Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eeckhout ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomsålder, manbarhet) kallades i dagligt tal hos
forntidens greker ynglingar från sexton till tjugu
års ålder. I Aten var efebi i statsborgerlig
mening liktydigt med myndighetsåldern, hvilken
inträdde vid slutet (enligt andra redan vid början)
af det adertonde lefnadsåret. Sedan de unge männens
åldersgrad och borgerliga härkomst blifvit lagligen
styrkta, inskrefvos de i den allmänna medborgarlistan
och utbildades under ett års tid i vapenföring
och andra kroppsöfningar. Efter detta års slut
undergingo de mönstring inför folket och beväpnades
med spjut och sköld. Sannolikt var det först vid
detta tillfälle (icke vid efebtidens början), som de
i Aglauros’ helgedom aflade sin värnpliktsed. Under
ytterligare ett års tid hade de sedan att fullgöra
ett slags rekryttjänst och voro för detta ändamål
förlagda i landets gränsfästningar. — Från slutet
af 4:e årh. f. Kr. inträdde i efebernas ställning
efter hand stora förändringar. De bildade ett slags
kadettkår för välbärgade ynglingar, där inträdet var
frivilligt, icke ovillkorligen bundet vid något visst
åldersår och under vissa förhållanden öppet äfven för
främlingar. Efebtiden var åtminstone tidtals blott
ettårig. Under en viss uppsikt från statens sida fingo
efeberna gemensam utbildning, hvilken omfattade ej
blott vapenföring och andra kroppsliga idrotter, utan
äfven filosofi, vältalighet, litteratur och musik. Om
detta senare skede af efebinstitutionen ega vi
kunskap genom en mängd bibehållna inskrifter. Litt.:
Dittenberger, "De ephebis atticis" (1863), och
Dumont, "Essai sur l’éphébie attique" (1875—77).
A. M. A.
Efemerider (se Efemär), dagböcker; tidningar och
andra periodiska skrifter; astron., se Astronomiska
årsböcker; zool., dagsländor (Ephemeridæ).
Efemär l. Efemärisk (grek. efemeros, af epi, på,
under, och hemera, dag), som varar en dag; af kort
varaktighet, kortlifvad, dagsländelik, förgänglig, obeständig.
Efemära (se Efemär), bot., kallas växter, som
under en och samma vegetationsperiod frambringa
flera på hvarandra följande generationer. Exempel
på sådana växter i den svenska floran äro våtarv
(Stellaria media) och styfmorsviol (Viola tricolor).
H. Hn.
Efemärisk. Se Efemär.
Efendi, turk. (af grek. authentes, härskare, i
nygrek. uttaladt "affendis"), herre; i Turkiet titel
för ståndspersoner, företrädesvis civila ämbetsmän
(jfr Aga) och lärde. Ofta förenas titeln efendi med
namnet på ämbetet, t. ex. hakim-efendi,
sultanens förste lifmedikus, imam-efendi, seraljens
själasörjare, reis-efendi (numera obrukligt), turkiske
utrikesministern, o. s. v. Vid tilltal nyttjas formen
efendim, min herre.
Eferding (Efferdingen), stad i öfre Österrike,
i Donaudalen, v. om Linz. 2,077 inv. (1900). Gammal
vacker gotisk kyrka. Staden nämnes i Nibelungenlied.
Efeserbrefvet l. Episteln till efeserna, en af
N. T:s böcker, utgör sannolikt en rundskrifvelse till
några af de kristna församlingarna i Mindre Asien och
är troligen författadt af Paulus under hans fångenskap
i Cæsarea (59—61) eller Rom (62—64). Några bland
samtidens kritiska teologer anse brefvet icke vara
skrifvet af Paulus, och de stödja sin mening bl. a. på de
opaulinska uttryck och åsikter, som de trott sig
finna i detsamma. Sannolikt härrör öfverskriften
"Till efeserna" från en senare tid, ty orden "i
Efesus" i 1: 1 saknas i de två äldsta handskrifterna
och brefvet, som citeras i de äldste kyrkofädernas
skrifter, är hållet i allmänna ordalag, utan några
lokala eller individuella hänsyftningar, hvilket
synes bevisa, att det icke var ämnadt uteslutande
för den efesiska församlingen, med hvilken Paulus var
personligen väl bekant. Antagligen är det i Kol. 4: 16
omtalade brefvet till Laodicea detsamma som
Efeserbrefvet, hvilket också af gnostikern Marcion
(2:a årh.) kallas "Laodiceerbrefvet". Innehållet, som
företer stor likhet med Kolosserbrefvet, utgöres af
ett beprisande af Kristi höghet och storheten af den
genom honom utförda återlösningen samt af förmaningar
till ett kristligt lefverne.
(J. P.)
Efesinska skolan. Se Bibelkritik, sp. 240.
Efesiska bokstäfver (grek. efesia grammata,
lat. ephesiæ literæ), vissa gåtfulla magiska
formler, hvilka uppgifvas ha stått inristade på den
efesiska Artemis’ bildstod. Man har från antiken
funnit leramuletter med sådana i sig meningslösa
formler (t. ex. aski kataski lix tetrax damnameneus
aision) inristade jämte den mot olycka skyddande
bilden af nämnda gudinna.
 |
| Fig. 1. Staty af den asiatiska, mångbröstade Artemis (anses återgifva den efesiska Dianas bildstod). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
