- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1271-1272

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberbach ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkoherde och generalsuperintendent därsammastädes. E.,
som från början stått Melanchthon synnerligen
nära, var efter dennes död särskildt i fråga om
nattvardsläran den förnämste representanten i
Wittenberg för Melanchthons förmedlande ståndpunkt
och blef såsom sådan föremål för såväl det strängt
illustration placeholder

lutherska partiets ("gnesiolutheranernas")
som de längst gående Melanchthonianernas,
de s. k. kryptokalvinisternas, misstankar. 1557
deltog han i religionssamtalet i Worms, 1568–69
i kollokviet i Altenburg. Stor popularitet åtnjöt
länge hans
Calendarium historicum (1550; flera uppl.),
en renad helgonkalender jämte en sammanställning af
de viktigaste historiska data m. m.; många upplagor
upplefde ock hans
Historia populi judaici a reditu ex babylonico exilio usque ad ultimum excidium Hierosolymæ (1548).
Numera fortlefver hans minne främst genom de af
honom författade psalmerna, af hvilka två äro
upptagna i 1819 års svenska psalmbok (n:r 469 och 480).
Se G. Buchwald, "Dr. P. E." (1897).

(E. Bg.)

Eberbach, stad i badensiska kretsen Mosbach, vid
Neckar. 5,857 inv. (1900). Fordom fri riksstad.

Eberhard, [-hart] namn på flera grefvar och furstar
af Württemberg. 1. E. I, "den upplyste", f. 1265,
grefve af Württemberg, delade 1265–79 tronen med
sin broder Ulrik och regerade ensam från dennes
frånfälle sistnämnda år till sin död, 1325. Han
stod ofta på fientlig fot med Tysklands kejsare –
af Henrik VII blef han t. o. m. förklarad i riksakt
(1311) –, men lyckades till sist återtaga och utvidga
sina besittningar. Hans oroliga lynne betecknas af
det binamn han gaf sig själf: "Guds vän och hela
världens fiende".

2. E. II, "grälmakaren" ("der greiner" l. "der
zänker"), den föregåendes sonson, regerade från
1344 (tillsammans med sin broder Ulrik IV till 1366
och sedan ensam) till 1392 och låg liksom farfadern
nästan oafbrutet i fejd. Särskildt hafva,
genom Uhlands diktcykel "Graf E. der rauschebart",
hans strider med grefvarna af Eberstein och
Wunnenstein vunnit stor ryktbarhet. Genom sin seger
vid Döffingen 1388 öfver de schwabiska städerna bröt
han alldeles detta stadsförbunds makt.

3. E. I "med skägget" ("im bart" l. "mit dem bart"),
den förste hertigen af Württemberg, var son
till grefve Ludvig d. ä., föddes 1445, öfvertog 1459
styrelsen öfver sitt arfland Urach, förde i
ungdomen ett vildt och utsväfvande lif, men blef
efter en vallfärd till Jerusalem (1468) en af sin
tids utmärktaste furstar. Särskildt verkade han för
det württembergska landets odelbarhet, sedan han 1482
förenat dess förut skilda delar under sin spira. Han
stiftade 1477 Tübingens universitet, upprätthöll
som hufvudman för det schwabiska förbundet fred och
ordning vidt omkring och fick 1495 sina besittningar
af kejsar Maximilian upphöjda till ett odelbart
hertigdöme, med namnet Württemberg. Död 1496.

4. E. III, hertig af Württemberg, f. 1614, d. 1674,
efterträdde 1628 sin fader, Johan Fredrik, på tronen
och stod under förmyndare till 1633. Sistnämnda
år ingick han i det af Axel Oxenstierna bildade
Heilbronnförbundet och måste efter protestanternas
nederlag vid Nördlingen (1634) fly ur sitt land,
hvilket kejsaren tog i besittning. 1638 återfick han
en del af detsamma, och genom westfaliska freden
(1648) restituerades han fullkomligt, tack vare
Oxenstiernas medverkan.

Eberhard [-hart], Johann August, tysk filosof,
f. 1739, d. 1809 som professor i filosofi i Halle, utgaf
Neue apologie des Sokrates (1772; 3:e uppl. 1788),
hvari han efter Wolfs grundsatser försvarade
det sunda förnuftets rättigheter, samt
Allgemeine theorie des denkens und empfindens (1776; 2:a uppl. 1786),
Theorie der schönen künste und wissenschaften (1783; 3:e uppl. 1790),
Allgemeine geschichte der philosophie (1788; 3:e uppl. 1796),
Handbuch der æsthetik (1803–05; 2:a uppl. 1807–20),
Versuch einer allgemeinen deutschen synonymik (1795–1802; 4:e uppl. 1853) och Synonymisches handwörterbuch der deutschen sprache (1802; 12:e uppl. 1864) m. m.

(S–e.)

Eberhard [-hart], Konrad, tysk bildhuggare, f. 1768,
d. 1859, började tidigt förfärdiga andaktsbilder,
krucifix o. d., studerade hos Boos i München och
kom 1806 till Rom, där han vistades till 1816,
då han utnämndes till professor vid Münchens
konstakademi. E:s första verk af någon betydenhet voro
hållna i antikiserande stil (Faun med Bacchusbarnet,
Leda med svanen, Diana och Endymion m. fl.). Men
i Rom blef han snart en afgjord anhängare af den
s. k. nazarenernas skola, hvars principer han, först
af alla, öfverförde på skulpturen. Därefter skapade
han endast religiösa verk, utförda i medeltidskonstens
anda (helgonbilder och reliefer.) Hans förnämsta
arbeten äro biskoparna Sailers och Wittmanns vackra
grafvårdar i Regensburgs domkyrka.

Eberhardt, Johan Hartman, skolman, historisk
författare, f. i Västerbotten 1727, d. 1796,
blef student i Uppsala 1741 och filos. magister
1755. Under loppet af 1760-talet var han privatlärare
i ett köpmanshus i hufvudstaden och tjänstgjorde
som notarie vid Stockholms stads konsistorium
samt, under riksdagarna, som protokollsförande
i prästeståndet. 1769 blef han lektor i historia
vid Härnösands gymnasium, 1773 ständig sekreterare
i den s. å. inrättade bibelkommissionen och 1793
teol. doktor. Skrifter:
Utkast till allmänna historien (1766–81),
En adelsmans bref om prästerskapets rätt till tionde af säterierna (1767),
Försök till en pragmatisk historia om frälseståndet i Sverige (1769; ny uppl. 1795;
3:e uppl. 1822 med titeln "Försök till en historia om Sveriges adel från de äldsta tider intill regementsförändringen 1809") och
Utkast till en svensk mynt- och finanshistoria (1771).

Eberhart, A. O., svensk-amerikansk politiker,
f. 1870 i Värmland, kom vid 11 års ålder till
Förenta staterna, där han först tjänade som "cowboy",
farmdräng och farmare, genomgick Gustavus Adolphus
college i S:t Peter (Nebraska) och studerade därefter
juridik. Efter några års verksamhet som advokat och
affärsman invaldes han i Nebraskas senat och valdes
(nov. 1906) till denna stats viceguvernör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free