 dlr, 1897—98).
Dutrochet [dytråʃǟ], René Henri Joachim, fransk läkare
och växtfysiolog, f. 1776, d. 1847 som medlem af
Franska vet. akad., upptäckte (1827) endosmosens och
exosmosens fenomen (jfr Diffusion). Skrifter:
Nouvelles recherches sur l’endosmose et l’exosmose
(1828), Mémoires pour servir à l’histoire anatomique
et physiologique des végétaux et des animaux (2 bd,
1837) m. fl.
Duttia. Se Datia.
Duumvir l. Duovir, lat. (af duo, två, och vir,
man), "tvåman", ämbetsman, som verkar tillsammans
med en annan ämbetsman med samma myndighet och samma
(stundom utomordentliga) uppdrag. Sådana ämbetsmän
förekommo i det forna Rom och voro där af flera
slag. Duumviri sacrorum l. sacris faciundis
(hvilkas antal under tidens lopp ökades till
15) hade vården om de sibyllinska böckerna och hvad
som med dem stod i sammanhang. Duumviri perduellionis
voro två män, som i vissa fall dömde i högmålsbrott.
Duumviri navales tillsattes för att
ombesörja utrustning af krigsfartyg och förde möjligen
äfven någon gång befäl till sjöss. Mest kända bland
de romerske tvåmännen torde vara duumviri (äfven
quatuorviri) juri dicundo, som voro de högste
kommunale ämbetsmännen i Roms kolonier och
en tid äfven i municipierna. Deras ämbetsbefogenhet
motsvarade i det närmaste konsulernas i äldre tider;
under kejsarnas styrelse förlorade de en del af
sin makt, särskildt i afseende på lagskipningen.
R. Tdh.
Duval [dy-], Alexandre Vincent Pineux, fransk
teaterförfattare, f. 1767 i Rennes, d. 1842, deltog
som frivillig i nordamerikanska frihetskriget
(1775—83), var sedan ingenjör, arkitekt,
porträttecknare och skådespelare samt blef 1812
medlem af Franska akad. och 1831 konservator vid
Bibliothèque de l’Arsenal i Paris. Han var under
kejsardömet en omtyckt och produktiv teaterförfattare
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
