Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1173-1174 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dynamoprincipen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samhällen gör sig dynastisk politik någon gång
gällande.

Dynekilen, hafsvik i Vette härad, Göteborgs och
Bohus län. Under Karl XII:s norska fälttåg 1716
låg där, bevakad af en galäreskader under
schoutbynachten O. Strömstiernas befäl, en svensk
transportflotta, från hvilken svenska armén försågs med
förnödenheter. 8 juli (n. st.) angrep Tordenskjold
den svenska flottan, som var oberedd på anfallet,
och förstörde större delen af densamma efter mer
än fem timmars hård strid (se vidare Tordenskjold).
Närmaste följden däraf blef, att svenska
hären måste utrymma Norge. Såväl från svensk
som från norsk sida hafva flera gånger försök gjorts
att upptaga de sjunkna fartygen och deras last, men
dessa försök ledde icke till något nämnvärdt resultat
förrän under sommaren 1880, då man lyckades
upptaga åtminstone några kanoner och kulor. — Vid
D. finnes en lastningsplats med god hamn.
A. G.

Dyner (ty. dünen, fr. dunes, eng. downs), geol.,
de ofruktbara, nakna, långdragna sandkullar, som
förekomma på låga, för starka hafsvindar utsatta
sandiga kuster och hvilka uppstå därigenom, att
vinden drifver den under ebbtiden torrlagda
strandsanden inåt land (flygsand) och hopar den till
vinkelrätt mot vindriktningen utsträckta, mer eller
mindre oregelbundna förhöjningar, som efter hand
flytta sig alltmer inåt, under det att nya danas
utanför. Flyttningen tillgår så, att sandkornen af den
starka blåsten föras uppför dynernas helt svagt
(5°—10° från horisonten) lutande vindsida, tills de nå
själfva ryggen af höjningen, och därefter, i lä för
denna, afsätta sig på eller liksom rasa utför och
betäcka den ungefär 30° lutande läsidan. Genom
sitt oafbrutna framryckande åstadkomma dynerna
mångenstädes stor skada. De äro i stånd att
förvandla bördiga slätter till öde sandfält, att förkväfva
skogar, begrafva hela byar, uppdämma floder och
därigenom föranleda öfversvämningar m. m. På
Jyllands västra kust intaga dynerna (”klitterne”)
ett milsbredt bälte från Skagen ända till Blaavandshuk,
en sträcka af 335 km. Äfven på Hollands
och Bretagnes kuster finnas vidsträckta dynbildningar
och likaså vid kusterna af nordtyska
låglandet. Vid det afrikanska ökenlandets västra kust
lära finnas dyner, som uppnå en höjd af 180 m.
ö. h. — På Gotska sandön, n. om Gottland, finnas
typiskt utbildade sanddyner (se fig.).

Fig. 1. Dyn på Gotska sandön. Dynens yttersida (vindsidan), hvarest förut begrafd skog småningom blottas.

Fig. 2. Dyn på Gotska sandön. Dynens innersida (läsidan), hvarest den växande skogen genom sandens framryckande och hopande efter hand förkväfves.

Inom Sverige
är det för öfrigt hufvudsakligen endast i Skåne,
som några med dyner jämförliga bildningar
förekomma, och dessa hafva en ganska obetydlig
utbredning.

Icke endast vid hafskusterna, utan äfven midt i
fastlandet, där större sandslätter förekomma, kunna
dynformiga flygsandskullar uppstå. Öknarnas
sandiga öfveryta är nästan ständigt i rörelse. Egypten
skulle kanske helt och hållet öfvertäckas af sand
från Sahara, om icke Libyska bergskedjan funnes
såsom en skyddsmur.

Det enda verksamma medlet till förhindrande af
flygsandens ödeläggande verkningar är plantering
af barrträd och andra för ändamålet lämpliga
växter (jfr Calamagrostis). Litt.: K. J. V.
Steenstrup, ”Om klitternes vandring” (i ”Medd. fra
dansk geol. förening”, I, 1894).
E. E.

Dynerna (The Downs), slag vid. Se Downs.

Dünewald [-valt], Johann Heinrich von,
grefve, tysk fältmarskalk, f. omkr. 1620, blef 1670
generalmajor, slog 1675 fransmännen vid Sassbach
och vardt därför upphöjd i grefligt stånd. 1683
försvarade han Krems och deltog sedan i
undsättningen af Wien. 1686 slog han den till Budas
undsättning sända turkiska armén och eröfrade
sedan Slavonien. 1688 utnämndes D. till
generalfältmarskalk. I slaget vid Slankamen (1691) lär
han, af harm öfver att nödgas stå under markgrefve
Ludvigs af Baden befäl, till en början hafva sökt
hämma den af honom kommenderade vänstra
flygelns rörelser, och ehuru han sedermera på ett
afgörande sätt bidrog till segern, stämdes han inför
krigsrätt. Han dog emellertid före rannsakningen,
31 aug. 1691.
(L. W:son M.)

Dyngbaggar, Coprophaga, zool., en till de
bladhornade skalbaggarna (Lamellicornia) hörande
underfamilj, hvilken erhållit sitt namn däraf, att de
flesta arters larver lefva i spillning. Flera arter
tillverka bollar eller piller af spillning och lägga i
hvarje boll ett ägg, medan andra utan vidare lägga
sina ägg direkt i spillning. Den mest bekanta arten
är de gamle egypternas heliga mumiebagge (Ateuchus
sacer, se d. o.). Bland svenska former kunna
nämnas arterna af släktena Copris och Ontophagus,
hvilka gräfva gångar i jorden under spillning och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>