- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1201-1202

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom den af vanligen två eller tre spiralgångar
bildade snäckan.

Däggdjurens kroppstemperatur är underkastad så
obetydliga växlingar, att densamma kan betecknas
som konstant. Hos flertalet växlar temperaturen
mellan 38° och 40°. Starkare temperaturförändringar
har man iakttagit hos ett af de lägsta däggdjuren,
Echidna; här uppgifves den variera mellan 10° och
28°, medan den i pungen (under äggrufningsperioden)
uppgår till 35°. Äfven hos de däggdjur, som falla i
vintersömn, stiger och faller kroppstemperaturen med
luftens temperatur, på samma gång respirationen och
blodomloppet äro trögare.

Hos alla däggdjur är kroppshåligheten genom ett
fullständigt mellangärde (diafragma) delad i bröst- och
bukhålan, medan denna för andningen så betydelsefulla
bildning hos öfriga ryggradsdjur saknas eller blott
är antydd.

Komplicerad organisation åtföljes ofta af betydligare
storlek. Sålunda finnas ock bland däggdjuren
de största af nu lefvande djur: vissa hvalarter
blifva öfver 30 m. långa. Å andra sidan finnas
däggdjur, som i storlek öfverträffas af flertalet
öfriga ryggradsdjur, t. ex. en näbbmusart, hvars
kroppslängd, den 2,5 cm. långa svansen inberäknad,
ej uppgår till mera än 6,5 cm.

Körande däggdjurens geografiska utbredning se
art. Djurgeografi.

De äldsta kända däggdjuren uppträdde i triastiden;
liksom de under hela sekundärperioden lefvande
voro de helt små former och sannolikt närmast
besläktade med nutidens lägsta däggdjur, kloak- och
pungdjuren. Först med tertiärperiodens början, sedan
de stora kräldjurssläktenas blomstringstid gått
till ända, uppträda de högre däggdjuren (Eutheria,
se nedan). De första bland dem, ur de äldsta
eocenlagren, tillhöra mycket primitiva former af
gnagare, Xenarthra (se nedan), rofdjur och hofdjur,
hvilka dock alla förete flera gemensamma drag i sin
organisation, som ej återfinnas hos dessa ordningars
moderna representanter. Först i yngre tertiära
lager anträffas arter tillhörande nu lefvande
däggdjurssläkten.

Antalet nu lefvande däggdjursarter uppgår till
omkr. 3,600; af dessa äro gnagarna, med öfver 1,500
arter, och flädermössen, med öfver 700, de talrikaste.

Som omedelbara öfvergångsformer mellan däggdjur
och lägre ryggradsdjur hittills ej blifvit
påträffade, är man för den mycket behandlade frågan
rörande däggdjurens ursprung ännu hänvisad till
hypoteser. Beroende på olika synpunkter, hafva de
härledts än från amfibierna, än från reptilierna, på
samma gång man dock numera torde vara enig därom, att
ingen af de nu lefvande representanterna för dessa
grupper kan göra anspråk på att vara däggdjurens
stamfäder. Däremot visar en del kräldjur från
perm- och triasperioden, nämligen några af de
s. k. Theromorpha (se d. o.), en så stor och så
i detalj gående öfverensstämmelse i flera viktiga
organisationsförhållanden med de lägsta däggdjuren,
att densamma ej kan betraktas uppkommen blott och
bart på grund af likartadt lefnadssätt, utan måste
anses bero på gemensam härstamning. Som emellertid
däggdjuren å andra sidan utmärkas genom flera
betydelsefulla egenskaper, som kunna härledas endast
från amfibieliknande förfäder, torde f. n. det
antagandet vara det rimligaste, att däggdjuren utvecklats
ur. Theromorpha-liknande djur, som ännu voro i
besittning af en del amfibiekaraktärer.

Däggdjurens systematiska anordning kan i
sina hufvuddrag återgifvas på följande sätt:
I:a underklassen Prototheria.
1:a ordningen Monotremata.
II:a underklassen Metatheria.
2:a ordningen Marsupialia.
III:eunderklassen Eutheria.
3:e ordningen Insectivora.
4:e » Chiroptera.
5:e » Galeopithecidæ.
6:e » Tubulidentata.
7:e » Pholidota.
8:e » Xenarthra.
9:e » Rodentia.
10:e » Tillodontia.
11:e » Carnivora.
12:e » Cetacea.
13:e » Ungulata.
1:a underordningen Condylarthra.*
2:a » Perissodactyla.
3:e » Artiodactyla.
4:e » Ancylopoda.*
5:e » Litopterna.*
6:e » Amblypoda.*
7:e » Toxodontia.*
8:e » Hyracoidea.
9:e » Proboscidea.
14:e ordningen Sirenia.
15:e » Primates.
1:a underordningen Prosimiæ.
2:a » Anthropoidea.

De med * betecknade grupperna innehålla uteslutande
utdöda representanter.

Ur den mycket vidlyftiga litteraturen öfver däggdjuren
må här framhållas följande nyare öfversiktliga
sammanfattningar: W. H. Flower och R. Lydekker,
"An introduction to the study of mammals, living and
extinct" (1891), F. E. Beddard, "The mammalia" (1902),
M. Weber, "Die säugetiere" (1904), C. Gisbel och
W. Leche, "Säugetiere" i Bronns "Klassen und ordnungen
des tierreichs" (1874—1903), K. A. Zittel, "Handbuch
der paläontologie" (bd 4, "Mammalia" 1891—93) och
O. Schultze, "Grundriss der entwicklungsgeschichte des
menschen und der säugetiere" (1897). — Skandinaviens
däggdjursfauna behandlas af S. Nilsson, "Skandinavisk
fauna" (I, "Däggdjuren", 1847), E. Holmgren, "Handbok
i zoologi" (I, "Däggdjur", 1865), och W. Lilljeborg,
"Sveriges och Norges ryggradsdjur" (I, "Däggdjuren",
1871—74).
L—e.

Däld, liten dal; en långsträckt mindre fördjupning
emellan två berg eller höjder, eller i ett eljest
jämförelsevis plant landskap.

Dämman, fyr i norra delen af Kalmar sund, utanför
köpingen Mönsterås. Den uppfördes 1872—74 på ett
förut ytterst farligt undervattensgrund. Fyren är
en klippfyr med en lysvidd af 10 minuter. Till
följd af grundläggningsarbetena har den
blifvit den dyraste fyren i Sverige: den
beräknas hafva kostat öfver 215,000 kr.
(A. G.)

Dämmare l. Sordin (it. sordino, fr. sourdine),
mus., mekanisk inrättning, afsedd att dämpa tonen på
musikinstrument. På stråkinstrument sker ett sådant
dämpande medelst en liten kam (af trä,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free