Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 113-114 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekmarck, Anders - Ekmarck, Karl Erik - Ekmarck, Lars August - Ekmarck, Jon Ulrik - Ekmark, Johan Olof - Eknoia - Eknomos - Eknö skans - Eko

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturliga (3 dlr, 1774-79), Jesu Christi evangelium
sammandraget (1779), Större försök till förnuftig
och christlig sedolära (1785), Angående preste-eden,
några erinringar för eget och ämbetsbröders
samvete (1799) och Summa doctrinæ christianæ,
comprehendens responsa biblica quæstionibus ad
religionem pertinentibus accommodata (1809) m. fl.
(J. P.)

2. Karl Erik E., den förres brorson,
skriftställare, f. 11 april 1784 i Strängnäs, d. där
23 juli 1846, tog studentexamen i Uppsala, bosatte
sig sedermera i Strängnäs, där han utgaf "Strengnäs
veckoblad" (1825-28) och dess fortsättningar, de
strängt konservativa tidningarna "Samlaren" (1829-45)
och "Södermanlands och Nerikes nyheter"
(1845-46). Dessutom författade E. en skrift
om frihetstidens historia, öfversatte Achim v.
Arnims "Melyck Maria Blainville" och "De tre
älskvärda systrarna" (1820), "Berättelser" af
Öhlenschläger (1819) m. m. samt utgaf (1836) "De
konstitutionella tidningarnas strid mot den
falska liberalismen år 1835", en samling artiklar ur
de konservativa tidningarna.


3. Lars August E., den förres broder, ämbetsman,
författare, f. 27 juli 1785 i Strängnäs,
d. 2 juli 1869 i Stockholm, inträdde, efter att
ha studerat i Uppsala och Lund, 1809 på
tjänstemannabanan, blef 1823 protokollssekreterare
i Justitierevisionen och s. å. registrator i
Justitiekanslersexpeditionen, utnämndes sedermera
till förste expeditionssekreterare i K. M:ts kansli
och var 1819-44 traduktör för juridiska
ärenden hos Karl XIV Johan.
1835-69 var han
sekreterare i "Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande" och redaktör af dess tidskrift,
"Läsning för folket". Skrifter: Clythia(1813,
en samling smärre skaldestycken och
prosaiska uppsatser), Guide de l’étranger dans
Stockholm et dans les environs (I, 1830) och Dikter
(1857). Af Svenska akad. erhöll E. 1847 andra
priset för dikten Freden. Han öfversatte bl. a.
Tieck-Wackenroders "Fantasier af en konstälskande
klosterbroder" (1812) och Guizots "Europeiska
civilisationens historia" (1851).

4. Jon Ulrik E., den förres broder,
skriftställare, f. 16 april 1794 i Strängnäs, d.
6 dec. 1830 i Uppsala, student i Uppsala 1814,
filos. doktor 1824, docent i historia 1827,
författade Nya kyrkan eller förstånd och
tro i förbund (1819) samt öfversatte Heerens
"Handbok uti europeiska statssystemets och dess
koloniers historia" (s. å.) och "Historiska skrifter"
(1826). E:s Smärre skrifter (originaluppsatser och
öfversättningar) och hans själfbiografi utkommo
1837.

Ekmark, Johan Olof, läseboksförfattare, f. 10
febr. 1841 i Örebro, d. 18 maj 1896 i Stockholm,
student i Uppsala 1858 och filos. doktor 1869, var
sedan 1875 kollega vid Östermalms läroverk i Stockholm
och 1882-87 därjämte medföreståndare för
en förberedande elementarskola. E. utgaf Läsebok till
Odhners svenska historia (2 bd, 1884-85) och Läsebok
till allmänna historien (1891) samt redigerade
"Svensk läsebok för de allmänna läroverkens tre
lägsta klasser" (1887; 2:a uppl. i 3 bd, 1890-91)
och "Svensk läsebok för de allmänna läroverkens fjärde
och femte klasser" (2 bd, 1888). Han utarbetade äfven
en Lärobok i allmänna historien (2:a uppl. 1892).
P. E. L-m.

Eknoia, grek., ursinne, vansinne.

Eknomos. Se Ecnomus.

Eknö skans, på norra udden af den i Slätbaken
några km. utanför Stegeborg liggande Eknön, synes
jämte ett verk längre upp på ön hafva byggts
1521 för att hindra Sören Norby att genom det
smala Ettersundet sjöledes undsätta B. v. Melen på
Stegeborg. Samtidigt utfördes för samma ändamål en
förpålning i det s. om ön befintliga sundet (däraf
"Pålsundet"). 1611 iståndsattes skansen till skydd
för Söderköping, och äfven 1659 var den reparerad
och besatt, men fick sedermera förfalla. Ännu
synas emellertid tydliga lämningar af densamma.
L. W:son M.

Eko (grek. echo, ljud, genljud). 1. Fys., genom
reflexion upprepadt ljud. Den vågrörelse i luften,
hvarigenom ljudet fortplantas, kan, liksom hvarje
annan sådan rörelse, undergå reflexion mot ett mötande
hinder, t. ex. en bergvägg eller en byggnad. Om det
reflekterade ljudet skall höras tydligt skildt från
det direkta, får det icke komma till örat förrän
en viss tid efter detta senare, emedan örat icke
kan inom en sekund uppfatta mer än ett begränsadt
antal från hvarandra skilda ljud, vare sig toner
eller stafvelser. Om vi antaga, att detta antal är
9, måste alltså det reflekterade ljudet, för att
höras särskildt, komma minst 1/9 sekund senare än
det direkta och alltså hafva tillryggalagt minst
1/9 af den väg, som ljudet tillryggalägger på en
sekund i luft (331 m. vid 0°). Ifall ljudet tänkes
utgå från samma punkt, hvarifrån det uppfattas, måste
således afståndet till det reflekterande hindret vara
minst hälften af 331/9, eller minst 18,4 m. (vid 0°;
temperaturens inflytande är för öfrigt obetydligt). Är
afståndet kortare, förnimmes det återkastade ljudet
blandadt med det ursprungliga. Om ekot är sådant,
att blott en ton eller en stafvelse hinner fram utan
att sammanblandas med det direkta ljudet, kallar man
det enstafvigt. Om däremot det reflekterade ljudets
väg är så lång, att två eller flera stafvelser hinna
uttalas, innan ekot kommer fram, säges detta senare
vara två- eller flerstafvigt.

På vissa ställen upprepas återkastningen af ljudet,
så att ekot höres mer än en gång. Reflexionen kan
ske äfven från flera på olika afstånd och i olika
riktningar belägna hinder, hvarigenom flerfaldiga
ekon uppstå. Åtskilliga orter äro världsbekanta
för sina ekon, t. ex. Loreleiklippan vid Rhen;
ett pistolskott höres där upprepadt 20 gånger af
ekot. Det öfverträffas emellertid af ekot mellan
flyglarna på slottet Simonetta, vid Milano, där ett
pistolskott höres återupprepadt 60 gånger. Flera
ställen i alptrakter äro berömda för sina ekon.
(S. A-s.)

2. Grek. o. rom. myt. Se Echo.

3. Mus., det tonsvagare upprepandet af en kort fras,
ofta i högre oktaven. Detta effektmedel var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>