Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eiriksson, Magnús - Eisack - Eiselen, Johannes Friedrich Gottfried - Eiselen, Ernst Wilhelm Bernhard - Eisen, Charles - Eisen, August Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han där förnekade, att barndopet var apostoliskt. Redan
där framträdde hans rationalistiska tankegång, och 1846–50
riktade han flera skarpa angrepp mot H. Martensen för
hans "förvirrade teologi" såsom en orimlig sammanblandning
af religion och spekulativ filosofi, i det att all mystisk
dogmlära förmenades strida mot sund och enkel gudstro.
Ja han gick till och med så långt, att han 1847 ingaf en
klagoskrift direkt till konungen öfver Martensen, men
tillika öfver regeringens tillvägagående. Detta ådrog
honom rättsligt åtal, som likväl ej fullföljdes på grund
af amnestien 1848. Icke mindre skarpt var hans angrepp
1850 på S. Kierkegaard i den lilla skriften
Er troen et paradox og "i kraft af det absurde"?,
hvaremot han 1851 omtalade "Clara Raphael" med välvilja.
Hans uppträdande mot Martensen hade emellertid beröfvat
honom hans lärjungar, och han kom rent af i nöd, hvarför
han 1856 sökte ett prästämbete på Island. Han utnämndes
också, men afsade sig det genast, emedan starka tvifvel
uppstått hos honom om kyrkolärans sanning. Han hade
nämligen, väl till en del påverkad af Tübingenskolan,
gripits af misstro mot evangelierna och särskildt
Johannesevangeliet samt leddes af sina studier att
förkasta läran om Kristi gudom. 1863 utgaf han ett stort
arbete,
Er Johannes evangelium et apostolisk og ægte evangelium? ("Johannis evangelium", 1864),
hvari han förnekade, att det kunde vara skrifvet af
en jude, än mindre af aposteln Johannes. 1866 följde i
samma riktning
Gud og reformatoren,
som framhöll, att Jesus endast ville vara reformator af
judendomen, och 1871
Paulus og Christus,
hvari han gjorde gällande, att Paulus’ lära om rättfärdiggörelsen
var ett missförstånd och en förvanskning af Kristi lära
om syndaförlåtelsen, hvarjämte han 1873 i
Jöder og christne
fastslog, att kyrkans lära om Kristi gudom uppstått först
i 2:a årh. och att den småningom förts allt längre bort
från den ursprungliga, sanna kristendomen. Ett par småskrifter,
Om bönnens virkning och
Kunne vi elske næsten som os selv (båda 1870),
voro vackra vittnesbörd om hans eget kärleksfulla sinnelag.
För att hjälpa E. i hans nödställda ekonomiska omständigheter
hade några vänner 1873 åstadkommit en lifränta åt honom;
från 1879 fick han en liten årlig summa af statskassan.
E. Ebg.
Eisack [a’jṡ-], flod i södra Tyrolen, rinner upp
på södra sluttningen af Brenner, 1,370 m. ö. h.,
och faller ut i Adige, nedanför Bozen. Längd 96 km.
Genom den trånga Eisackdalen, som är särdeles
viktig i strategiskt hänseende, går Brenner-banan.
(J. F. N.)
Eiselen [a’jṡelen]. 1. Johann Friedrich Gottfried E.,
tysk statsrättslärare, f. 1785 i Rothenburg
a. d. Saale (Preussen), d. 1865 i Halle, deltog
i 1813–14 års krig som frivillig vid Lützowska
frikåren, hvars historia han sedan skref
(Geschichte des Lützow’schen freicorps, 1841),
blef 1820 e. o. och 1821 ord. professor i Breslau samt
var från 1829 till sin död professor i Halle. Under
senare delen af sin lefnad tog E. verksam del i det
politiska lifvet. 1882 utsågs han till representant
i preussiska herrehuset för universitetet i Halle,
och s. å. utgaf han det statsvetenskapliga arbetet
Der preussische staat.
De viktigaste af hans öfriga arbeten äro:
Handbuch des systems der staatswissenschaften (1828) och
Die lehre von der volkswirthschaft (1843).
(V. S–g.)
2. Ernst Wilhelm Bernhard E., den föregåendes broder,
tysk gymnast, f. 1791 i Berlin, d. 1846, var en
af Jahns första lärjungar och blef hans ifrigaste
och förnämste medarbetare. Efter förbudet 1819 mot
allt gymnasticerande var E. den ende, som erhöll
tillåtelse att undervisa däri, dock endast privat, och
han upprättade 1825 i Berlin en gymnastikinrättning,
hvilken flitigt besöktes, och inlade stora förtjänster
om den tyska turnkonstens utveckling. E. anses
hafva uppfunnit räck och barr samt andra tyska
gymnastikredskap. Tillsammans med F. L. Jahn utgaf
han 1816
Die deutsche turnkunst
och skref dessutom
Abriss des deutschen stossfechtens (1826),
Der wunderkreis (1829),
Die hantelübungen (1833),
Die turntafeln (1837),
Merkbüchlein für anfanger im turnen (1838),
Über anlegung von turnplätzen und leitung von turnübungen (1844) samt
Abbildungen von turnübungen (1845; 5:e uppl. 1889).
L. M. T.
Eisen [äṡä’], Charles, fransk målare, illustratör
och raderare, f. 1720 i Paris, d. där 1780, son till
den från Belgien till Paris öfverflyttade målaren
och raderaren François Eisen, gjorde sig ett berömdt
namn genom sina efter egna kompositioner i radering
utförda förtjusande vinjetter, t. ex. till Dorats
"Baisers". Hans taflor äro mindre vanliga. Två
genremålningar (målade 1765) af hans hand, Spelpartiet
och Häxan, funnos i Jean Bolinders 1899 skingrade
samling, dit komna ur Enblomska samlingen.
O. G–g.
Eisen, August Gustaf, naturforskare, f. 2 aug. 1847
i Stockholm, blef student i Uppsala 1868, filos.
kandidat och docent i zoologi därst. 1873 (han
kvarstod som docent till 1878) samt promoverades till
hedersdoktor i filos. fakulteten vid jubelfesten
i Uppsala 1893. Redan som student företog han
resor i Skandinavien, Tyskland, England och
Holland för zoologiska och geologiska studier,
och efter kandidatexamens afläggande begaf han
sig i naturvetenskapligt syfte till Nord-Amerika,
där han bosatte sig i Kalifornien samt egnade sig
åt hortikultur och vinodling. Han har fortsatt
sina studier i zoologi (biologiska forskningar
vid Stilla hafskusten 1873–75) och botanik samt
företagit vetenskapliga resor i Guatemala, Mexico,
Nedre Kalifornien och Förenta staterna. E:s
tidigaste arbeten af zoologiskt innehåll finnas
i Sv. vet. akad:s publikationer, såväl dess
"Handlingar" som "Bihanget" och "öfversigt af
förhandlingarna". Senare har han utfört en rad
mycket betydande undersökningar, behandlande
bl. a. spermatogenes, blodets sammansättning och
lägre djurs anatomi; här må nämnas
North American Oligochæta (1–3, i California academy of sciences’ handlingar, 1893 ff.),
Plasmocytes (därsammastädes, 1897),
Spermatogenesis of Batrachoseps (i "Journal of morphology", 1900),
On the bloodplates of the human blood (därsammastädes, s. å.) och
The Enchytræidæ in Harriman expedition to Alaska (1900–05).
Bland hans hortikulturafhandlingar må nämnas
The raisin industry (San Francisco, 1890)
och den af Förenta staternas regering publicerade
The fig culture (Washington, 1900),
de enda arbeten på något språk om russin- och
fikonodlingen. E. var 1892–99 kurator i California
academy of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
