Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historica" (såsom ledare af afd. "Antiquitates")
och 1888 ordförande i denna direktion. Han utgaf
utom sina bidrag till nämnda publikation Geschichte
des ostfränkischen reiches (1862—65) och Kaiser Otto
der grosse (1876) m. fl. arbeten.
Dymsja, Ljubomir Petrovitj, f. 1860 i Litauen,
där hans fader var godsegare, studerade i Mitau
och Petersburg, där han graduerades till juris
doktor och 1892 blef professor i statsrätt. D.,
som gjort vidsträckta resor, bl. a. till Sverige i
vetenskapligt uppdrag (1891), har författat bl. a. Om
själfstyrelse i England, Frankrike och Tyskland,
Om brännvinsmonopolet och dess inflytande i kampen
mot alkoholismen samt Gosudarstvennoje pravo Sjvetsii
(Sveriges statsrätt, del I, behandlande den svenska
rättens äldre historia, 1901). D., till sina åsikter
demokrat, verkade i sin hembygd agitatoriskt vid
valen till riksduman.
Dyn (stam till grek. dynamis, kraft), fys. Se
Absoluta enheter och Vikt.
Dyna. 1. Bygnk. Se Hvalf. — 2. Skpsb. Se Bogspröt.
Düna (af ryssarna kallad Zapadnaja Dvina, Västra
Dvina, lett. Daugava), flod i västra Ryssland. Den
rinner upp nära Volgas källa, från en sjö (Dvinets) på
Valdaihöjden, i guvern. Tver, löper i västlig riktning
genom guvern. Tver, Pskov, Vitebsk och Livland samt
faller ut i Rigaviken vid Dünamünde. Längd 1,024
km. (enl. Tillo 930), flodområde 85,400 kvkm. För
större fartyg är floden ej segelbar längre än till
Riga, där den har en bredd af 600 m. och ett djup af
4—8 m. Ofvanför denna stad har den en mängd klippor
och sandbankar. Den vållar på vårarna vanligen stora
öfversvämningar. Bifloder: Mezja, Ulla och Disna
(fr. v.). Genom Berezina-kanalen, som förenar Ulla med
Berezinas biflod Sergutsj, står D. i förbindelse med
Dnjepr, och genom andra kanaler eger den samband med
Ilmen och med Volga. Plan föreligger att förena D. med
Dnjepr medelst Berezina genom en jättestor kanal af
1,800 km. längd, som skall blifva tillräckligt djup
och rymlig för att medgifva genomfart från Östersjön
till Svarta hafvet för handelsfartyg af den största
dräktighet och för de största pansarskepp. Med
undantag af kärrtrakten mellan D. och Berezina
skall kanalen hela vägen begagna de nämnda floderna,
och på vattenskillnaden skall åstadkommas en sjö,
som skall förse kanalen med vatten. Skeppsfarten på
D. är redan nu mycket liflig, enär trä och spannmål
från det inre föras till Riga på floden. D. är rik
på lax och nejonögon. Historiskt ryktbar är D. genom
Karl XII:s öfvergång af floden och slaget där 1701. På
pråmar och båtar, hvilkas öfverfart skyldes af röken
från antända halm- och risknippor, öfverfördes 9
juli 1701, en fjärdingsväg nedanför staden Riga,
under en knapp timme omkr. 7,000 svenskar, som
angrepo de på flodstranden under Paijkuls befäl
stående sachsarna, till hvilkas hjälp fältmarskalken
Steinau skyndade. Efter flera sammandrabbningar tvang
den svenska styrkan, som undan för undan förstärktes,
sachsarna att vika. Dessa förlorade omkr. 2,000 man,
svenskarna omkr. 500. Kobron och andra skansar,
mycket artilleri och annat byte tillföllo segraren.
Öfvergången verkställdes efter anordningar af
Dahlbergh och Stuart. Karl XII var med vid den första
landstigningen.
Dünaburg, sedan 1893 officiellt Dvinsk, starkt
befäst distriktsstad i ryska guvern. Vitebsk (Polska
Livland), vid Düna. 72,231 inv. (1897). Stadens läge,
vid järnvägslinjen mellan Petersburg och Warschau,
samt dess lätta samfärdsel med Riga göra den till en
viktig medelpunkt för handeln, i synnerhet för lin-,
hamp-, talg- och trävaruomsättningen. Fästningen, som
är en af hufvudstödjepunkterna i 3:e försvarslinjen
mot v., har enceinte och flera detacherade verk samt
på vänstra flodstranden ett storartadt brohufvud,
som förr ansågs vara ett af befästningskonstens
mästerverk. D. är äfven ryska geniförvaltningens
hufvuddepå och verkstadsplats. — D. anlades 1274
af Tyska orden, eröfrades 1577 af ryske tsaren
Ivan IV, men återtogs snart af polackerna och var
därefter polskt till 1772. 29 sept. 1627 intogs
D. med storm efter fem dagars belägring af Jakob
De la Gardie, som därefter lät bränna och rasera
slottet. 1 juli 1655 gaf sig D., som kort förut
förgäfves belägrats af ryssarna, åt fältmarskalken
Lewenhaupt; svensk kommendant därstädes blef nu
öfverstelöjtnant Hans Johansson Willigman, som
sommaren 1656 hjältemodigt försvarade sig mot de
belägrande ryssarna och slutligen lät sig innebrännas
hellre än att falla lefvande i deras händer.
L. W:son M.
Dynamid (af grek. dynamis, kraft),
fys., J. F. Redtenbachers namn på en
atom tillsammans med dess eterhölje.
K. L.*
Dynamik (af grek. dynamis kraft). 1. Fys. o. mek.,
läran om kroppars rörelsekrafter. — 2. Mus.,
gradationen af tonstyrka. Tonens olika styrkegrad
är ett af den musikaliska konstens förnämsta
verkningsmedel och gör sig gällande antingen såsom
kontrastering af forte och piano eller som ett gradvis
skeende tillväxande och aftagande (crescendo och
decrescendo). Den skiftande tondynamiken, med sina
otaliga nyanseringsgrader från svagaste pianissimo
till starkaste fortissimo, verkar med elementär makt
på åhöraren. Detta uttrycksmedel blef redan 1550
användt i Willaerts dubbelkörer, men först omkr. 1600
började man (G. Gabrieli m. f´l.) utsätta tecknen p,
f, mf, mp o. s. v., sedermera pp och ff. De senare
tecknens moderna förstärkning ända till pppp och ffff
(hos Liszt, Berlioz m. fl.) angifver största möjliga
grad af svaghet eller styrka i tonen. Sforzato på
enstaka toner eller ackord (sf, sfz) betecknas
äfven med ˅ eller ˃ öfver noten. Jfr Riemann,
"Musikalische dynamik und agogik" (1884) och
"Die elemente der musikalischen ästhetik" (1900).
E. F—t.
Dynamiker (af grek. dynamis, kraft). 1. Fys.,
anhängare af den dynamiska teorien, enligt hvilken
materien är resultatet af två motsatta krafter,
en attraherande och en repellerande. — 2. Filos.,
anhängare af dynamismen (se d. o.). — 3. Teol.,
motståndare till treenighetsläran (se Antitrinitarier).
Dynamisk (af grek. dynamis, kraft), själfverkande,
verkande genom egen kraft (jfr Mekanisk); mus.,
beroende på växlingar i styrkegraden (se Dynamik 2).
— Dynamiska teorien. Se Dynamiker 1. — Dynamisk
elektricitet. Se Elektricitet. — Dynamisk energi. Se
Energi. — Dynamisk geologi. Se Geologi. — Dynamisk
meteorologi. Se Meteorologi. — Dynamisk vindros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
