Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecklesiastikverket i Lappmarken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eckstein [-stajn], Ernst, tysk författare, f. 6
febr. 1845 i Giessen, d. 18 nov. 1900 i Dresden,
studerade 1863—67 i Giessen, Bonn och Marburg
och var sedan bosatt i Leipzig och Dresden som
skriftställare. Från humoristiska epos (Schach
der königin, 1870; 3:e uppl. 1879, m. fl.) och
skolhistorier (Der besuch im carcer, 1875, "Besöket
i skolfängelset", 1880) öfvergick E., som var en
mångsidig, om också tämligen flack begåfning, snart
till den historiska romanen, som han odlade med
stor flit. Bland hans många arbeten, som gått ut i
flera upplagor, kunna nämnas som de populäraste Die
Claudier (1882; "Claudierna" 1884), Prusias (1883;
sv. öfv. 1884), Aphrodite (1885; sv. öfv. s. å.),
Pia (1886; sv. öfv. 1889), Jorinde (1888; "Jorinda"
s. å.), Nero (1888; sv. öfv. s. å.) och Roderich Löhr
(1896; sv. öfv. s. å.). Dessutom skref E. noveller,
humoresker, dikter m. m. samt öfversatte tyska dikter
till latin, Lyra germano-latina (1894).
R—n B.
Éclaireur [eklärör], fr., krigsv. Se Eklärör.
Éclat [ekla’], fr., eg. knall; glans, uppseende. Jfr
Eklatant och Eklatera.
Écluse [eklȳṡ], pass, i hvilket Rhône genombryter
Jurabergen, i franska depart. Ain, vid schweiziska
gränsen, mellan Grand-Crédo (1,624 m.) och Vuache
1,111 m.). Passet försvaras af Fort de l’Écluse.
Järnvägen mellan Lyon och Genève går fram vid
E. i en 4 km. lång tunnel genom Crédo.
Ecnomus (grek. Eknomos; nu Poggio di S. Angelo
ofvanom staden Alicata), fordom namn på ett berg
å södra kusten af Sicilien, mellan Agrigentum och
Gela. Där segrade 311 f. Kr. kartagerna, under en
Hamilkar, öfver syrakusanerna under Agathokles,
och där vann 256 f. Kr. den romerska flottan,
under konsulerna Regulus och Manlius, seger öfver
den kartagiska i en af de största sjödrabbningar
historien vet att omtala.
École académique [ekå’l akademi’k]. Se École
nationale et spéciale des beaux-arts.
École centrale des arts et manufactures [ekå’l sãtra’l
däṡ ar e manyfaktȳr]. Se Polytekniska skolor.
École des beaux-arts [ekå’l dä båṡār]. Se École
nationale et spéciale des beaux-arts.
École des chartes [ekå’l dä ʃa’rt], en i Paris
befintlig undervisningsanstalt, hvars uppgift är att
utbilda arkiv- och biblioteksmän. Se Arkivvetenskap.
École des hautes études sociales [ekå’l dä åtṡety’d
såsia’l], "läroanstalt för högre sociala studier", ett
i Paris 1903 öppnadt stort föreläsningsinstitut, som
omfattar 4 afdelningar: en för moral och pedagogik,
en för samhällslära, en för tidningsmannaskap och
en för skön konst. Den sistnämnda sektionen har tre
grenar: för estetik och bildande konster, för musik
(hufvudsakligen musikhistoria och teori i förening med
illustrerande konserter) samt för teater. Föreläsare
äro universitetsprofessorer, skriftställare, högre
ämbetsmän o. s. v. Efter tvåårig studiekurs meddelas
betyg.
E. F—t.
École des ponts et chaussées [ekå’l dä på e ʃåsē],
ett berömdt statsläroverk i Paris för utbildning af
väg- och vattenbyggnadsingenjörer, inrättades 1747.
École du Louvre [ekå’l dy lōvr], en 1882
inrättad, i Louvre i Paris inrymd läroanstalt, som har
till särskildt ändamål att utbilda lämpliga fackmän
till intendents- och bibliotekariebefattningarna
vid Frankrikes museer eller till arkeologiska
forskningsresor o. d.
École française d’archéologie [ekå’l frãsäṡ
darkeålåʃī], i Kairo. Se Egyptologi.
École française d’Athènes [ekå’l frãsäṡ datä’n]. Se
Arkeologiska institut.
École française de Rome [ekå’l frãsäṡ de råmm]. Se
Arkeologiska institut.
École française du Caire [ekå’l frãsäṡ dy kär]. Se
Egyptologi.
École libre des sciences politiques [ekå’l libr dä
siãs påliti’k], i Paris. Se Boutmy.
École nationale et spéciale des beaux-arts [ekå’l
nasiåna’l e spesia’l dä båṡār], ett med konstakademien
i Paris förenadt läroverk för ämnessvenner i de
bildande konsterna, hvilket fick sin nuv. gestaltning
1793 (förut hade skolan existerat under namnet École
académique alltifrån akademiens stiftande 1648).
All undervisning i läroverket är kostnadsfri. Detsamma omfattar tre
afdelningar, en för målarkonst (och kopparstick),
en för bildhuggarkonst (samt medaljgravyr och
litografi) och en för byggnadskonst. 17 årskurser
stå öppna för ord. elever och auskultanter af
båda könen. Sedan 1863 äro ateljéer anknutna till
läroanstalten. Två inträdespröfningar anställas
årligen för elever i målning och skulptur. De
studerande få ej vara under 15 eller öfver 30 år
gamla. En mängd åtnjuter anslag af departementen eller
kommunerna. Många donationer, hvilkas årsafkastning
icke understiger 100,000 frcs, möjliggöra utdelning af
penningpris vid de ofta anställda täflingarna mellan
eleverna. I några fall kan första priset medföra
befrielse från två års krigstjänst. Läroverket styres
sedan 1863 af ett kollegium med undervisningsministern
i spetsen. Antalet studerande håller sig vid
omkr. 2,000, läroverkets stat uppgår till
omkr. 420,000 frcs.
 |
| Stora gården i École des beaux-arts. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
