- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1431-1432

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egenskapsord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändras koordinaterna äfven genom stjärnans rörelse
i världsrymden, hvilken kan vara verklig eller
skenbar, i senare fallet beroende af vårt eget
solsystems förflyttning. Sammansättningen af bägge
ger (den relativa) egenrörelsen i rektascension och
deklination. På grund af stjärnornas utomordentligt
stora afstånd ter sig en äfven i verkligheten
ganska snabb rörelse synnerligen långsam, så att i
de ojämförligt flesta fall egenrörelsen är endast
en mycket liten bråkdel af en bågsekund, hvarför
äfven på hundratals år stjärnhimmelen knappast synes
märkbart förändra sig. För en stjärna, som är relativt
närbelägen, är således egenrörelsen i allmänhet
större, men i de fall, då stjärnans kosmiska hastighet
är mer än vanligt stor, kan egenrörelsen te sig snabb,
äfven om stjärnan icke tillhör de mest närbelägna.

Är stjärnans afstånd bekant, så kan den mot synlinjen
vinkelräta komponenten af den relativa kosmiska
rörelsen beräknas (t. ex. i km. per sekund). Äfven
rörelsehastigheten i synlinjens riktning kan numera
bestämmas och detta oberoende af om stjärnans afstånd
är kändt eller ej, nämligen på spektralanalytisk
väg, i det att, om stjärnan närmar sig, linjerna i
spektrum förflyttas emot dettas violetta ända ett
stycke, proportionellt emot hastigheten, eller, om
den aflägsnar sig, emot den röda ändan (se Dopplers
princip
).

Egenrörelsen (vinkelrätt mot synlinjen), hvilken i
endast ett hundratal fall uppnår en bågsekund per
år, är dock för stjärnan 61 i Svanen i rektascension
+0s.35 = +5."25 (d. v. s. rektascensionen ökas årligen
med detta belopp) och i deklination +3".25, eller —
emedan stjärnans deklination är +38° 18’ — i allt
5."2. För stjärnan n:r 1830 i Groombridges katalog och
för n:r 9352 i Lacailles är egenrörelsen 7". Rörelsen
i synlinjens riktning (negativ, om stjärnan närmar
sig, positiv, om den aflägsnar sig) är för α Ursæ
majoris —85 km. per sekund, för α Lyræ (Vega) —75 km.,
för Sirius + 48 km., för α Coronæ (Gemma) + 77 km.

Studiet af egenrörelsen (och af rörelsen i synlinjen)
är af stort intresse för utrönandet af stjärnsystemets
byggnad. Så visa sig därigenom t. ex. vissa af
Stora björnens stjärnor tillhöra en stjärngrupp
(en partialgrupp inom Vintergatan), andra af
samma stjärnbilds stjärnor en annan grupp o. s. v.
E. J.

Egenskapsord, språkv., detsamma som adjektiv (se
d. o.).

illustration placeholder
Egentliga Finlands vapen.

Egentliga Finland, näst Åland Finlands minsta
landskap, är beläget å 60°—61° n. br. och 39°—41°
30’ ö. lgd. Det begränsas i norr af Satakunta, i n. ö. af Tavastland,
i ö. af Nyland, i s. och s. v. af Finska viken och Åländska skärgården
(fjärden Skiftet) samt i v. af Bottniska viken. Arealen är omkr. 8,100
kvkm. Landskapet utgör en fortsättning af finska höglandets sydvästra
sluttning, till följd hvaraf alla dess vattendrag — åarna Bjärnå, Salo,
Pemar och Aura m. fl. — löpa i sydvästlig
riktning. Bland hafsfjärdar märkes Erstan utanför
Åbo. Nordöstliga delen af landskapet är jämförelsevis
högland och bevuxen med tät skog, men för öfrigt
består det till det mesta af kala eller med gles
barrskog bevuxna bergskullar och åsar. Dalarna äro
i det inre af landet jämnare och vidsträcktare än
vid de bergiga och klippfyllda kusterna. Kustlandet
och den på granithällar hvilande skärgården höra,
oaktadt markens hårdhet, till de bäst odlade och
befolkade delarna af landet. Klimatet i dessa trakter
är mildt, så att hvetet mognar och eken äfvensom andra
i landet mindre vanliga trädslag där trifvas. Södra
och sydvästra kusten, liksom skärgården, är rik
på täcka nejder och välbyggda gårdar. De förnämsta
bland öarna äro Kimito, Pargas, Kustö, Rimito, Nagu,
Kakskerta, Korpo, Houtskär, Gustafs och Pyhämaa.

Egentliga Finland utgör en del af Åbo och
Björneborgs län. Till landskapet höra fem härad:
Halikko (utom två socknar), Piikkis, Virmo, Vehmo
och Masku. I judiciellt afseende lyder det under Åbo
hofrätt och omfattar Halikko, Piikkis, Vehmo, Masku
och en del af Loimijoki domsagor. I ecklesiastikt
hänseende hör det till Åbo ärkestift och är deladt
i fyra prosterier: Bjärnå, Åbo, Virmo och Vehmo,
hvilka tillsammans omfatta 61 kyrkoförsamlingar,
fördelade på 39 pastorat. I landskapet ligga tre
städer: Åbo, Nådendal och Nystad, samt en köping,
Salo. Befolkningen utgjordes 1905 af omkr. 212,000
pers., däraf omkr. 163,000 på landsbygden och
48,821 i städerna. De förnämsta näringskällorna äro
jordbruk och boskapsskötsel samt, på kustorterna,
fiske och sjöfart. Hemslöjd (företrädesvis spånad
och väfnad) idkas till husbehof och, i trakten
af Åbo, till afsalu. I nämnda trakt förekommer
äfven biskötsel. Kalklagren, särskildt de i Pargas
och Kimito befintliga, hafva länge varit föremål
för en gifvande industri. Järnmalm och öfriga
nyttiga mineralier påträffas här och där, men i
så ringa mängd, att de icke gifvit anledning till
fortsatt bearbetning. Järnverken (Dalsbruk i Kimito
m. fl.) tillverka sina produkter hufvudsakligast
af svenska malmer. I Kimito förekommer svafvelkis
på vissa ställen i så stor mängd, att man försökt
tillgodogöra sig den — likväl ännu med tvifvelaktig
framgång. Ett framstående rum bland industrigrenarna
intager sågverksindustrien. Hela den industriella
produktionen uppgick 1902 till 327 mill. marks
bruttovärde, hvaraf på landskapets städer belöpte
sig 25,1 mill. Skeppsbyggeri och sjöfart bedrifvas
med ifver såväl i städerna som på landsbygden.

Efter Finlands förening med Sverige var Egentliga
Finland under lång tid centralhärden för landets
administration och kulturutveckling. Intill midten
af 15:e årh. benämndes detta landskap vanligen
"Fennia", hvaremot det nuvarande Finlands hela
område sammanfattades under namnet Österland. Först
långt fram i tiden blef Egentliga Finland det vanliga
namnet. Under medeltiden var landskapet hufvudkvarter
för den finska krigsstyrkan och hufvudsäte för
landets försvar. Dess höfding kallades ej sällan
"advocatus" eller "præfectus Finlandiæ". Där
sammanträdde lagmanstingen och den af Erik XIII 1407
upprättade kungl. nämnden. Landskapet undergick
flera härjningar, dels genom ryska (t. ex. 1318),
dels genom danska infall (t. ex. 1509,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free