- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1337-1338

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edebo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det finska måleriet och blef i utlandet den mest
lysande representanten för finsk konst. Hans egen
konst förlorade aldrig förmågan af utveckling och
förnyelse. Intresserad af alla rörelser i tiden och
i dess konst, kunde han ej afhålla sig från olika
experiment och kom nog någon gång utanför sitt eget
temperaments räckvidd, men ytterlighetsman blef han
aldrig, agitator och tendensmålare lika litet. Till
sin läggning var han, som det blifvit sagdt, "snarare
en medlare än en förare". Lugn och behärskning
karakterisera hans konstverksamhet. Vid sin död
var han utan jämförelse den finska konstens främste
man. — Yttre erkännanden hade han nått i rikt mått. I
Paris fick han hedersmedalj vid världsutställningen
1889. Han blef ledamot af konstakademierna i
Stockholm (1884), Köpenhamn (s. å.) och Petersburg
(1893; redan 1878 "honorar associé" där). —
Som författare uppträdde han utan större anspråk
med de efter hans död utgifna Minnesteckningar,
uppsatser och konstbref
(1905). 1905—06 utgafs af
J. Tikkanen ett urval (42 st.) af E:s taflor. Litt.:
monografi af J. Ahrenberg (1902) och uppsats af
G. Strengell i "Ord och bild" (1904). Se äfven
J. Tikkanen, "Finska konstföreningen 1846—1896".
G—g N.

illustration placeholder

Edelinck l. Edelink, Gerard, berömd
flamsk-fransk kopparstickare, f. 1640 i Antwerpen,
där han 1663 blef mästare, d. 1707 i Paris, begaf
1665 på kallelse af Colbert till den franska
hufvudstaden, där Ludvig XIV åt honom upplät
bostad i k. gobelängfabriken och där han, utnämnd
till konungens kopparstickare, 1677 blef led. af
konstakad. — E., som på grund af sin långa verksamhet
i Paris, trots sin flamska börd och utveckling,
plägar räknas bland Frankrikes kopparstickare,
öfverglänste alla sina samtida och är en af alla
tiders störste gravörer. Han förstod att på ett
utmärkt sätt förena den nederländska skolans
kraftiga och pittoreska verkan med fransmännens
lysande teknik och lyckades att i sina stick inlägga
koloristiska verkningar, som icke alltid i lika hög
grad förefunnos i de målningar, som han med stickeln
så mästerligt återgaf.
Han graverade öfver 420 blad,
de flesta i stort format, alla utförda med lika
stor omsorg som konstnärligt förstånd. Bland hans
förnämsta gravyrer märkas åtskilliga porträtt samt Den
botfärdiga Magdalena, Kristus på korset
och Darius’
familj
(efter Lebrun) samt Striden kring fanan (efter
Rubens’ i Louvre befintliga, fritt behandlade kopia
af Lionardo da Vincis kartong). Af E:s lärjungar må
nämnas hans bröder Jean (f. 1630) och Gaspar
François
(f. 1644, d. 1722) samt hans son
Nicolas (f. 1680, d. 1768).
(O. G—g.)

Edelink. Se Edelinck.

Edelmann, Johann Christian, tysk
fritänkare, f. 1698 i Weissenfels (Preussen), d. 1767,
utgaf en mängd skrifter: Unschuldige wahrheiten
(1735—43), Christus und Belial (1741) och Die
göttlichkeit der vernunft
(1742) m. fl., i hvilka han —
i ett kraftigt, men rått och hånfullt språk — från
mystisk-panteistisk ståndpunkt angrep all positiv
religion, hvarför han som en fredlös jagades från den
ena orten till den andra, tills han slutligen 1749
af Fredrik II fick en fristad i Berlin mot löfte
att ej vidare låta trycka något. Ett urval af hans
skrifter utgafs 1847 af D. Strauss och Br. Bauer,
hans själfbiografi 1849 af W. Klose.

Edelsheim [-hajm]. 1. Ludwig, friherre von E.,
badensisk statsman, f. 1823 i Karlsruhe, d. 1872,
först i kurhessisk tjänst, blef 1861 Badens minister
i Wien samt 1865 kabinettschef och utrikesminister,
genomdref Badens deltagande i kriget mot Preussen 1866
och nödgades efter dess olyckliga utgång s. å. draga
sig tillbaka. — 2. Leopold, friherre von E.-Gyulai,
den föregåendes broder, österrikisk general, f. 1826
i Karlsruhe, d. 1893 i Budapest, utmärkte sig 1848
i Ungern och 1859 såsom chef för ett husarregemente
vid Magenta och Solferino, blef 1862 generalmajor,
förde under 1866 års krig i Böhmen en lätt
kavalleridivision, med hvilken han deltog i slagen
vid Gitschin och Königgrätz och täckte återtåget från
Olmütz till Wien. Han blef s. å. fältmarskalklöjtnant
och 1869 generalinspektör för kavalleriet. 1874—86
var han högstkommenderande i Ungern. E. bidrog i
mycket hög grad att öka det österrikiska kavalleriets
duglighet. Namnet Gyulai förde han sedan okt. 1866,
då han adopterades af sin kusin grefve Gyulai.
C. O. N.

Edelsheim-Gyulai. Se Edelsheim.

illustration placeholder

Edelstam. 1. Gustaf E., krigare, f. 21 mars 1764
på Björknäs glasbruk å Värmdön (nära Stockholm),
d. 14 aug. 1825 på Edelvik, i Burträsks socken,
Västerbottens län, hette eg. Fahlander, blef
fänrik vid Åbo läns regemente 1783, löjtnant vid
Kuopio lätta infanteribataljon 1788 och deltog,
som t. f. kapten vid Karelska jägarkåren, i 1789—90
års krig samt utnämndes 1793 till kapten och 1795
till major vid Österbottens regemente samt 1796 till
chef för Kajana bataljon och öfverstelöjtnant i
armén. 1804-05 var han t. f. landshöfding i Uleåborgs
län. Vid krigsutbrottet 1808 återtog han befälet
öfver Kajana bataljon, hvilken tillhörde Sandels’
brigad. 2 maj s. å. utmärkte han sig för mycken
tapperhet i striden vid Pulkkila och befordrades
till öfverste i armén, tog 24 maj vid Koivisto
en stor rysk förrådstransport och verkställde i
juni, hotad af en öfverlägsen fiende, det berömda
återtåget från Kivisalmi till Karstula. I slaget vid
Virta bro, 27 okt., var han Sandels’ närmaste man,
och såsom sådan fick han uppdrag att låta trupperna
utrycka mot de anstormande ryssarna. När Sandels vid
slutet af 1808 lämnade Finland, mottog E. befälet
öfver brigaden. Äfven på svensk botten, bl. a. vid
Hörnefors 1809, deltog han i några strider mot de
framträngande ryssarna och utnämndes kort därefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:38 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free