- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1461-1462

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten. Läge, gränser, storlek. - Egypten. Naturbeskaffenhet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öknen åt s. s. v. öfver oasen Djarabub; i s. är
gränsen obestämd: stundom har egyptiska riket här
sträckt sig långt öfver sjätte katarakten. Med E. i
vidsträckt mening förstås den egyptiska staten,
d. v. s. E. och dess biländer: Nubien och Sudan (Taka,
Sennar, Kordofan samt Dar-Fur). E. i inskränkt
mening omfattar Nildalen från Wadi Halfa upp till
Medelhafvet, den i ö. liggande ökenremsan fram till
Röda hafvet, ett vidsträckt område af Libyska öknen
med de fem oaserna samt kusten v. om Alexandria till
hafsbukten Solum; vidare större delen af Sinaihalfön
och El-Arisch på asiatisk mark. Ytinnehållet
beräknas till 994,300 kvkm. (i hvilken summa ej
Sudanbesittningarna och de asiatiska medräknas),
hvaraf 33,607 kvkm. odladt och bebyggdt land.

Naturbeskaffenhet. Nedre E., deltat, som sträcker
sig från Medelhafvet till Kairo, framträder
såsom ett platt lågland, genomskuret af kanaler och
dammar. Dess största utsträckning från n. till s. är
171 km. Växtligheten är mycket rik.
— Öfre E. är en smal landremsa på Nilens bägge
stränder. Ofvanför Kairo inramas Nildalen af
brant mot floden nedstörtande höjdsträckningar,
hvilka stundom nå ända till 350 m. höjd. De bestå
af på försteningar synnerligen rik nummulitkalk.
S. om Edfu vidtager en på kvarts rik sandsten, som
vid Djebel Silsile tvingar in Nilen i en trång,
af framskjutande klippväggar kantad strömfåra.
Denna s. k. nubiska sandsten sträcker sig öfver
flera tusen kvkm. upp till Sudan. Vid Assuan
framsticker från Röda hafvet västerut en bergsträcka,
bestående af granit, gnejs och syenit, hvilken
bildar öfvergången mellan Öfre E. och Nubien. — Den
österut liggande Arabiska öknen utgör en väldig,
ända till 2,000 m. hög bergskedja, bestående
hufvudsakligast af granit, syenit, diorit, porfyr,
gnejs och glimmerskiffer. Till denna bergskedja
ansluta sig bildningar af sandsten och — närmare
Nilen — nummulitkalk. Arabiska öknen saknar ej
vegetation, ehuru bergsplatåerna ej bära något
spår däraf. Oaser saknas; i stället finnas,
hufvudsakligast i norra delen, källor och
naturliga cisterner, hvilka fyllas af regnvattnet. —
Libyska öknen bildar en väldig platå, stenig och
vattenfattig. S. om oasen Dachel består platån af
nubisk sandsten, n. om samma oas hufvudsakligast
af nummulitkalk. I ö. genomdrages Libyska öknen af
ett nät oaser (de fem största från s. till n.:
Charge, Dachel, Farafrah, Bahrijeh och Siwe).
— Nildalens bredd varierar mellan 22 och 52 km.;
bredden af det odlingsbara landet är ingenstädes
öfver 15 km.

Nilen är hufvudvillkoret och förutsättningen
för den egyptiska civilisationens tillvaro och
utveckling. "Egypten är en skänk af Nilen", säger
Herodotos. Den feta gyttja, som floden aflagrar vid
sin öfversvämning, är i mycket hög grad egnad att
framkalla växtlighet. Under början af sitt lopp mot
n. upptager Nilen större och smärre bifloder. Vid
Kartum (15°) förenar sig Hvita Nilen med den från
s. ö. kommande Blå Nilen. Ett par hundra km. längre
norrut (17°) infaller Atbara. Från Assuan, vid flodens
sista vattenfall ("första katarakten"; se plansch I,
fig. 1), till Kairo flyter Nilen i en enda odelad
strömfåra, till en början i riktning från s. till
n. Efter att hafva öfverskridit 26:e breddgraden böjer
floden sig mot n. v., som därefter blir hufvudriktningen.
Ett stycke n. om Kairo delar den sig i
tvenne armar, af hvilka den ena (västlig) utlöper vid
Rosette, den andra (östlig) vid Damiette. I forntiden
var antalet af Nilens utloppsarmar sju (från v. till
ö.: den kanopiska, den bolbitinska, den sebennytiska,
den fatnitiska, den mendesiska, den tanitiska och den
pelusiska). Det forna deltat, som hade mynningarna af
den pelusiska och den kanopiska Nilarmen till bas,
har genom dessas igengrundande blifvit ett "litet
delta", inneslutet mellan Rosette- och Damiette- (de
forna bolbitinska och fatnitiska) armarna. Söder om
den af klippor och sandreflar bildade kusten hafva
dels Nilens öfversvämningar, dels hafvets inbrott
åstadkommit stora kärr med bräckt vatten: Mariut,
Burlos och Mensaleh m. fl. I det sistnämnda utmynnar
Sueskanalen.

Anledningen till Nilens öfversvämning äro väsentligen
sommarregnen i Abessinien, hvilka komma Blå Nilen
och Atbara att stiga. Ekvatorialregnen (nära Hvita
Nilens källsjöar, Albert Njansa och Victoria Njansa)
medföra blott mindre växlingar i vattenståndet. Första
veckorna af juni begynner stigningen; efter midten af
juli tilltager den alltmer. I slutet af sept. eller
början af okt. har vattenmassan nått sin högsta
höjd (se pl. I, fig. 2) och sjunker därefter
tillbaka. Under jan., febr. och mars borttorkar
vattnet från åkrarna, hvarefter Nilen mot slutet
af maj åter når sitt lägsta vattenstånd. För att i
största möjliga mån utnyttja öfversvämningen fördelas
vattenmassan genom ett omfattande system kanaler
och reservoarer. I öfverensstämmelse med Nilens
stigande och fallande hade de gamle indelat sitt
kalenderår i tre årstider, hvardera på fyra månader:
1:a årstiden benämndes šat, "öfversvämningstiden",
och anses omfatta mån. juli—okt.; 2:a årstiden
pert, "vintern", mån. nov.—febr.; 3:e årstiden
šemu, "den varma årstiden", sommaren, mars—juni.
-st -son.

Klimatiska förhållanden. Den närliggande öknen
påverkar E:s klimat på ett synnerligen välgörande
sätt: öknens torra luft upptager lätt fuktighet. I
Nedre E. kan man urskilja en varm och en kall
årstid. Från april till sept. är hög temperatur
rådande (medeltemperaturen för juli i Kairo 28,2°
C., i Alexandria 26,4° C.); från okt. till slutet
af mars råda modererade temperaturförhållanden
(medeltemperaturen för Kairo och större delen
af deltat 13°, för Alexandria 15° C.). Kallast är
senare hälften af jan., motsvarande ungefär slutet af
sept. hos oss. — I Öfre E. växlar temperaturen under
vintern mellan 12° och 30° C.; under sommaren kan
värmen stiga ända till 43° i skuggan. — Förutom de
från Medelhafvet kommande svalkande nordanvindarna
stryka äfven västanvindar fram, kännbart kyliga
under vintern. På försommaren under ung. 50 dagar
före sommarsolståndet blåser en torr sydlig vind,
chamsin (se d. o.), som för med sig ett slags fint
damm. I Öfre E. förekommer visserligen regn, men
i regeln ytterst sällan. I Kairo kan man bevittna
tämligen starka regnskurar; inåt landet är slagregn
vanligare. I Alexandria och på deltats kust faller
vintertiden ofta regn.
-st -son.

Såsom klimatisk kurort har E., framför allt de
nordligare delarna däraf, varit rätt mycket anlitadt
af bröstsjuka samt af patienter, lidande af reumatism,
gikt, njur- och andra urinvägssjukdomar, från Europa,
men omdömena om nyttan för sådana sjuka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:38 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free