- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
99-100

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekipagemästare - Ekipera - Ekiperingspengar - Ekivok - Ekkehart - Ekknoppgallstekeln - Ekkroneorden - Eklampsi - Eklatant - Eklatera - Ekleticism - Eklektiker - Eklips - Eklipsera - Ekliptika - Eklog - Eklogit - Eklund, Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ekipagedepartementet (se d. o.) och tillika brandchef vid
stationen. Hans närmaste man å Karlskrona varf kallas
underekipagemästare. H. W-l.

Ekipera (fr. équiper; jfr Ekipage), utrusta, utstyra,
kläda, förse med utstyrsel (särskildt för resor
o. d.); bemanna (ett fartyg). - Ekipering,
utstyrsel, utrustning (i synnerhet om fartyg).

Ekiperingspenningar. Se Klargöringspenningar.

Ekivok [-våk], fr. équivoque (af lat.æquivocus,
af æquus, lika, och vox, röst, ord), tvetydig,
som innebär dubbelmening; slipprig, mer eller mindre
förtäckt oanständig.

Ekkehart (Eckehart), namn på flera munkar
i S:t Gallens kloster. - E. I, d. 14 jan. 973 som
dekan i S:t Gallen, skref omkr. 920 Waltharius,
en latinsk episk dikt på hexametrar om Walther af
Akvitanien och hans älskade Hildegunde, utg. af
J. Grimm och Schmeller i "Lateinische gedichte des
10. und 11. jahrhunderts" (1838), Peiper (1873),
Holder (1874) och Althof (I, 1899; II, 1905). - E. II
(Palatinus), lärare åt Otto II, religiös skald,
d. som domprost i Mainz 23 april 990. E. I och II
gåfvo Scheffel (se denne) ämne till hans berömda roman
"Ekkehard". - E. IV, f. omkr. 980, d. omkr. 1060,
öfverarbetade E. I:s dikt, Waltharius, och skref
sitt klosters historia, Casus monasterii Sancti
Galli
(i "Monumenta Germaniæ", II). Litt.: Meyer
von Knonau, "Die Ekkeharte von St. Gallen" (1876).
J. M.

Ekknoppgallstekeln, zool. Se Gallsteklar.

Ekkroneorden, luxemburgsk orden. Se Ordnar.

Eklampsi (af grek. eklampein, framglänsa),
obstetr., under förlossningen, sällan under senare
delen af hafvandeskapet eller barnsängen, plötsligt
uppträdande sjukdomssymtom, bestående uti anfallsvis
påkommande kramper (konvulsioner) i hela kroppen
jämte medvetslöshet. Eklampsi är en mycket farlig
förlossningskomplikation, i det omkr. 20 proc. af de
angripna mödrarna och omkr. 50 proc. af fostren duka
under däri. Man anser, att den förekommer i frekvens
af 1 på 1,000 förlossningar. Förstföderskor angripas
oftare än omföderskor. Orsakerna äro ännu ej säkert
kända. Erfarenheten har visat, att mycket ofta den
sjukas njurar ej äro friska. Allmännast anser man
eklampsien uppkomma till följd af en förgiftning
af moderns organism med ämnen, bildade under
lifsprocesserna inom fostret eller moderkakan,
och hvilka till följd af moderns sjuka eller
öfveransträngda njurar ej blifva i tillräcklig mängd
utsöndrade, utan kvarstanna i moderns kropp. Något
säkert botemedel mot eklampsi är ej bekant. Ett
skyndsamt afslutande af förlossningen har visat sig
hafva god verkan, hvarför ofta förlossningsoperationer
äro nödvändiga. Af stor vikt är det att veta, att
läkaren genom lämplig behandling af den hafvande
under grossessen, då symtom på njursjukdom eller på,
att njurarna börjat att ej funktionera till fyllest,
uppträdt, med sannolikhet kan förekomma ett senare
utbrott af lifsfarlig eklampsi. Hvarje hafvande
kvinna bör därför alltemellanåt låta undersöka sin
urin (på ägghvita) af läkare, särskildt under sista
månaderna, och framför allt om svullnad i ben, händer
och ansikte, hufvudvärk, dåsighet, synrubbningar
eller andra sjukliga symtom skulle tillstöta.
Bvn.

Eklatant (fr. éclatant, af éclater, se Eklatera
och jfr Éclat), glänsande, påfallande, tydlig,
uppenbar, uppseendeväckande.

Eklatera (fr. éclater, eg. springa sönder, skrälla
till, brista ut, blifva känd), offentliggöra,
tillkännagifva (en förlofning).

Eklekticism (af grek. eklegein, utvälja) kallas inom
vetenskapen, särskildt inom filosofien, den metod, som
kännetecknas däraf, att man i sin egen åsikt sammanför
beståndsdelar ur föregående åsikter. Termen användes
vanligen i klandrande bemärkelse och är såsom sådan
berättigad, om eklektikern saknar förmåga att af de
från olika håll komna delarna bilda något nytt med
verklig inre enhet. På de sköna konsternas område
betecknas som eklektiker alla bildande konstnärer,
tondiktare och skalder, som icke ega någon kraftig
egenart eller icke ansluta sig till en bestämd
konstriktning, utan sträfva efter att förena olika
förebilders stilar. - Eklektiker, den, som använder
eklektisk metod. Termen användes vanligen i den
antydda förklenande bemärkelsen, t. ex. om Cicero,
Varro och Sestierna inom den romerska filosofien,
liksom om Cousin och hans skola inom den nyare franska
filosofien. - Adj. Eklektisk. S-e.

Eklektiker. Se Eklekticism.

Eklips (grek. ekleipsis, uteblifvande), astron.,
förmörkelse (se d. o.).

Eklipsera (se Eklips), fördunkla, förmörka,
undanskymma (egentl. om himlakroppar); öfverglänsa,
öfverträffa. Jfr Förmörkelse.

Ekliptika (af grek. ekleipein, utelämna),
astron. Under sin rörelse kring solen förblir
jorden, i det allra närmaste, ständigt i samma
plan, hvilket väl med hela solsystemet flyttas
i rymden, men därunder dock förblir ganska
nära parallellt med sig själft, d. ä. med sitt
läge vid någon viss tidpunkt. Detta plan benämnes
ekliptikan. Ifrågavarande benämning nyttjas emellertid
äfven om den storcirkel, som det nyss definierade
planet utskär på den skenbara himmelssfären,
hvilken storcirkel tillika utgör midten af den
s. k. djurkretsen. Det är tydligt, att solen,
sedd från jorden, alltid måste synas i någon punkt
af denna storcirkel, hvarför man äfven kan säga,
att ekliptikan utmärker solens skenbara bana på
himmelen. - Vinkeln emellan ekliptikans och ekvatorns
plan kallas ekliptikans lutning. Den minskas årligen
med något mindre än en half sekund. F. n. (1907)
utgör den 23° 27’ 5". H. G.*

Eklog (grek. ekloge, af eklegein, utvälja), urspr,
utvaldt stycke, vald dikt af hvilket innehåll som
helst; samling af dikter med lika innehåll. Mycket
bruklig blef denna benämning om Vergilius’ samling
af herdedikter (Bucolica). Då dessa senare under
medeltiden och renässansen voro det förnämsta mönstret
för herdedikten, kom ordet eklog att äfven under
modern tid användas såsom beteckning för den lärda
herdedikten. J. M.

Eklogit, petrogr., en kristalliniskt kornig,
mindre allmän bergart, bestående af smaragdit (ett
aggregat l. en blandning af pyroxen och amfibol) och
granat. Förekommer inom urformationen såväl flerstädes
i mellersta Europa som på några ställen inom Tunabergs
socken af Södermanlands län, inom Godegårds socken i
Östergötland, i Gästrikland, Jämtland och nordligaste
Norge. Jfr Omfacit. E. E.

Eklund, Anders, en till sina lefnadsomständigheter
tämligen okänd porträttmålare, omtalad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free