Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 97-98 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekholm, Gustaf Ferdinand - Ekholm, Karl Henrik - Ekholm, Nils Gustaf - Ekholmen - Ekipage - Ekipagedepartementet - Ekipagemästare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mången reform, hvilken efter ihärdig strid vunnit
seger. Sin största ryktbarhet vann E. under sina
båda första riksdagar genom arbete för lag- och
representationsreform. Vid 1844 års riksdag var
han en af de arbetsammaste medlemmarna i den
då af riksdagsmän från alla stånd äfvensom af
orepresenterade bildade föreningen "Reformvännernas
sällskap". Det därifrån utgångna förslaget till
representationsreform, en förbättrad upplaga af
det från 1841 hvilande, men förkastade förslaget,
ingafs af E. till konstitutionsutskottet som egen
motion, och då det där fallit på "den förseglade
sedeln", åtföljde det, som hans reservation (54 sid.),
utskottets betänkande till riksstånden samt antogs af
borgarståndet. Under riksdagsstriderna stod E. städse
på den liberala sidan. H. W.*

Ekholm, Karl Henrik, sjömilitär. Se Trolle, af, 2.

Ekholm, Nils Gustaf, meteorolog, fysiker, f. 9
okt. 1848 i Smedjebacken, blef student 1868, filos.
kandidat 1876, licentiat 1887 och doktor 1889,
t. f. amanuens vid meteorologiska observatoriet i
Uppsala 1876 och vid Meteorologiska centralanstalten
i Stockholm 1890, där han 1902 befordrades
till ord. amanuens. E. var chef för den svenska
meteorologiska expeditionen till Kap Thordsen på
Spetsbergen 1882-83 och deltog i Andrées expedition
1896, som på grund af ogynnsamma vindförhållanden
ej kunde lämna Spetsbergen. E. har författat flera
meteorologiska afhandlingar af stort värde. I
redogörelsen (1887-89) för ofvannämnda expedition
till Kap Thordsen har han författat de omfångsrika
delarna Introduction historique, Météorologie
och Astronomie. Viktiga inlägg har E. gjort i
frågan angående luftfuktighetens bestämmande (i
gradualafhandl. Undersökningar i hygrometri, 1888,
och i flera smärre afhandlingar). Af grundläggande
betydelse äro hans bestämningar af molnens
höjd och hastighet: Mesures des hauteurs et des
mouvements des nuages (tills. med K. L. Hagström,
i Upps. Vet. soc:s "Acta", XII, 1885), Molnens höjd
i Upsala under sommaren (tills. med Hagström, i
"Bih. till Vet. akad:s handl.", 1887), Some methods
for cloud measurements (1888) och A new instrument for
cloud measurements (1893). Viktiga undersökningar i
dynamisk meteorologi innehållas i afhandlingen Über
die einwirkung der ablenkenden kraft der erdrotation
auf die luftbewegung (1, 2; 1889-94) och i hans
studier öfver de s. k. Isodenserna (1890), hvari en
ny metod till väderleksförutsägelser framlägges och
pröfvas. Tillsammans med S. Arrhenius (se denne)
har E. skrifvit afhandlingar. Till den kosmiska
fysiken höra hans arbeten Energievorrath, temperatur
und strahlung der weltkörper och Periodicität der
sonnenthätigkeit (1901). Af stort intresse äro
hans Sveriges temperaturförhållanden jämförda
med det öfriga Europas (1899) och Väderleken
under år 1901 (1901) samt Klimatens ändringar
(s. å.). E. har utfört ett arbete af det största
praktiska värde genom införande af stormvarningar i
Sverige (1905). Vid dessas utarbetande begagnar han
sig af ett nytt system för väderlekens förutseende,
hufvudsakligen grundadt på observation af lufttryckets
förändringar med tiden, hvarom han skrifvit i
Wetterkarten der luftdruckschwankungen (1904), Über
die luftdruckschwankungen und deren beziehung zur
temperatur der
oberen luftschichten (1906) och Über die
periodischen luftdruckschwankungcn und einige damit
zusammenhängende erscheinungen (1907).

E. valdes 1892 till hedersled. af Royal meteor.
society i London och 1905 till medlem af
Vet. akad. Flertalet af E:s afhandlingar är
offentliggjordt i Vet. akad:s publikationer,
i "Ymer" och i "Meteorologische zeitschrift".
S. A-s.


Ekholmen, egendom i Veckholms socken, Uppsala län,
nära Norra Björkfjärden. Taxeringsvärde 233,900
kr. (1905). Den förste kände egaren till E. var Karl
Ulfsson (Sparre) till Tofta (på 1370-talet). Sedan
egdes det af bl. a. Brita Stensdotter (Bielke),
moder till Sten Sture d. ä., och af ärkebiskop Gustaf
Trolle. 1546 blefvo den sistnämndes gods förklarade
förbrutna till kronan, och E. var sedan kronogods
till 27 juli 1571, då Johan III
gaf det såsom friherreskap åt Pontus De la
Gardie. 1681, då grefve- och friherreskapen
reducerades, hemföll äfven E. till kronan, men kom
snart ånyo i enskild ego. På 1700-talet egdes det
af bl. a. Erland Broman. E:s af M. G. De la Gardie
fullbordade hufvudbyggnad hade 1686 härjats af vådeld,
och på dess murar uppfördes en ny, hvilken 1857
omändrades i god renässansstil af F. W. Scholander
(se fig.). Nuv. egare är herr A. Erlandson. Genom
förväxling med klostret i Västerås hafva äldre
historiker hit förlagt ett dominikankloster.

Ekipage [-pasj], fr. équipage (af équiper,
fnfr. esquiper, af fnod. skipa, utrusta, af skip,
skepp), skeppsutrustning, besättning, manskap;
resetillbehör, resepackning. Ordet nyttjas
oftast i betydelsen hästar och åkdon med nödig
utrustning. Särskildt har det hos oss användts i
sammansättningen krigsbrygge-ekipage för att beteckna
en broträng af viss storlek; numera har denna
benämning utbytts mot krigsbrokolonn (se d. o.). -
Jfr Ekipera. L. W:son M.

Ekipagedepartement [-pasj-], sjöv., det af ett
svenskt örlogsvarfs departement, som har vård om de
på varfvet liggande fartygen: deras förtöjning,
förhalning, förmastning, upphalning på bädd och
sättande i sjön m. m., och som har att ombesörja
tillverkning och underhåll af fartygens tackling och
öfriga skepparuppbörd. Till ekipagedepartementet
höra dessutom sjöinstrument- och sjökartförrådet,
eldsläckningsväsendet, sjöreserven, poliskåren
samt renhållningen på örlogsstationen, äfvensom
rustning och förläggande i beredskap af fartyg.
H. W-l.

Ekipagemästare [-pasj-], sjöv., den regementsofficer
eller kapten, som är chef för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>