Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edinburgh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
editor), utgifvare, (bok-, musik-)förläggare. (Jfr Edition.)
Edith [ī’dith] l. Eadgyth [eā’dgith], engelska
furstinnor. 1. Angelsaxiske konungen Edvard I:s
dotter, f. 913 l. 914, d. 946, blef 929 förmäld med
Otto den store, sedermera tysk kejsare. — 2. Den
heliga E., konung Edgars dotter, f. omkr. 962, dog
som nunna i klostret Wilton 984, där hennes moder
Wulftryth efter sin skilsmässa från konungen torde
ha blifvit abbedissa. — 3. Den mäktige Jarl Godwins
dotter. Hon blef 1045 förmäld med engelske konungen
Edvard Bekännaren, gynnade sin broder Tostigs
tronanspråk mot Harald Godwinsson och dog 1075,
mycket hedrad af Vilhelm Eröfraren.
Edithberga. Se Berta, "den heliga".
Edition (lat. editio, utgifning af en skrift),
upplaga. Ordet förkortas ofta till ed.
— Editio princeps, lat., "hufvudupplaga", den första
tryckta upplagan af en författares verk; den bästa
upplagan af ett arbete. — Editio regia,
"kungliga upplagan". Se Bibeltext, sp. 243.
— Editor, lat., utgifvare. Under den romerska tiden
betecknade detta ord föranstaltare af circensiska
spel, gladiatorsstrider o. d.
Editor, lat. Se Edition.
Edkins [e’dkinṡ], Joseph, engelsk missionär, sinolog,
f. 19 dec. 1823 i Nailsworth, Gloucestershire, d. 23
april 1905, ordinerades 1847 till präst, utsändes
1848 af London-missionssällskapet såsom missionär
till Kina. Där var han de första 10 åren stationerad i
Shanghai, hvarifrån han gjorde upprepade, på den tiden
med stora faror förenade missionsresor inåt landet
(Sung-kiang, Su-tschou, Hu-tschou, Hang-tschou
m. fl. städer). Under taipingrörelsen bar han
fram evangelii vittnesbörd på olika platser inom
Taipingriket, ja i dess hufvudort Nanking inför
själfva taipingkejsaren (se därom E:s Narrative
of a visit to Nanking, 1863). E. öfverflyttade
i början på 1860-talet till Tientsin. Efter två
års arbete där verkade han (som 1880 lämnade
London-missionssällskapets tjänst) i Peking i 30
år. Under de sista åren af sitt lif var han fäst vid
Chinese imperial customs’s service. E. egnade sig
med entusiasm åt studiet af Kinas språk och land,
ett studium, som satte frukt i många förtjänstfulla
arbeten. Bland dessa må nämnas Chinese and foreign
concord almanack (1852), Grammar of the Shanghai
dialect (1853), Grammar of the mandarin dialect
(1857), The religious condition of the chinese (1859;
3:e uppl. 1884 under titeln "Religion in China"),
New testament in the mandarin dialect (1861), China’s
place in philology (1871), Chinese buddhism (1880),
Modern China, Evolution of the chinese language (1888),
Introduction to the study of chinese och The early spread
of religions ideas especially in the far East samt
det postuma arbetet Banking and prices in China.
A. K.
Edler (Edler von), tysk adelstitel, hvars
innehafvare i rang står öfver den vanliga adeln,
men efter friherre.
Edler von Wiesenbrunn [fån viṡen-]. Se Kiesewetter.
Edlig förpliktelse l. Edsförpliktelse, dels i
allmänhet sådan skyldighet, som man genom edlig
utfästelse åtagit sig, eller skyldighet att aflägga
ed, dels särskildt (jur.) förpliktelse att med ed,
som aflägges inför domstol eller domhafvande,
bekräfta riktigheten af någon förut lämnad
uppgift, framför allt till bouppteckning. Dylik
förpliktelse åligger egare eller delegare till den
i bouppteckningen upptagna egendomen, emellanåt
äfven andra personer, som kunna antagas ha närmare
kännedom om densamma. Edsförpliktelsens fullgörande
är för konkursgäldenär obligat och kan eljest yrkas
af vederbörande rättsegare. Eden kan framtvingas
medelst vite eller häkte. Se vidare Bouppteckning,
Mened, Skriftliga bevis.
C. G. Bj.
Edling, Bernhardina (Dina), sångerska,
född Niehoff, f. 14 nov. 1854 i Lund, studerade för
prof. Günther i musikkonservatoriet i Stockholm
och debuterade på k. Stora teatern 1876 såsom
Adina i "Kärleksdrycken" samt 1877 såsom Alice i
"Robert" och Pamina i "Trollflöjten". Hon var 1877—92
engagerad vid k. operan och utförde där ett stort
antal sångpartier, bland hvilka må nämnas Susanna i
"Figaros bröllop", Anna i "Friskytten", Fru Ström
i "Muntra fruarna", Zerlina i "Don Juan" och "Fra
Diavolo", Bertha i "Profeten" och "Nürnbergerdockan",
Amneris i "Aida", Rosina i "Barberaren", Adalgisa i
"Norma", Serpina i "Ett litet huskors", Zephyrine i
"Diamantkorset", Fatima i "Oberon", Lola i "På
Sicilien" samt Mignon och Carmen. Hon gifte sig
1883 med ingenjören Gunnar Edling och blef änka
efter honom 1897. Sedan hon lämnade scenen, har hon
egnat sig åt sångundervisning och uppträdt på större
konserter. Fru E:s röst eger omfång och en mindre
vanlig fyllighet jämte välljud och naturlig böjlighet;
hennes föredrag är varmt och musikaliskt, hvarför hon
ofta anlitats såsom konsertsångerska. På scenen visade
hon till en början inga egentliga dramatiska anlag
annat än för naiva eller skälmska partier, men genom
ytterst samvetsgrant och flitigt studium lyckades det
henne att väl utmejsla äfven så svåra allvarligare
karaktärsroller som "Carmen" och "Amneris". Såsom
oratoriesångerska (bl. a. ett tjugutal gånger i Haydns
"Skapelsen") har hon utmärkt sig framför andra samtida
sångerskor i Sverige. Hon invaldes 1885 i Mus. akad.
A. L. (E. F—t.)
Edlinger, Johann Georg von, tysk målare, f. 1741,
d. 1819, hofmålare i München, var en produktiv och
själfständig konstnär. Hans verk tillhöra det bästa,
som i Tyskland åstadkoms på porträttets område i
början af 1800-talet.
G—g N.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
