- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1215-1216

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Död ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

breda någon dyster skugga öfver tillvarons
glädje. Visserligen personifierade de på sätt och
vis döden i Moira l. ödesgudinnan och mera direkt
i kererna, de våldsamma dödssättens gudinnor, en
motsvarighet till nordbornas valkyrjor. Men redan i
den homeriska tiden tänkte man sig döden (Thanatos)
företrädesvis som son af natten samt tvillingbroder
till sömnen (Hypnos) och till drömmarna. Af den
bildande konsten framställdes Thanatos någon gång som en
med stora vingar utrustad, skäggig man, men oftare
såsom en skön ung genius (med eller utan vingar),
hvars drag stundom påminna om kärleksguden Eros. I
handen håller han ofta en sänkt eller utsläckt fackla
(se fig. 1). Eljest försinnligade grekerna gärna
dödens verkan, afskedet från lifvet, i vemodigt
blida framställningar på steler (grafstenar;
se fig. 2). Aldrig framställdes under antiken
döden som benrangelsskepnad. Den äldre kristna
kyrkan personifierade ej döden, och under vår
tideräknings tolf första århundraden föreställde man
sig ej döden såsom skelett, utom hos gnostikerna,
hvilkas uppfattning synes ha öfvergått till
vissa medeltidssekter. På 1200-talet finner man
sålunda dödskallen stundom använd som emblem. I
germanska länder framarbetade sig vid samma tid
fantasibilden af döden som skelett eller snarare
som hopskrumpet lik, bara hud och ben, ofta med hår
och skägg på kraniet (så uppträder han i medeltidens
dödsdansmålningar). För äldre tider hade skelettet
gällt som representant för någon viss död person,
icke för döden själf; det låg då nära att taga ut
steget från substitut till personifikation och tänka
sig dödens gestalt sådan som människan genom döden slutligen
blir, benknotor afklädda allt kött. I en tid, då man
dagligdags såsom reliker dyrkade många dödas ben, hade
sådana ingenting fasaväckande för människan. Under
antiken hade man i döden sett ett gudarnas sändebud,
som hämtade själen; för den senare medeltiden blef
döden en fientlig, våldsam makt, ej sällan framställd
som jägare, krigare med lans eller båge och pilar,
skördeman med lie, stundom ridande på en afmagrad
häst eller på ett lejon. Måttgifvande för konsten
blef dock en tid bortåt den italienska uppfattningen,
för hvilken döden tog skepnad af en hemsk kvinnlig
furie, som svängande en lie flyger på läderlappsvingar
ned från rymden. Sådan kan hon ses i högra delen af
vidstående plansch efter 1300-talets mest berömda
målning, kallad Dödens triumf (Il trionfo della
Morte
), befintlig i Pisas Camposanto och länge,
men på otillräckliga skäl, tillskrifven konstnären
Orcagna. Här må dröjas något vid denna målning, som
är så betecknande för medeltida uppfattning. Under
den flygande dödsmegäran synes hennes skörd, en
hög af liflöst utsträckta potentater och vanligt
folk; deras själar i form af barnaskepnader hämtas
af kringflygande djäflar för att antingen nedstörtas
hufvudstupa i brinnande kratrar eller ock (till höger)
öfvertagas af flygande änglar från paradiset.
Till vänster om de dödes hop
synas krymplingar och sjuka lidelsefullt åkalla
döden, och bakom dem har ett lysande jaktfölje
till häst tvärstannat inför tre öppna likkistor,
hvilkas innehåll visar förvandlingens olika
grader. Där ofvanför tillbringa heliga eremiter ett
fridfullt kontemplativt lif, stålsatta mot dödens
fasor och
illustration placeholder
Fig. 1. Den antika s. k. San-Ildefonsogruppen,

tydd som Sömnen och Döden (Thanatos).

illustration placeholder
Fig. 2. Forngrekisk grafsten (stele) med döden

framställd som ett afskedstagande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free