- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
41-42

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Albert Karl August Lars - Ehrensvärd-Gyllembourg - Ehre´tia - Ehrh. - Erhart, Friedrich - Ehrle, Franz - Ehrlich, Heinrich - Ehrlich, Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgiften att ordna norrmännens deltagande i den
ministeriella konseljen lyckades det icke honom att
lösa, ehuru en öfverenskommelse var nära träffad
med Sverdrup. Däremot kontrasignerade han 1886
års konsulatstadga. I inrikespolitiskt afseende
stod han vid Themptanders sida såsom gammal
frihandelsvän. Då emellertid vid dennes afgång
1888 Bildt i samhällsfridens tecken ville gifva
sin regering karaktären af en fusionsministär,
lät E. sig motvilligt öfvertala att kvarstå, men
stannade dock endast till 12 juni 1889 i konseljen
och föga längre i Första kammaren. Han bosatte sig
därefter på sin egendom Tosterup, där han tillbragte
de sista tolf åren af sitt lif, lefvande bland
sina rika minnen och sina goda böcker. E. var en
storslagen och myndig, men ock varmhjärtad natur,
med omfattande bildning och mångsidig begåfning. Han
var ledamot af Fysiogr. sällsk. i Lund (1864;
hedersled. 1895), af Vet. och vitt. samh. i Göteborg
(1864; hedersled. 1871), af Landtbruksakad. (1865;
hedersled. 1886), hedersled. af Akad. för de fria
konsterna (1871), led. af Vet. akad. (1886) och
hedersled. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1888).
Hushållningssällskapen i Göteb. o. Bohus län
(1886) samt i Kristianstads (1892) och Malmöhus
län (1894) kallade honom till sin hedersled.
K. W-g.

Ehrensvärd-Gyllembourg, Karl Fredrik och Tomasine
Kristine
. Se Ehrensvärd 5 och 6.

Ehretia L., bot., växtsläkte af fam. Borraginaceæ,
omfattande omkr. 40 träd och buskar, till största
delen förekommande i gamla världens tropiska
länder. Frukten är en stenfrukt, som hos flera arter,
t. ex. E. elliplica, är ätlig. Roten af E. microphylla
användes i Västindien som botemedel i olika sjukdomar.
G. L-m.

Ehrh., vid växtnamn förkortning för Fr. Ehrhart.

Ehrhart, Friedrich, schweizisk (tysk) botanist
och apotekare, f. 1742 i kantonen Bern, d. 1795,
uppehöll sig mer än 3 år i Uppsala och studerade
där under Linné samt blef sedermera föreståndare
för slottsträdgården i Herrenhausen, vid
Hannover. Han anses för en af Linnés ypperste
lärjungar. E. utgaf flera exsickatsamlingar
samt Beiträge zur naturkunde (7 bd, 1787-92),
i hvilka förekomma bl. a. beskrifningar och
iakttagelser på åtskilliga först af honom i Sverige
anträffade eller för vetenskapen nya växter.
(T. K.)

Ehrle, Franz, tysk kyrkohistoriker, biblioteksman,
f. 1845 i Isny (Württemberg), studerade vid
jesuitseminariet i Feldkirch, inträdde i jesuitorden
1861, fortsatte sina studier 1865-68 i Maria Laach,
blef senare lärare i Feldkirch, men nödgades 1872
på grund af jesuitlagen lämna sin plats. Han begaf
sig sedan till England, blef där 1876 prästvigd
och studerade 1873-77 vid Ditton hall, nära
Liverpool. Sedan 1880 egnade han sig åt studiet af
medeltidshistoriens olika grenar och företog 1882 för
handskriftsstudier vidsträckta resor. Hans Historia
bibliothecæ romanorum pontificum tum Bonifatianæ
tum Avenionensis
(1890) skaffade honom en plats i
direktionen för Vatikanska biblioteket. 1891 fick
han dess nyorganisering sig anförtrodd och är sedan
1895 dess prefekt. E. tillhör den katolska världens
utmärktaste lärde. Utom sitt ofvannämnda hufvudverk
har han bl. a. utgifvit Zur geschichte und
reform des armenwesens
(1881). Tillsammans med
H. Denifle utgaf han 1885-93 den utmärkta tidskriften
"Archiv für litteratur- und kirchengeschichte des
mittelalters" (7 bd), hvari han offentliggjort viktiga
undersökningar bl. a. rörande konsiliet i Vienne och
franciskanordens äldre historia. (T. H-r.)

Ehrlich, Heinrich, tysk skriftställare och musiker,
f. 1822 i Wien, d. 1899 i Berlin, elev af Henselt
och Thalberg, blef 1852 hofpianist hos konungen
af Hannover och var från 1864 pianolärare vid
Sternska konservatoriet i Berlin samt verksam
äfven som musikkritiker. Han fick professors titel
1875. E. skref i bokform bl. a. Schlaglichter und
schlagschatten aus der musikwelt
(1872), Wie übt man
klavier?
(1879; 2:a uppl. 1884), Die musikaesthetik
in ihrer entwickelung von Kant bis auf die gegenwart

(1881), Aus allen tonarten (1888), Dreissig jahre
künstlerleben
(1893), Modernes musikleben (1895)
och några romaner. A. L.*

illustration placeholder

Ehrlich, Paul, tysk läkare, f. 14 mars 1854 i
Strehlen, Schlesien, blef 1881 e. o. professor i
Berlin och öfvertog 1896 ledningen af institutet
för serumforskning och serumpröfning i Steglitz
(vid Berlin), hvilket 1899 flyttades till Frankfurt
am Main under namnet Institutet för experimentell
terapi. E. har gjort viktiga, delvis grundläggande
upptäckter inom läran om blodet, särskildt om
blodsjukdomarna, samt inom immunitetsläran och inom
serumterapien. I det förstnämnda afseendet har
E. genom af honom själf inventerade metoder att
färga de hvita blodkropparna visat, att större
delen af dessa (leukocyterna) innehåller olika
färgbara korn, s. k. granulationer, en mindre del
(lymfocyterna) saknar korn. Medelst användande
af samma färgningsreaktioner på cellerna i
lymfkörtlarna och i benmärgen (lymfkörtelcellerna
sakna granulationer) har E. vidare påvisat en nära
släktskap mellan det normala blodets olika leuko-
och lymfocytformer samt cellerna i lymfkörtlarna
och i benmärgen. Han har därmed stadgat en äldre
mening om dessa båda organsystems betydelse att
vara de väsentligaste källorna för bildandet
af blodets hvita celler. Genom tillämpning af
samma metoder vid studiet af blodsjukdomarna har
E. gifvit ganska talande skäl för den efter honom
allmänt omfattade åskådningen om leukemien, "det
hvita blodet" (se vidare Leukemisjukdomar). Inom
immunitetsläran var E. den förste, som visade, att
giftiga ämnen af annat än bakteriellt ursprung, de
giftiga ämnena abrin och ricin ur resp. paternoster-
och ricinusbönorna efterlämna oemottaglighet för
förgiftning med resp. samma gifter, om försöksdjuren
under en tid vänjas vid giftet genom utfodring
därmed i stigande doser. Därmed erhölls en långt
tillgängligare försöksmetod i afseende å studiet
af immuniteten, då man nämligen genom användningen
af dessa växtgifter gjorde sig i flera afseenden
oberoende af de hittills till sin natur ganska
ofullständigt kända bakteriegifterna. Vid


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free