Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eckart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
figurrika taflan Israeliternas öfvergång af
Röda hafvet (påbörjad i Paris 1812, fullbordad
1816, konstmuseet) och Odysseus’ hämnd på friarna
(1814). Dessutom målade han många små förträffliga
Romerska utsikter, i hvilka arkitekturen spelade en
betydande roll, ruiner, gamla kloster m. m.
Det var i egenskap af blifvande historiemålare,
som E. vann medaljer och resestipendium; som sådan
upptogs han 1817 till medlem af akademien, och som
sådan tog han 1818 säte bland dess professorer. För
honom hade man hållit den sedan Abildgaards död
(1809) lediga professorsplatsen öppen, och åt honom
hade man sparat de stora arbeten, som skulle målas
för Kristiansborgs slott, hvilket midt under ett
tryckande krig hade rest sig ur sin aska. 1819—21
utförde E. fyra stora historiska framställningar till
tronsalen och 1835—41 fyra andra stora målningar
till parollsalen på nämnda slott, hvarjämte han,
dels för statens, dels för privat räkning, utförde
en mängd altartaflor (sammanlagdt 30). Dessa
arbeten förråda visserligen en ovanligt duktig
konstnärs hand, och de flesta af dem höra till det
förträffligaste den tidens målarkonst frambragte i
Danmark; men i viss mån felas det dem andlig frihet
— hvari väl också uppgifternas trånga begränsning
hade en icke ringa skuld —, hvarjämte de sakna
storslagenhet i uppfattningen. Detta berodde på
konstnärens skaplynne. E. skulle säkerligen ej
blifvit historiemålare, ifall icke omständigheterna
så hade fogat. Redan i Rom blef det klart för honom,
att den enkla, trogna efterbildningen af naturen
låg honom närmare, och sin förmåga i denna riktning
lade han i dagen genom sina porträtt och sina
italienska naturstudier. Med de beställningar han
fick på historiemålningar skred det långsamt framåt,
och flera af dessa stannade vid små elegant utförda
skisser. — Efter hemkomsten nödgades E. visserligen
af sin ställning som historiemålare att utföra
de ofvannämnda stora målningarna, men han fann
också tid att följa sitt konstnärssnilles rätta
drift. Han målade icke allenast en stor mängd porträtt
(omkr. 150 dylika utförde han efter 1818), äfvensom
ett par taflor med icke få personer (Fredrik VI med
familj, 1821, Rosenborgs slott, och Den Nathansonska
familjetaflan, 1818, i konstmuseet), utan äfven små
genretaflor (gatscener m. m.) och vackra, friska
små landskap. Mest drog likväl sjön hans blickar
till sig. Hans första omogna försök i målning hade
varit sjö och båtar, men det akademiska studiet
och vistelsen i utlandet hade nästan kommit honom
att glömma sin barndomskärlek. 1821 vaknade denna
igen vid anblicken af Öresund, och under loppet
af omkr. trettio år utförde E. därefter öfver 100,
efter nutidens måttstock icke särdeles stora taflor,
i hvilka han med utomordentlig trohet och en aldrig
svalnande kärlek skildrade sjön och lifvet på sjön:
för det mesta lugna sommardagar vid Öresund, men äfven
enstaka bilder från öppna hafvet. Med dessa sjöstycken
blef han Danmarks, för att icke säga Nordens, förste
marinmålare. Det var i hans sjöstycken, som hans
bästa egenskaper och all den poesi, hvaraf hans lugna,
ärliga sinne var mäktigt, klarast framträdde. Mången
gång förstod han att på det lyckligaste sätt förena
figurtaflan med sjöstycket, t. ex. i Hornbæks fiskare
(1830). Vid andra tillfällen återgaf han med stor
verkan dramatiska uppträden
mellan skeppen själfva, t. ex. Ett möte på sjön
(1841), Flottrevy i Sundet (1843) och Den förföljda
kaparskonaren (1845).
E. var tillika en ovanligt begåfvad lärare, hvars
undervisning blef så mycket mera fruktbringande,
som han förstod att meddela den utan att störande
ingripa i lärjungens individuella riktning. Från
1848 försvagades hans syn så mycket, att verkningen
däraf spåras i hans arbeten. Efter 1851 målade han
icke längre, och 22 juli 1853 bortrycktes han af
koleran. Bland E:s lärjungar må nämnas Köbke, Bendz,
Konstantin Hansen, Roed, Rörbye, Dalsgaard, Vermehren
och Exner. Det ytterst noggranna studiet af den
närliggande verkligheten — hemmen, byar och städer,
fält, skogar och stränder — lärde han sina lärjungar
att idka med kärlek, samvetsgrannhet och tålamod. Hans
inflytande på Danmarks måleri blef under lång tid
framåt oförsvagadt. Själf var han en sund, oftast
tämligen prosaisk realist — respekten för naturen och
det ihärdiga afbildandet af densamma var hvad han hade
att lära åt andra. Med all rätt har han blifvit kallad
det danska 1800-talsmåleriets fader. Han är i danska
konstmuseet representerad af ett 30-tal målningar, som
väl belysa hans olika områden. I Glyptoteket finnas
flera porträtt af hans hand (såsom en egenhändig
reproduktion af Thorvaldsensporträttet, 1838); i
Thorvaldsens museum, förutom de här ofvan nämnda,
marinen Thorvaldsens ankomst till Köpenhamns redd
1838. Jfr Ph. Weilbachs lilla monografi "Maleren
Eckersberg" (1872) och framför allt Emil Hannovers
verk "Maleren C. W. Eckersberg" (1898). — Af E:s
söner blef Erling Karl Vilhelm E., f. 1808, d. 1889,
kopparstickare, och Jens Juel E., f. 1822, d. 1891,
arkitekt.
Ph. W. G—g N.
Eckersberg, Johan Frederik, norsk landskapsmålare,
f. 1822 i Drammen, d. 1870, sändes som ung till
Holland för att lära köpmansyrket, men blef under
ett besök i Amsterdams målningsgalleri väckt till
medvetande af sin konstnärskallelse, studerade i
Düsseldorf 1846—48 och 1854—55, var eljest bosatt i
Kristiania, där han 1863 inrättade en målarskola. —
Under större delen af sitt lif var E. i sin verksamhet
hämmad af en tärande sjukdom, som bl. a. nödgade honom
att 1852—54 vistas på Madeira, hvarifrån han hämtade
ämnen till flera stora landskapstaflor (sedermera
utgifna i litografi). Bäst och helst målade han motiv
från den norska fjäll- och fjordnaturen, företrädesvis
högfjällsutsikter. Nationalgalleriet i Kristiania
eger flera landskapsmålningar af E. På Nationalmuseum
i Stockholm finnes Norsk fjällslätt vid soluppgång
(1867), i svenska statens ego äfven Brudfärd på
Hardangerfjorden (1865, f. n. i Vänersborgs museum).
Y. N. (G—g N.)
Eckersholm. 1. Kronopark i Västra härad, Jönköpings
län, bildad genom inköp, under åren 1889 och 1891,
af en del Eckersholms bruk tillhöriga hemman och
sedermera förstorad genom inköp af mark. Areal närmare
2,300 har.
A. G. Lm.
2. Bruks- och landtegendom i Byarums socken,
Jönköpings län, vid Lagans öfversta lopp, nära 1
mtl, tax. till 80,800 kr., däraf 28.000 kr. för
annan fastighet (järnbruk, såg och kvarn),
järnbruk med masugn, franche-comté-härd och
stångjärnshammare. Järnbruket är ej i verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
