Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1345-1346 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Eden ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedhöggs eller såldes som slafvar. E:s fall blef en
af de viktigaste anledningarna till andra korståget
(1147-49). Korsfararna återtogo det likväl icke. 1391
blef E. fullkomligt förstördt af mongolerna under
Timur. Sedan 1637 har det lydt under osmanerna
och har under deras välde ånyo uppblomstrat, utan
att dock lyckas återvinna sin forna betydelse för
Eufrathandeln. Ruiner af kloster och eremitceller
samt befästningar från korstågstiden bära ännu
vittne om E:s växlingsrika historia. Jfr Duval,
"Histoire politique, religieuse et littéraire d’Édesse
jusqu’à la première croisade" (i "Journal asiatique"
1891- 92). Den bästa beskrifningen af det nutida
E. (Orfa) ges af E. Sachau i hans "Reise in Syrien
und Mesopotamien" (1883). Jfr äfven Martin, "Les
origines de l’église d’Édesse" (1889). Om den s. k.
Abgarusbilden från E. se Abgar och Kristusbilder.
(V. S-g.)

Edestad, socken i Blekinge län, Medelsta härad. 3,310
har. 1,149 inv. (1905). Annex till Hjortsberga,
Lunds stift, Medelsta kontrakt.

Edet, municipalsamhälle i Fuxerna socken af Älfsborgs
län. Se Lilla Edet.

Edfe (Edfa, Etfeh), forntidens Afroditopolis,
ort i egyptiska länet Girge, vid kanalen från Sohag
till Siut. 6,569 inv. (1897). Fordom hufvudstad i
10:e nomos af Öfre Egypten.

Edfeldt, Hans, universitetslärare, filosofisk
skriftställare, f. 28 juni 1836 i Ed, Västernorrlands
län, student i Uppsala 1861, egnade sig med ifver
åt filosofiens studium och åtnjöt därvid Boströms
undervisning, äfven sedan denne 1863 afgått som
emeritus och ända till hans död. E. blef filos.
kandidat 1867, docent i praktisk filosofi 1868,
filos. doktor 1869, var längre tider förordnad
att förestå professuren i nämnda ämne och fick
1896 professors n. h. o. v. Han har genom flitig
skriftställarverksamhet sökt närmare utföra Boströms
läror, företrädesvis på den praktiska filosofiens
område, och utgifvit Boströms "Samlade skrifter" (bd 1
och 2 1883, bd 3, i förening med E. J. Keyser, 1891).

Edforsen. Se Indalsälfven.

Edfu (hierogl. Tebt, äfven Behtet, kopt. Atbo,
lat. Apollinopolis magna), stor arabby i öfre
Egypten, på vänstra Nilstranden. Omkr. 14,000
inv. (1897). E., fordom hufvudstad i 2:a nomos af
Öfre Egypten, är bekant för sitt åt solguden Horus
helgade, ännu synnerligen väl bibehållna tempel. Dess
första grundläggning sammanhänger med Horus’ seger
öfver mörkrets furste Set-Typhon. Af den på västra
ytterväggen befintliga byggnadsurkunden framgår, att
templets ombyggnad påbörjades 23 aug. 237 f. Kr. under
den 3:e af Ptolemaierna, Euergetes I, och afslutades
5 dec. 57 f. Kr. under Ptolemaios XIII. Det utgräfdes
på 1850-talet af fransmannen Mariette. Templets pylon
mäter på flyglarna öfver 30 m. i höjd. Dess fasad
håller 76 m. i bredd. I pylonens inre finnas trappor,
som leda upp till de bägge tornens tinnar. Den
stenlagda förgården (peristylsalen) år på tre sidor
omgifven af tillsammans 32 pelare. Från förgården
inträder man i den första hypostylsalen, "försalen"
(E; se plan å sp. 1346), som har 18 kolonner,
däraf 6 till halfva höjden dolda i skiljemuren
mot peristylsalen. Samma rikedom på inskrifter och
bilder möter här som i peristylsalen; taket upptages
af astronomiska framställningar. Till v. och h. om
ingången till hypostylsalen ligga två små kamrar:
den till vänster (b) var reningskammaren, där
Farao förrättade sin tvagning, innan han fortsatte
till sanktuariet; den till höger (a) var templets
bibliotek.

Fig. 1. Edfu-templet (pylonen samt därbakom förgården och försalen).

På den första hypostylsalen följer en andra, kallad
"praktsalen" (D), som uppbäres af 12 pelare,
smyckade med blomsterkapitäl. Härifrån leda två
portar, åt ö. och v., genom sidorum till gången,
som omsluter hela bortre delen af templet - genom
den östra infördes de fasta offerföremålen, genom
den västra de flytande. Ytterligare två sidorum stå
i förbindelse med den andra hypostylsalen, af hvilka
det i nordvästra hörnet belägna tjänstgjorde såsom
tempellaboratorium. Två mindre salar följa därpå:
"offerbordssalen" (C) och "den mellersta salen"
(B). På bägge sidor om dessa leda trappor upp till
templets tak. Vid processionerna tågade man vanligen
upp genom den östra trappan och ned genom den västra i
öfverensstämmelse med solens dagliga lopp.

Fig. 2. Plan af templet i Edfu.

Trappornas väggar äro rikt smyckade med bilder.
Tempeltaket saknar ofvantill inskrifter. Den
andra (B) af nu nämnda salar (i riktning mot
sanktuariet) har äfven sidorum: till vänster
Min-Amons, fruktbarhetens gudomlighets, kammare; till
höger ytterligare ett par kamrar, helgade nyårsfestens
firande. Man är nu framme vid sanktuariet. Detta rum
(A) har en serie reliefer, skildrande de ceremonier,
hvilka föregå Faraos skådande af den gudabild, som
här har sin plats i ett väldigt naos, en urholkad
monolit af ljusröd granit, fordom gömmande den gyllene
falken, symbolen af Horus, E:s gud. I sanktuariet
förvarades den heliga båt, på hvilken solguden bars
vid högtiderna. Rundt omkring sanktuariet finnes en
rad smårum, en del helgad åt någon Horus underordnad
gudomlighet, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>