Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebonit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medryckande. Ett karakteristiskt drag är den
pessimistiska ton, som genomgår hans diktning. E. har
en ovanligt skarp scenisk blick, han förstår som få
att gripa och uppskaka sin publik, han är en mästare
i dialogen, en stor språkkonstnär. Å andra sidan har
med skäl anmärkts, att hans karaktärer oftast äro
öfvermänskliga, yttervärlden eller samhället han
skildrar konstrueradt och ödesartadt, utveckling och
upplösning kallt matematiskt beräknade, effekterna
ofta knalleffekter, tragiken stundom mer gräslig
än sublim, lyrismen väl stark och språket ofta
konstladt och deklamatoriskt. I alla händelser torde
E:s storslagna och originella diktning få anses som
en af de intressantaste företeelserna i den moderna
litteraturen. — Utom de förut nämnda hafva af E:s
stycken på Dramatiska teatern uppförts El hijo de
carne y el hijo de hierro (1888; "Järn och blod",
öfv. af Å. W:son Munthe, 1889), Lo sublime en lo
vulgar (1888; "Bernardo Montilla", 1888, öfv. efter
Lindaus tyska bearbetning, 1891), Mariana (1892;
"Mariana", öfv. af C. Bowallius, 1894), Mancha
que limpia (1895; "Offrad", öfv. af dens., 1896)
och Bodas trágicas ("En bröllopsnatt", 1903). —
I den i Madrid utkommande tidskriften "La España
moderna" publicerar E. alltsedan 1894 sina "minnen",
Recuerdos, hvilka dock, trots sitt betydande omfång
(ännu 1906 rörde de sig om 1860-talet), åtminstone
hittills ej erbjudit något större historiskt eller
litteraturhistoriskt intresse.
Å. W:son M.
2. Miguel E., den föregåendes broder, spansk dramatisk
författare, f. 1848 i Quintana de la Orden (Toledo),
skref redan vid 16 års ålder komedien Cara y Cruz,
som uppfördes och vann beröm af kritiken. De följande
tio åren egnade sig E. uteslutande åt juridiska,
filosofiska och språkliga studier, såväl klassiska som
moderna, hvarefter han 1869 blef byråchef i sin broder
Josés departement och insattes af det radikala partiet
i deputeradekammaren. E. afslutade 1873 sin politiska
verksamhet och har därefter oafbrutet skrifvit för
teatern. Med en icke ringa vis comica förenar E. stor
kunskap om scenen, han skrifver flytande och lätt,
men i hans massproduktion är det godt om plattheter,
och han blir ofta prosaisk och banal, när han åsyftar
att vara naturlig och okonstlad. Hans komedier, alla
på vers, närma sig hundratalet och åtnjuta mycken
popularitet. Bland de oftast uppförda må nämnas Servir
para algo, Los demonios en el cuerpo, Sin familia,
Los hugonotes, Conira viento y marea, Echar la llave,
Vivir en grande, El último drama, Monja descalza,
El petrolero, Viajeros de Ultramer.
Ad. H—n.
Echeion, grek. (af echo ljud, genljud), forngrekiskt
ljudbäcken af koppar, puka; ett slags på den
forngrekiska teatern bruklig malmkittel till
förstärkande af resonansen; en antik teatermaskin
till efterhärmande af åskan.
Échelle [eʃä’l], fr. (af lat. scala, trappa), stege;
mus., tonskala.
Échelles [eʃä’l], Échelles du Levant l. de Barbarie
(af it. scala, trappa, turk. iskelé), kallas i
Levanten på pålar byggda jetéer med trappsteg för
fartygs lossning; turkiska handelsstäder vid eller
i närheten af Medelhafvet (Konstantinopel, Smyrna,
Aleppo, Cypern, Kairo, Alexandria, Tripoli, Tunis,
Alger voro fordom "les grandes Échelles").
Échelles, Les [läṡeʃä’l], köping i franska depart.
Savoie (Savojen), i en djup kitteldal, 387
m. ö. h. vid vägen mellan Lyon och Chambéry. 676
iny. (1901); 4 km. n. om E. går järnvägen genom ett
i klippan sprängdt galleri af 308 m. längd.
Echelon [eʃelå’ȵ], fr. échelon (dim. af échelle,
stege), krigsv. När en trupps underafdelningar äro
ordnade bakom hvarandra liksom pinnarna i en stege,
säges truppen vara formerad i echeloner, och hvar
och en af dess själfständigt för sig uppställda
underafdelningar kallas en echelon. Man använder
echelonformeringen såsom anfallsform dels för att
kunna spara en del krafter, hvilka man efteråt vill
använda företrädesvis mot fiendens flank, och dels för
att åstadkomma plötslig frontförändring. Echelonerna
bildas därigenom, att afdelningen eller afdelningarna
på endera flygeln eller i midten rycka fram och på
ett visst afstånd följas af närmaste afdelningar
o. s. v. Då frontförändring med tillhjälp af
echelonformering skall ske, förändra underafdelningarna,
sedan echeloner bildats, riktningen
hvar för sig åt det håll den tillbakadragna flygeln
är. Echelonformering användes med stor fördel under
linjetaktikens dagar och särskildt af Fredrik
II. Den har sedan blifvit anlitad företrädesvis
af kavalleriet, men är numera mindre använd. — Med
echeloner menar man äfven afdelningar, som i vissa
grupper följa efter hvarandra, såsom marschecheloner,
tågecheloner vid järnvägstransport o. s. v.
G. U.*
Echelontransport [eʃelå’ȵ-], krigsv. Se Echelon
och Turnustransport.
 |
| Sugfisk. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
