- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1153-1154

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växer i Persiens, Afganistans och Herats öknar,
samt Ferula Narthex Boissier, som växer i västliga
Tibet. Möjligen fås en liknande drog äfven af andra
umbelliferer. Båda de nämnda moderväxterna äro
2—3 m. höga örter, som under de första 4—6 åren
endast utveckla väldiga, årligen bortvissnande
blad från roten, hvilken slutligen får vid pass
en arms tjocklek, hvarefter den uppskjuter den
väldiga blad- och blombärande stjälken och sedan
bortdör. I de friska rötterna finnes i ymnighet en
hvit mjölksaft, hvilken i stelnadt tillstånd utgör
drogen. Insamlingen sker, vanligen i slutet af
maj, på det sättet, att man kring roten gräfver en
grop, afskär rotens öfversta del och låter den ur
balsamgångarna utflödande mjölksaften dels stelna
å snittytan och dels, ibland, rinna ned i gropen
kring roten samt där, blandad med främmande ämnen,
stelna. Medan detta försiggår, hålles roten öfvertäckt
med kvistar och blad, för att icke mjölksaften
skall omedelbart utsättas för solens inverkan. Den
i svenska farmakopén upptagna drogen Gummi resina
asa fætida
består af olikformade korn ("mandlar"
l. "tårar"), utvändigt gulaktiga eller gulbruna, men
inuti å frisk brottyta företeende en mjölkhvit färg,
som ofta visar rosenröda strimmor och snart öfvergår
till purpurrödt och slutligen rödbrunt. Dessa mandlar
sammanhållas af en klibbig, gulbrun, något grynig
massa. Det hela bildar större eller mindre klumpar
utan bestämd form. I vanlig sommartemperatur är
gummihartset mjukt som vax. Det mjuknar ytterligare,
ju mera värmen ökas, men blir i köld sprödt, så
att det kan pulveriseras. Smaken är vidrig och
bitter, lukten genomträngande och löklik, hvilket
icke hindrar, att åtskilliga asiatiska folkslag
anse drogen vara en förträfflig krydda, som af dem
hedras med benämningen "gudaspis". Drogen innehåller
en flyktig, svafvelhaltig olja (3—4 proc.) och en
växlande mängd gummi och harts. Dyfvelsträck ingår
i några mot nervösa (hysteriska) åkommor begagnade
läkemedel, såsom i tinctura asæ fætidæ samt i de
förr officinella preparaten tinctura castorei thebaica
och pilulæ fætidæ succinatæ.

Dess ofta konstaterade förmåga att verka antingen
uppiggande eller krampstillande på nervsjuka,
särskildt hysteriska, personer torde bero på den
lifliga och egendomliga luktretningen, hvilken
på reflexväg omstämmer nervsystemets abnorma
tillstånd i den ena eller andra riktningen,
alltefter behofvet för tillfället, hvarjämte det
antagligen ofta utöfvar ett kraftigt "suggestivt"
inflytande på sådana individer. De finna ej sällan
lukten angenäm, fatta förtroende för medlet och
påverkas därigenom fördelaktigt på rent psykisk
väg.
O. T. S. (C. G. S. G. L—m.)

Dyfverman, Karl Johan, ornamentsbildhuggare, f. 18
febr. 1844 i Morlanda, d. 10 jan. 1892 i Stockholm,
gjorde sig känd genom en mängd dekorativa skulpturverk
(äfven i snö), utförde bronsportarna till Lunds
domkyrkas hufvudportal, en reproduktion af Kjellbergs
Linnéstaty för Chicago m. m.

Dygd är liktydigt med god sinnesbeskaffenhet,
eller viljans konstanta riktning på det sedligt
goda. Dygdens motsats benämnes last, med hvilket
ord man således betecknar en osedlig riktning hos
viljan. Enär människan är fri, måste det bero på henne
själf, huruvida hennes vilja skall få den ena eller
den andra riktningen, och såväl dygden som lasten
äro därför verkningar af människans fria viljebeslut.
För möjligheten af ett sådant beslut är det en
oeftergiflig förutsättning, att människan erhållit
någon kunskap om skillnaden mellan rätt och orätt,
och så till vida skulle man med Sokrates kunna säga,
att "dygden kan läras". Däremot är det alls icke
gifvet, att — hvilket Sokrates påstod — den, som vet
det rätta, också alltid handlar rätt; ty kunskapen
om det goda är visserligen en bevekelsegrund för
människan att äfven handla redligt, men ingalunda ett
motiv, som behärskar viljan. Stoikerna lärde, att
"alla goda handlingar äro lika goda", d. v. s. att
det icke gifves grader af dygdig sinnesbeskaffenhet,
och de hade rätt, ifall man afser endast "riktningen"
hos viljan, enär det goda, hvartill denna syftar, i
sig själf är ett; men i fråga om förverkligandet af
denna goda viljeriktning är det uppenbart, att olika
människor hunnit olika långt på det godas väg. — Bland
historiskt gifna indelningar af dygden är Platons den
märkligaste. Efter de mänskliga själsförmögenheterna
bestämde denne filosof dygdens former till fyra,
de sedermera s. k. fyra "kardinaldygderna":
visheten, modet, den sedliga besinningen eller
själfbehärskningen och rättrådigheten. I och
för sig kan denna indelning icke hafva anspråk på
giltighet; men den har betydelse så till vida, som
dygdens viktigaste attribut kunna lätt upptäckas
med ledning af dessa kardinaldygder. Dygden är
nämligen en medveten och klar, en fast och kraftig,
en besinningsfull och harmonisk samt en med godhet
och rättvisa förenad viljeriktning hos människan.
G. S.

Dyggve, svensk sagokonung af Ynglingaätten, var
son till Domar och Drott, konung Dan den stoltes
syster, och dog sotdöden. Enligt sagan var D. bland
sina ättemän den förste, som bar namnet konung;
dessförinnan kallades regenten drotten.

Dygn, astron. I olikhet med flera andra språk
eger svenskan ett särskildt uttryck, dygn, för att
beteckna en tidrymd af 24 timmar. Den del af dygnet,
under hvilken solen är uppe, kallas dag, den del
däremot, under hvilken solen är nere, natt. Tjugufyra
timmar borgerlig medeltid är något mer än jordens
rotationstid, hvilken benämnes ett stjärndygn,
emedan efter denna tids förlopp stjärnorna alltid
synas i samma lägen i förhållande till meridianen
och horisonten. — Till följd af solens skenbara
rörelse är det borgerliga dygnet (soldygnet)
omkr. 4 minuter längre än stjärndygnet. Det förra
är tillika den tid, som förflyter emellan tvenne
likanämnda solkulminationer. Solens skenbara
rörelse är emellertid ej alldeles likformig,
utan under vissa årstider något hastigare, under
andra något långsammare. De sanna soldygnen äro
därför ej alldeles lika långa och således ej heller
lämpliga att användas såsom ett exakt tidsmått. I
det borgerliga lifvet nyttjar man därför såsom sådant
det s. k. medelsoldygnet, hvilket är 3m 33,91s längre
än ett stjärndygn. Jfr Tid och Tidsekvation.
H. G. (Rh.)

Dygnmedeltal, meteor. Se Dagsmedium.

Dygnmedium, meteor. Se Dagsmedium.

Dygnperiod, meteor. Se Daglig förändring.

Dühring, Eugen Karl, tysk filosof och
nationalekonomisk skriftställare, f. 12 jan. 1833
i Berlin, var först ämbetsman, men egnade sig
från början af 1860-talet med ifver åt studiet af
filosofien, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free