Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ekmarck, Anders - Ekmarck, Karl Erik - Ekmarck, Lars August - Ekmarck, Jon Ulrik - Ekmark, Johan Olof - Eknoia - Eknomos - Eknö skans - Eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturliga (3 dlr, 1774-79), Jesu Christi evangelium sammandraget (1779), Större försök till förnuftig och christlig sedolära (1785), Angående preste-eden, några erinringar för eget och ämbetsbröders samvete (1799) och Summa doctrinæ christianæ, comprehendens responsa biblica quæstionibus ad religionem pertinentibus accommodata (1809) m. fl. (J. P.) 2. Karl Erik E., den förres brorson, skriftställare, f. 11 april 1784 i Strängnäs, d. där 23 juli 1846, tog studentexamen i Uppsala, bosatte sig sedermera i Strängnäs, där han utgaf "Strengnäs veckoblad" (1825-28) och dess fortsättningar, de strängt konservativa tidningarna "Samlaren" (1829-45) och "Södermanlands och Nerikes nyheter" (1845-46). Dessutom författade E. en skrift om frihetstidens historia, öfversatte Achim v. Arnims "Melyck Maria Blainville" och "De tre älskvärda systrarna" (1820), "Berättelser" af öhlenschläger (1819) m. m. samt utgaf (1836) "De konstitutionella tidningarnas strid mot den falska liberalismen år 1835", en samling artiklar ur de konservativa tidningarna. 3. Lars August E., den förres broder, ämbetsman, författare, f. 27 juli 1785 i Strängnäs, d. 2 juli 1869 i Stockholm, inträdde, efter att ha studerat i Uppsala och Lund, 1809 på tjänstemannabanan, blef 1823 protokollssekreterare i Justitierevisionen och s. å. registrator i Justitiekanslersexpeditionen, utnämndes sedermera till förste expeditionssekreterare i K. M:ts kansli och var 1819-44 traduktör för juridiska ärenden hos Karl XIV Johan.
1835-69 var han sekreterare i "Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande" och redaktör af dess tidskrift, "Läsning för folket". Skrifter: Clythia(1813, en samling smärre skaldestycken och prosaiska uppsatser), Guide de l'étranger dans Stockholm et dans les environs (I, 1830) och Dikter (1857). Af Svenska akad. erhöll E. 1847 andra priset för dikten Freden. Han öfversatte bl. a. Tieck-Wackenroders "Fantasier af en konstälskande klosterbroder" (1812) och Guizots "Europeiska civilisationens historia" (1851). 4. Jon Ulrik E., den förres broder, skriftställare, f. 16 april 1794 i Strängnäs, d. 6 dec. 1830 i Uppsala, student i Uppsala 1814, filos. doktor 1824, docent i historia 1827, författade Nya kyrkan eller förstånd och tro i förbund (1819) samt öfversatte Heerens "Handbok uti europeiska statssystemets och dess koloniers historia" (s. å.) och "Historiska skrifter" (1826). E:s Smärre skrifter (originaluppsatser och öfversättningar) och hans själfbiografi utkommo 1837. Ekmark, Johan Olof, läseboksförfattare, f. 10 febr. 1841 i Örebro, d. 18 maj 1896 i Stockholm, student i Uppsala 1858 och filos. doktor 1869, var sedan 1875 kollega vid Östermalms läroverk i Stockholm och 1882-87 därjämte medföreståndare för en förberedande elementarskola. E. utgaf Läsebok till Odhners svenska historia (2 bd, 1884-85) och Läsebok till allmänna historien (1891) samt redigerade "Svensk läsebok för de allmänna läroverkens tre lägsta klasser" (1887; 2:a uppl. i 3 bd, 1890-91) och "Svensk läsebok för de allmänna läroverkens fjärde och femte klasser" (2 bd, 1888). Han utarbetade äfven en Lärobok i allmänna historien (2:a uppl. 1892). P. E. L-m. Eknoia, grek., ursinne, vansinne. Eknomos. Se Ecnomus. Eknö skans, på norra udden af den i Slätbaken några km. utanför Stegeborg liggande Eknön, synes jämte ett verk längre upp på ön hafva byggts 1521 för att hindra Sören Norby att genom det smala Ettersundet sjöledes undsätta B. v. Melen på Stegeborg. Samtidigt utfördes för samma ändamål en förpålning i det s. om ön befintliga sundet (däraf "Pålsundet"). 1611 iståndsattes skansen till skydd för Söderköping, och äfven 1659 var den reparerad och besatt, men fick sedermera förfalla. Ännu synas emellertid tydliga lämningar af densamma. L. W:son M. Eko (grek. echo, ljud, genljud). 1. Fys., genom reflexion upprepadt ljud. Den vågrörelse i luften, hvarigenom ljudet fortplantas, kan, liksom hvarje annan sådan rörelse, undergå reflexion mot ett mötande hinder, t. ex. en bergvägg eller en byggnad. Om det reflekterade ljudet skall höras tydligt skildt från det direkta, får det icke komma till örat förrän en viss tid efter detta senare, emedan örat icke kan inom en sekund uppfatta mer än ett begränsadt antal från hvarandra skilda ljud, vare sig toner eller stafvelser. Om vi antaga, att detta antal är 9, måste alltså det reflekterade ljudet, för att höras särskildt, komma minst 1/9 sekund senare än det direkta och alltså hafva tillryggalagt minst 1/9 af den väg, som ljudet tillryggalägger på en sekund i luft (331 m. vid 0°). Ifall ljudet tänkes utgå från samma punkt, hvarifrån det uppfattas, måste således afståndet till det reflekterande hindret vara minst hälften af 331/9, eller minst 18,4 m. (vid 0°; temperaturens inflytande är för öfrigt obetydligt). Är afståndet kortare, förnimmes det återkastade ljudet blandadt med det ursprungliga. Om ekot är sådant, att blott en ton eller en stafvelse hinner fram utan att sammanblandas med det direkta ljudet, kallar man det enstafvigt. Om däremot det reflekterade ljudets väg är så lång, att två eller flera stafvelser hinna uttalas, innan ekot kommer fram, säges detta senare vara två- eller flerstafvigt. På vissa ställen upprepas återkastningen af ljudet, så att ekot höres mer än en gång. Reflexionen kan ske äfven från flera på olika afstånd och i olika riktningar belägna hinder, hvarigenom flerfaldiga ekon uppstå. Åtskilliga orter äro världsbekanta för sina ekon, t. ex. Loreleiklippan vid Rhen; ett pistolskott höres där upprepadt 20 gånger af ekot. Det öfverträffas emellertid af ekot mellan flyglarna på slottet Simonetta, vid Milano, där ett pistolskott höres återupprepadt 60 gånger. Flera ställen i alptrakter äro berömda för sina ekon. (S. A-s.) 2. Grek. o. rom. myt. Se Echo. 3. Mus., det tonsvagare upprepandet af en kort fras, ofta i högre oktaven. Detta effektmedel var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
