- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1281-1282

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebonit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydande roll i intrigerna vid hofvet. Då hon
efter sin makes död knöt en kärleksförbindelse med
statssekreteraren Antonio Perez, vaknade konungens
svartsjuka, och furstinnan fängslades (1579) samt
fick tillbringa större delen af sitt återstående
lif i fängelse. Efter Mignet ("Antonio Perez et
Philippe II", 1874) uppges vanligen, att hon varit
Filips älskarinna och konungen far till hennes äldste
son, hertigen af Pastrana. Detta bestrides af Ranke
och furstinnan E:s senaste spanske biograf, Muro
("Vida de la princesa de E.", 1877). Den bild af
henne Schiller ger i "Don Carlos" har endast få
drag gemensamma med hennes gestalt i historien.
(V. S—g.)

Ebonit, kem. tekn., en svart massa af hård konsistens,
beredd genom upphettning af kautschuk med svafvel
och schellack. Den är smidig, antager med lätthet en
glänsande polityr och användes dels till en mängd
galanteriartiklar, kammar, knappar o. d., dels
såsom isolationsmaterial i elektriska apparater.
G. H—r.

Eboracum, latinskt namn på York (se d. o.).

Ebrard, August, tysk reformert teolog och skönlitterär
författare, f. 1818 i Erlangen, d. där 1888, blef
teol. professor i Zürich (1844) och Erlangen (1847)
samt konsistorialråd i Speier (1853). E., som höll
på den reformerta nattvardsläran, men förkastade
predestinationen, sökte under sin vistelse i
Speier åstadkomma en union mellan lutheraner
och reformerta. Såväl därigenom som genom sitt
ingripande mot en rationalistisk psalmbok i den
pfalziska kyrkan framkallade E. mot sig våldsam
opposition både från det högortodoxt lutherska
och det rationalistiska hållet samt måste 1861
vika för stormen och nedlägga sitt ämbete. Han
höll sedan i Erlangen teologiska föreläsningar och
blef 1875 pastor vid därvarande fransk-reformerta
församling. E:s ytterst talrika teologiska skrifter
äro förtecknade i en biografi (af E. F. K. Müller)
i "Realencyklopädie für protestantische theologie
und kirche" (3:e uppl.), bd 5. Mest känd är hans
Wissenschaftliche kritik der evangelischen geschichte
(1842; 3:0 uppl. 1868). Som vitter författare (under
pseudonymen Gottfried Flammberg) utgaf E. en mängd
kristliga berättelser, bl. a. Kurt Werner (3 bd,
1864), samt flera dramatiska och lyriska försök.
(V. S—g.)

Ebréer, Ebréerbrefvet och Ebreiska. Se Hebréer,
Hebréerbrefvet och Hebreiska språket och
litteraturen
.

Ébrillade [ebrijād], fr. (af it. briglia, tygel),
ridk., dragning eller knyck på ena tygeln för att
förmå hästen att stanna eller vända.
(B. C—m.)

Ebro [e’brå], lat. Iberus, flod på Pyreneiska
halfön. Den rinner upp i Kantabriska bergen, nära
Reinosa, i prov. Santander, flyter i hufvudsakligen
sydöstlig riktning genom Gamla Kastilien, Navarra,
Aragonien och Katalonien samt faller ut i Medelhafvet,
där den bildar ett slags ogrenadt delta, hvilket
sträcker sig 24 km. ut i hafvet och är en torr
sandslätt med träsk, som genom E. delas i två
hälfter. Längd omkr. 750 km. och flodområde 85,000
kvkm. — E. är den smalaste och vattenfattigaste af
halföns fem hufvudfloder och får först vid Tortosa
en bredd af 700 m. Endast på korta sträckor är den
segelbar, hvarför man dragit kanaler, som löpa
parallellt med hufvudfloden, på vänstra sidan
Táustekanalen, på högra sidan sidan Kejsarkanalen.
Denna, som påbörjades af kejsar
Karl V, löper från trakten af Tudela till klostret
Monte Terero, nedanför Zaragoza. San-Carlos-kanalen
(Canal nuevo) förbinder Amposta, vid deltats spets,
med hamnen Los Alfaques. De viktigaste bifloderna
äro: t. v. Aragon, Arba, Gallego och Segre;
t. h. Alhama, Jalon, Huerva, Aguas och Guadalope.

Ebrodunum, stad. Se Embrun.

Ebstein [-stajn], Wilhelm, tysk läkare, f. 27
nov. 1836 i Jauer, med. doktor 1859, blef 1874
professor i invärtes medicin i Göttingen. I en mängd
större och mindre afhandlingar har han behandlat
olika områden af invärtesmedicinen; därjämte har han
egnat sig åt medicinsk-historiska forskningar samt
äfven utgifvit ett antal populärmedicinska skrifter,
af hvilka några äfven utkommit i svensk öfv. Om E:s
dietkur se Diet, sp. 369. I förening med J. Schwalbe
redigerade han "Handbuch der praktischen medicin"
(5 bd, 1899—1901).
R. T—dt.

Ebstein-kuren [-stajn], med. Se Diet, sp. 369.

Ebullioskop (af lat. ebullire, sjuda, bilda bubblor,
och grek. skopein, se), fys., ett hufvudsakligen
af en liten bleckpanna och en termometer bestående
instrument för bestämmande af vätskors, särskildt
alkoholblandningars och viners, kokpunkt, som är desto
lägre, ju högre alkoholhalten är. Pannan är försedd
med två öppningar. I den ena af dessa är termometern
insatt i horisontal ställning. Till termometern hör
en skala, utvisande läget af kokpunkterna hos olika
starka blandningar af alkohol och vatten. Vinprofvets
kokpunkt angifver sålunda en viss alkoholhalt. Den
andra öppningen i pannan har till ändamål att bereda
den bildade ångan fritt utlopp. Ett förbättradt
ebullioskop är konstrueradt af Ernst Beckmann
i Leipzig.
L. A. F.*

Ebullioskopi (se Ebullioskop), läran om sättet
att uppmäta vätskors halt af lösta kroppar genom
bestämning af deras kokpunkt. Rent vatten kokar
vid 100° C., om det yttre trycket är 760 mm. Löses
däri en icke flyktig kropp, så höjes kokpunkten,
och höjningen är till en början proportionell mot
antalet grammolekyler, som är löst i 100 kbcm. af
vattnet. För en grammolekyl utgör kokpunktshöjningen
5,2° C. Lagarna för kokpunktshöjningen gåfvos först af
Raoult, teorien därför af Arrhenius. Salter, starka
baser och syror ge större kokpunktshöjning, hvilken
teoretiskt kan beräknas. Är den lösta kroppen flyktig,
så blir kokpunktshöjningen förminskad, och är den
mycket flyktig (t. ex. alkohol), så kan den öfvergå i
en kokpunktssänkning. Denna kan teoretiskt beräknas,
men bestämmes bäst empiriskt. För hvarje proc. alkohol
(mellan 0 och 5 proc.) sjunker kokpunkten med 0,96° C.

Äfven för lösningar i andra lösningsmedel än vatten
gälla likartade regelbundenheter. Bestämning af
kokpunkten hos lösningar af svårflyktiga kroppar
användes inom kemien ofta för utrönande af de lösta
kropparnas molekylarvikt. (Jfr Lösning.)
S. A—s.

Ebur, lat. (af fornegypt. ebur, elefant), elfenben.
Ebur fossile, fossilt elfenben, mammuttänder. —
Ebur ustum, brändt elfenben; bensvärta.

Eburneation (af lat. eburneus, af elfenben), med.,
bildning af ovanligt fast, elfenbensliknande
bensubstans, förekommer, särskildt i vissa
former af bensvulster, osteom, äfven som
själfständig patologisk process i bensystemet.
G. F—r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free