Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eksjö-hofgård - Eksjö landsförsamling - Eksjö revir - Ekskog - Ekskogslösen - Eksnabbvingen - Ekspinnare - Eksta (Eista, Ejgsta) - Ekstas - Ekstjälksgallstekeln - Ekstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarn (1905). Under medeltiden lydde denna gård, eller
åtminstone en del af densamma, under Nydala kloster,
1420 kom den till höfvitsmannen på Sundholms slott,
Sven Sture, och egdes sedan af hans arfvingar samt
tillhörde därefter bl. a. Klas Horn, Johan Oxenstierna
och Fabian Wrede. Den äldre manbyggnaden, som finnes
aftecknad i Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna"
(se fig., sp. 130), låg på en holme i Hofgårdssjön,
där vackra ruiner af densamma finnas.
Eksjö landsförsamling, i Jönköpings län, Södra Vedbo
härad. 10,606 har. 1,382 inv. (1905). Annex till
Eksjö stadsförsamling.
Eksjö revir omfattar Vista, Norra och Södra Vedbo
samt Östra härad af Jönköpings län. Det är uppdeladt
i 4 bevakningstrakter: Visingsö, Grenna, Hessleby
och Hvetlanda. Allmänna skogarna inom reviret
omfatta omkr. 19,000 har, fördelade å 205 indelade
skogar. Inom reviret äro belägna 5 kronoparker med
en areal af nära 3,000 har. Reviret lämnade 1904
en bruttoinkomst af 45,000 kr. och en behållning af
omkr. 25,000 kr. G. Sch.
Ekskog, skogsh. Redan i landskaps- och landslagarna
gjordes i vissa hänseenden skillnad mellan ekskogen
(ollonskogen, aldinviþer, hvilken senare benämning
dock nyttjades äfven om andra trädslag än ek) och
den öfriga skogen (döþviþer, undirviþer). På 1500-
och 1600-talen tillerkände sig kronan rättigheten
till ekskogen å skatte- och kronoegor, däri
inbegripna allmänningar, först i enskilda landskap
(Öland m. fl.), till dess denna rättighet i 1647 års
stadga om "bärande" träd framstår såsom fullkomligt
fast och allmän, och öfvergick därifrån i
13:e kap. byggningabalken af 1734 års lag. Genom
k. förordn. 21 febr. 1789 erhöll väl egare af
skattejord fri dispositionsrätt öfver de för kronans
behof icke tjänliga ekarna; men 1805 års skogsordning
åstadkom i verkligheten en återgång häri, i det att
egare af sådan jord fick afverka ek endast till
husbehof och efter utsyning, vid äfventyr att få
ersätta värdet och bota såsom för åverkan å andras
egor; i öfrigt fingo innehafvarna af kronojord, under
vissa kontroller, till sina hemmans behof erhålla
utsyning af ekar, som voro otjänliga för kronans
behof, s. k. "vrakekar". Sedan genom k. förordn.
28 okt. 1830 det blifvit egare af skattehemman, berustade
säterier och stadsjord af skattenatur tillåtet att
emot lösen erhålla fri dispositionsrätt öfver den
för kronans behof icke tjänliga ekskogen äfvensom af
den framdeles uppväxande, blef genom k. förordn.
8 okt. 1875 egare af jord utaf nyssnämnda beskaffenhet
rättighet tillagd att utan lösen fritt disponera öfver
å deras egor växande ekskog af hvad slag som helst. -
Uti k. förordn, ang. hushållningen med de allmänna
skogarna i riket 26 jan. 1894 bestämmes följande:
Å boställe, som ej af menighet inköpts eller af
enskilde för ändamålet donerats samt å kronohemman och
kronans utarrenderade jordbruksdomäner är ekkronan
förbehållen; dock kan, på därom hos jägmästaren
gjord och af öfverjägmästaren pröfvad ansökan,
boställshafvare, åbo eller arrendator erhålla
utsyning af ek till kvarn eller laga hus. All annan
å ofvannämnda allmänna hemman afverkad ek skall för
kronans räkning säljas. Äfven å häradsallmänning
växande ek är kronan förbehållen. Th. R. F. L.
Ekskogslösen, kam., den lösen, som egare af
stadsjord, hemman och lägenheter af kronoskatte
natur samt berustade säterier fordom erlade för redan
växande ek (efter en vid k. förordn, af 28 okt. 1830
fogad tariff) eller för framdeles uppväxande ekskog
(efter 75 öre för helt mantal). Genom k. förordn, af
8 okt. 1875 efterskänktes denna beskattning, och all
ekskog disponeras nu fritt, utom på utarrenderade
kronoegendomar och allmänna boställshemman. Jfr
Bärande träd, Ekskog. Kbg.
Eksnabbvingen, zool. Se Snabbvingar.
Ekspinnare, Gastropacha quercus, zool., en till
familjen Lasiocampidæ hörande spinnarfjäril
af tämligen grof och klumpig kroppsbyggnad,
ragghårig, med tjockt fjällbeklädda, helbräddade
vingar. Honan, som når en vingbredd af mer än
80 mm., är ockragul, medan den mindre hannen
(65 mm.) är vackert kastanjebrun. Båda könen äro
prydda med ett ljusare gult tvärband utanför båda
vingparens midt. Hannens antenner äro försedda med
långa kamtänder, hvilka, såsom ofta hos spinnare,
äro säte för ett vidunderligt fint luktsinne, då det
gäller uppsökandet af honan. Man har t. o. m. sett
sådana hannar intränga genom skorstenspipan för att
nå fram till en inomhus förvarad hona. Framemot
solnedgången ses hannarna stadda på giljarfärd,
hvarvid de i snabb sicksackformig flykt med tvära
kast ila fram lågt öfver fälten. Arten är allmän
öfver största delen af vårt land. Larverna lefva
på ek, björk och pilarter och äro såsom fullvuxna
ofvan beklädda med täta grågula filthår samt ha hvit
sidostrimma och svartblå, hvitpunkterade ledgångar.
G. A-z.
Eksta (Eista, Ejgsta), socken i Gottlands län,
Södra häradet. 4,534 har. 601 inv. (1905). E. bildar
med Sproge ett konsistoriellt pastorat i Visby stift,
Södra kontraktet.
Ekstas. Se Extas.
Ekstjälksgallstekeln, zool. Se Gallsteklar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
