- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1143-1144

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Düben ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ånyo i rådet och trädde såsom kanslipresident
i spetsen för styrelsen. Efter statshvälfningen
s. å. afskedades D. för andra gången. Han tillbragte
sina sista år i det enskilda lifvets lugn och
afled på Riksten i Botkyrka socken 27 jan. 1786.
L. S.

illustration placeholder

6. Karl Vilhelm von D., son af D. 4, dotterson
till ärkebiskop Spegel, grefve, ämbetsman, f. 2
febr. 1724, ingick 1742 i kansliet och tjänstgjorde
under de följande åren vid flera svenska beskickningar
i utlandet, däribland såsom kommissionssekreterare i
Berlin 1747—51. Efter hemkomsten sistn. år utnämndes
han till kammarherre hos drottning Lovisa Ulrika,
blef 1752 uppvaktande kavaljer hos kronprins
Gustaf, 1753 drottningens handsekreterare och 1761
öfverkammarherre. 1763 afgick han såsom envoyé till
Petersburg och efterträdde 1764 Dalin såsom hofkansler.
D. räknades till hofpartiet, men försiktig och klok,
höll han sig tämligen oberoende af partibanden och kryssade skickligt
mellan partiskären. Härtill hade han äfven en
personlig anledning, då hans svärfar, riksrådet
Joakim v. Düben (se D. 5), tillhörde mössornas
ledare och var af hofvet synnerligen hatad. Vid
ämbetsverkens bekanta resning mot mössregeringen
efter Adolf Fredriks tronafsägelse hösten 1768
lät D. anmäla sig sjuk, för att slippa taga parti
åt någotdera hållet. Han utnämndes 1769 till
president i Kammarrevisionen. Gustaf III, hvilken
för D. hyste mycken aktning och stort förtroende,
kallade honom i juni 1788 strax före sin afresa
till kriget till riksråd och förordnade honom
att hemma förestå kansliet och utrikesärendena,
medan Oxenstierna åtföljde konungen. Efter rådets
upplösning i maj 1789 kvarstod D. såsom chef för
kansliet till nov. 1790. D. var "en fin och smidig
politiker, därjämte behaglig i sitt väsen och
mångsidigt bildad, en vän af vitterhet och konst"
(Odhner). Han afled i Stockholm 29 dec. 1790.
L. S.

7. Anders Gustaf von D., brorson till D. 5,
friherre, militär, f. 2 juni 1785, d. 4 okt. 1846
i Stockholm, deltog 1805—07 i pommerska fälttåget
samt landstigningen på finska kusten 1808,
utnämndes 1809 till löjtnant i Svea lifgarde och
fick s. å. guldmedalj för tapperhet i fält. 1810
erhöll han på begäran afsked, befordrades 1815
till kapten i armén och fick s. å. majors namn,
heder och värdighet. D. trädde under en vistelse i
Wien 1832 trots gällande förbud i förbindelse med
prins Gustaf af Vasa och invecklades härigenom på
hösten s. å. i en högmålsprocess. Anledningen till
processen var ett uppsnappadt bref från majoren
friherre J. F. E. v. Vegesack i Berlin (se Vegesack 2),
hvilken uppdrog åt D. att framföra en hälsning
till prinsen, att arbetet på dennes tronbestigning
i Sverige ej kunde bedrifvas utan uppoffring af
penningar. Såväl D. som Vegesack dömdes "för oloflig
gemenskap med f. d. konungens son, prins Gustaf"
till ständig landsflykt i april 1833. Genom den
allmänna amnestien för politiska förbrytare 20 okt.
1834 återfick D. rätt att vistas i fäderneslandet.
L. S.

8. Magnus Vilhelm von D., ättling
i femte led till D. 2, friherre,
naturforskare, f. 12 febr. 1814 på
herresätet Vegeholm i Ströfvelstorps socken i
Skåne, d. 9 aug. 1845 i Lund, blef student
i Lund 1828 och filos. doktor (ultimus) 1835.
Intyg om hans mångsidighet är, att docenturer erbjödos
honom i tre så olika ämnen som historia, matematik och
botanik. Efter ett par års tvekan emottog han 1838
kallelse till docent i sistnämnda ämne. 1839—41
skötte han en lärarbefattning i naturalhistoria
vid Göteborgs gymnasium, och under denna tid gjorde
han åtskilliga botaniska exkursioner i bohuslänska
skärgården. Därefter egnade han sig hufvudsakligen
åt zoologiens studium och utnämndes 1843 till
zoologie adjunkt i Lund samt till intendent vid
universitetets naturhistoriska museum. Tillsammans
med K. P. B. Boeck, Rasch och Koren idkade han
1843—44 zoologiska studier i Norge. Så fullständiga
materialier för norska hafsfaunan, som de samlingar
D. hemförde från denna forskningsresa, hade dittills
icke funnits på något ställe samlade. Såsom resultat
af nämnda studier utgaf D. tillsammans med Koren
Ichthyologiska bidrag (1844), Om holothuriernas
hudskelett
(s. å.) samt Öfversigt af Skandinaviens
echinodermer
(s. å.). Dessutom offentliggjorde
han Conspectus vegetationis Scaniæ (1837), Mus
betulinus, en för Europas fauna ny råttart
(1840),
Handbok i växtrikets naturliga familjer (1841; 2:a
uppl., omarbetad af F. V. K. Areschoug, 1870),
"det första arbete, i hvilket E. Fries’ system
uppträdde i sin helhet och utsträckt äfven till
de utländska familjerna", De fabrica corporis
insectorum
(1842) samt åtskilliga smärre uppsatser.
G. v. D.*

illustration placeholder

9. Gustaf Vilhelm Johan von D., den förres
syskonbarn, friherre, läkare, anatom och etnograf,
f. i Lista socken, Södermanlands län, 25 maj 1822,
blef student i Lund 1837 och filos. doktor 1844
samt aflade 1851 kirurgie magisterexamen vid Karolinska institutet
i Stockholm och promoverades 1855 till medicine
doktor i Uppsala. 1846—55 var han bibliotekarie
och sekreterare vid Karolinska institutet,
där han dessa år tidtals jämväl förestod
lärarbefattningarna i materia medica och historia
naturalis. 1852—54 var han amanuens och underläkare
vid Serafimerlasarettet. Såsom obducent vid nämnda
lasarett meddelade han 1852—55 undervisning i
patologisk anatomi, och 1854—55 var han andre
läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för
sjuka barn. 1855—58 förestod han den nyinrättade
professuren i patologisk anatomi vid Karolinska
institutet, och 1858 utnämndes han till professor i
detta ämne. 1858—60 var han Svenska läkarsällskapets
sekreterare och 1858—61 redaktör af dess tidskrift
"Hygiea". 1860 förordnades han att jämte sin egen
befattning uppehålla professuren i anatomi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:05 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free