Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1193-1194 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dzierzon ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hedvig, och 1326 fick Magnus Erikssons moder,
änkehertiginnan Ingeborg, det till änkesäte. Gårdens
nuv. egare är ingenjör J. W. Carlsson.

d. ä., förkortning för den äldre (jfr Senior).

Däck (ty. och eng. deck, egentl. tak, betäckning),
skpsb., en fartygsdel, hvars ändamål är att i
horisontell väg dela fartyget i olika af delningar,
uppbära den i dessa förekommande inredningen och
bestyckningen m. m., utgöra en förbindning mellan
och förstärkning af fartygets sidor samt tjänstgöra
såsom långskeppsförbindning. Däcket består af
tvärskepps gående däcksbalkar (och på träfartyg
stundom ribbor) och långskepps gående karflar, hvilka
tillsammans bilda stommen, samt af den därpå hvilande
däcksbeklädnaden. Däcket bygges ej fullt plant,
utan höjer sig såväl mot fartygets midtlinje som
mot stäfvarna; den förra böjningen kallas däcksbukt
l. däcksbalksbukt, den senare däckssprång.

Å träfartyg äro däcksbalkarna (se Balk 1) placerade
på ung. 1 m. afstånd från hvarandra. De hvila vid
fartygssidan på och äro infällda i balkvägare
(se d. o.) och förenas med sidan medelst vertikala
och horisontella knän (se d. o.); genom vaterbordet
(se Balkvägare, fig. 1 p), ett öfver däcksbalkarna
fälldt timmer, vanligen af ek, hvilket fastbultas till
fartygssidan, stärkes ytterligare föreningen. Karflar
äro klenare timmer än däcksbalkarna och infällas
mellan dessa på ställen, där större styrka
erfordras, t. ex. längs lucköppningar och masthål;
låsklossar benämnas karflar, som sitta i närheten
af fartygssidan. Ribbor äro timmer, klenare än
karflarna; de placeras midt emellan däcksbalkarna. —
Däcksbeklädnaden utgöres af i långsgående gångar lagda
däcksplankor, hvilka fastspikas till däcksbalkar och
ribbor; de tjockare däcksplankorna invid storluckan
benämnas skärstockar, plankorna mellan skärstockarna
kallas fiskplankor, och de grofva, öfver däcksbalkarna
fällda plankgångarna närmast innanför vaterbordet
kallas vaterbordsplankor.

Fig. 1. (På figurerna 1, 2 o. 3 beteckna A däcksbalk, B spant, C balkbricka och D kontraspant.)

Å järn- och stålfartyg finnas däcksbalkar (se Balkjärn) på hvart eller hvartannat spant; de förenas till spantet antingen med balkbricka
(fig. 1), genom att balken är utsmidd till ett däcksbalksknä (fig. 2) eller genom att balken är uppklufven i ändan och dess undre del nedböjd till ett knä, i hvilket fall
balkbricka äfven kan användas (fig. 3).
Karflar, vanligen af samma dimensioner som däcksbalkarna,
inläggas på sidorna om lucköppningar; halfbalkar kallas de däcksbalkar,
som stanna mot karflarna; rundt öppningen uppbygges ofvanpå däcksbalkar och karflar en luck-karm, försedd med falsar för luckan. På däcksbalkarna ligga, för att tjäna som
långskeppsförbindning, dels längs fartygssidan vaterbords- eller stringerplåtar (se Balkvägare), dels långskepps från för till akter utanför luckorna eller ock diagonalt öfver däcket sträckband. — Smärre
fartygs däcksbeklädnad är ofta af trä, större fartygs däremot af järn (stål), hvilket i hög grad ökar fartygets styrka. Plåtarna läggas i långskepps gående stråk; växlarna utföras vanligen på något af i fig. 4 angifna sätt. För att minska halkan och åstadkomma bättre värmeisolering äro järndäck ofta täckta med träbeklädnad eller korkmatta; på grund af faran
för eldsvåda och splint under strid användes dock å
örlogsfartyg träbeklädnad endast å den del af öfre
däck, som icke är öfverbyggd; försök hafva gjorts
att till denna klädsel använda plankor, som genom
impregnering gjorts obrännbara.

Fig. 2.

Fig. 3.

Fig. 4.

Däcksstöttor, om behöfligt fällbara och vanligen
tillverkade af dragna järnrör, placeras å erforderliga
ställen för att uppbära däcket. — Alla öppningar
i däck, hvarigenom öfverbrytande sjöar skulle
kunna nedtränga i fartyget, måste kunna vattentätt
afstängas. Så täckas lucköppningar till lastrum
med pålagda luckor och nedgångar med uppbyggda,
med dörrar försedda kappar; för belysning (och
ventilation) upptagna smärre hål täckas med skrufbara
däcksventiler, bestående af tjockt patentglas,
infattadt i en metallring, och för samma ändamål
upptagna större öppningar med skejlejt (se d. o.).

Däckens namn m. m. å örlogsfartyg. Det understa däck,
hvarå inredning finnes för befälets och besättningens
förläggning, är trossdäck (da. banjerdäck), beläget
i närheten af vattenlinjen. Finnes pansardäck,
är detta ofta tillika trossdäck utom i närheten
af stäfvarna, där pansardäcket sänker sig under
trossdäcket. Frånsedt pansardäcket är trossdäcket det
understa af de däck, som sträcka sig utefter fartygets
hela längd. Under trossdäck i det s. k. hålskeppet
äro förvaringsrum för ammunition, proviant, vatten
och förråd af allehanda slag äfvensom maskin- och
pannrum. — Af äldre örlogsfartyg hafva skonare,
briggar och mindre korvetter öfver trossdäck ett öfre
däck, hvarå bestyckningen är uppställd. Å fregatter
och större korvetter finnes mellan sagda båda däck
ett batteridäck; fregatterna föra sitt artilleri
såväl å detta som å öfre däck, korvetterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>