- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1483-1484

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten. Kronologi och historia.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var E. i fullständigt upplösningstillstånd. Setnecht,
förste härskare af 20:e dynastien, återställde
lugnet, öfriga faraoner af denna dynasti voro
Ramses III och Ramses IV—XII. Ramses III
besegrade först libyerna. Längre fram, i hans 8:e
regeringsår, hotades E. af en stor folkvandring. En
mängd olika folkslag bröt in öfver E. Ramses III
visade sig dock situationen vuxen; i tvenne väldiga
drabbningar — såväl till lands som till sjöss —
tillintetgjorde han fullständigt främlingarnas
krigsmakt. För öfrigt förflöt Ramses III:s regering
jämförelsevis fredligt. Stora tempelbyggnader
utfördes, och rikliga gåfvor bragtes E.s gudar,
särskildt Amon. Härigenom steg ånyo prästernas
makt. Under Ramses III:s efterträdare — alla mer
eller mindre obetydliga regenter — gjorde sig denna
prästerskapets särställning alltmer gällande och nådde
sitt kulmen under Ramses XII, då öfversteprästen
Herhor själf satte kronan på sitt hufvud. Den
20:e dynastien aflöstes af den 21:a dynastien,
som har tillnamnet den Tanitiska. Härskarna af
denna dynasti gjorde slut på översteprästernas i
Tebe konungamakt genom att själfva bekläda det
öfversteprästerliga ämbetet. Herhors ättlingar
flydde till det i s. liggande Napata, där de
grundlade en själfständig präststat. Längre fram
blef denna en för E. farlig granne. Under 21:a
dynastien proklamerade Nubien sin själfständighet,
och E:s makt i Palestina upphörde. Scheschonk I,
som inledde den 22:a dynastien, företog krigståg
till Palestina och belägrade Jerusalem (i 5:e året
af judakonungen Rehabeams regering). Litet vet man
eljest om regenterna af denna dynasti. Deras makt
undergräfdes af mäktiga chefer i spetsen för de
utländske legosoldaterna. Riksenheten var fullkomligt
upplöst. En ny dynasti, den 23:e, framträdde i
Tanis. Under tiden hade Etiopien tillväxt i makt
och så småningom underkastat sig Öfre E. Tefnecht
(23:e dyn.), "furste af Sais och Memfis", sökte
sätta en gräns för Etiopiens framryckning genom att
bilda en koalition och under sin myndighet förena
de nordegyptiska småstaterna. Pianchi, Etiopiens
furste med säte i Napata, utsände då en stark här, som
lyckades eröfra Memfis och tukta de lokala furstarna
i deltat. Ehuru dessa nödgades erkänna Etiopiens
öfverhöghet, blefvo de dock tämligen oberoende. Snart
reste de sig åter under Bekenranf (Bokchoris),
ende härskare af den 24:e dynastien. Schabaka,
grekernas Sabakon, son till en viss Kaschta,
som efterträdt Pianchi, kufvade resningen och störtade
Bekenranf. Med Schabaka börjar E:s etiopiska dynasti,
den 25:e. Genom att understödja de syriska småstaterna
kommo han och hans efterföljare att inblanda sig i
assyriernas politik, hvilket slutligen framkallade
en invasion från de senares sida. Aššur-ahu-iddin
(Assarhaddon) besegrade Taharka (3:e härskare af
25:e dynastien), gjorde E. tributskyldigt samt
godkände en mängd lokala regenter, som under hans
öfverhöghet hade att styra landet. Bland dessa var
Necho den förnämste, förande titeln: "herre öfver
Memfis och Sais". Ännu ett försök till frigörelse
från det assyriska oket gjordes af Schabakas son
Tanuatamon, men misslyckades. Assyriernas herravälde
öfver E. blef af kort varaktighet. En mängd lokala
furstar, sinsemellan befryndade, styrde fortfarande
själfständigt sina särskilda områden och gemensamt
hela E., dock under assyrisk öfverhöghet.
Denna gemensamhetsstyrelse var den
s. k. dodekarkien (se d. o.). Den förnämste bland
dess medlemmar var Nechos son Psametik
i Sais. Begagnande sig af konung Gyges’ i Lydien
revolt mot Aššur-bani-apal och med hjälp af kariska
och joniska legosoldater, lyckades Psametik (663—609)
fördrifva de assyriska besättningstrupperna (663) och
så småningom återförena hela E. under sin spira. Den
nya saitiska staten (26:e dynastien) var därmed
bildad. E. upplefde en ny blomstringstid. Ehuru
stor lifaktighet utvecklades på snart sagdt alla
områden, egde dock ej någon nydaning rum. 26:e
dynastien var snarare en restaurationens tid. På
konstens område återgick man till gamla väldets
förebilder, språket och skriften arkaiserades,
och gamla religiösa urkunder kommo åter till sin
rätt. I statslifvet märktes ock en återgång till
hvad som förut varit: en mängd ämbeten från gamla
väldet återupprättades. Psametiks son Necho (609—594)
fullföljde sin faders verk. Försök gjordes att genom
kanalgräfning ånyo sammanbinda Nildalen med Röda
hafvet. Företaget, som kostat många människolif,
afbröts på grund af ett orakelsvar, att man
arbetade för barbarers räkning. För att utvidga
E:s område inföll Necho i Syrien, besegrade vid
Megiddo judakonungen Josia och återeröfrade E:s
besittningar i Palestina-Syrien. De gingo snart
förlorade. Nebukadnessar drog i fält mot Necho
och tvang honom genom segern vid Karkemisch att
utrymma Syrien. Nechos son Psametik II (594—588)
är såsom regent föga känd. Han efterträddes af
Uah-ab-ra, grekernas Apries, bibelns Hofra
(588—569), hvilken sökte återvinna Syrien. Men
Nebukadnessar omintetgjorde planen. I E. hade
emellertid inre oroligheter uppstått. Den libyske
konungen Adikran hade för att häfda sin makt
gentemot Cyrene begärt hjälp af Apries. Denne
utsände trupper, bestående uteslutande af den
egyptiska krigskastens medlemmar — legosoldaterna
behöll han hemma. Då nu krigsföretaget mot Cyrene
misslyckades, gjorde de egyptiska hjälptrupperna,
uppbragta öfver Apries’ partiskhet för legosoldaterna,
på återtåget uppror. Apries’ förtrogne, Amasis,
som utsändes för att mäkla, begagnade sig af
tillfället och lät af de upproriske utropa sig
till konung. Underrättad härom, samlade Apries sina
legotrupper, mötte egypterna under Amasis i västra
deltat, men blef besegrad och tillfångatagen.
Amasis (569—526) upprätthöll fredliga och gynnsamma
förbindelser med utlandet. I synnerhet odlades
vänskapen med de grekiska staterna. Af intresse är,
att i E. särskildt område anvisades åt de grekiske
köpmännen. I närheten af Sais, vid Nilens västra
arm, fingo dessa tillåtelse att på sitt hemlands
vis bygga och bo. Där grundades Naukratis, som inom
kort blef E:s viktigaste handelsstad. Under Amasis’
sista regeringsår hotades E. af det af Cyrus (550)
grundade mäktiga persiska riket. Amasis’ efterträdare,
Psametik III, var knappt uppstigen på E:s tron,
förrän persiske konungen Kambyses trängde inom E:s
gränser. Vid Pelusium besegrades den egyptiska hären,
och perserna voro i okvald besittning af E. (525).

E. under perserna, Alexander den store, Ptolemaierna
och Rom
(525 f. Kr.—640). Med slaget vid Pelusium
inleddes en ny dynasti, den 27:e. E. regeras nu af
persiska konungar. Kambyses

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:57 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0804.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free