Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 151-152 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elasticitet - Elasticitetsgräns - Elasticitetskoefficient - Elasticitetsmodyl - Elastics

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elasticitetsmodyl. Om denna betecknas med Q och man tager
genomskärningsytan till 1 kvmm., erhålles

P = Q. d/l . . . . . . . . (3),

der P är lika med spännvikten l. spännkraften,
d. v. s. den kraft, som är verksam på hvarje kvmm. af
genomskärningsytan. P uttryckes vanligen i kg. per
kvmm. De vid sträckningsförsök använda kropparna ha
vanligen form af trådar eller tunna stafvar. Borttages
spännvikten, återgår tråden till sin ursprungliga
längd, om vikten P är liten, men om P öfverskrider ett
visst värde, som kallas trådens elasticitetsgräns, så
återtager tråden ej sin ursprungliga längd, utan en så
kallad permanent förlängning har inträffat. Följande
tabell anger värdet på elasticitetskoefficienten
(E) och elasticitetsgränsen (G) för några kroppar
(uttryckta i kg. per kvmm.).

	E	G	G1	P
Stål.............	21,000	33-56	5	70
Järn.............	19,000	32	5	25-60
Platina.........	17,000	26	15	30
Koppar.........	12,500	12	3	40
Silfver..........	7,300	11,2	2,7	29
Guld............	8,000	27	3	25
Mässing........	8,500	24	-	-
Bly..............	1,700	0,25	0,2	2,2
Zink............	8,700	-	-	13
Glas.............	7,000	-	-	-
Trä.............	500-1,100	-	-	1,5-5.

De i tabellen anförda värdena G gälla för härdad,
G₁ för urglödgad metall vid vanlig temperatur (15-20° C.).
Vid högre temperatur sjunka värdena på såväl E
som G och G₁.

För jämförelses skull äro under P uppskrifna värdena
på de maximala belastningar, som de ifrågavarande
trådarna kunna uthärda utan att sönderslitas, eller
med andra ord deras brottmodyl eller hållfasthet (mot
sträckning). För trä med längdriktningen parallell
med stammens längdriktning varierar E mellan 500 för
asp och 1,100 för gran.

I stället för att belasta en smal remsa af materialet
med en sträckvikt kan man hoppressa en pelare
däraf med en bestämd belastning och så bestämma
elasticitetskoefficienten, elasticitetsgränsen
(i detta fall stundom kallad bärmodyl) och
hållfastheten (mot tryck) ur den iakttagna
förkortningen. Man får då nära nog samma värden
som vid sträckförsök. Belastningen räknas vanligen
i kilogram per kvadratmillimeter. Dessa storheter
äro af betydelse för byggnadstekniken.

Då en cylinderformad kropp sammantryckes, växer
dess genomskärning. Undantag gör kork, hvilket
förmodligen beror på dess porösa byggnad; kautschuk
och i vatten uppsvälld gelatin behålla därvid sin
volym nära oförändrad. Metaller och glas vidga sin
genomskärning, dock endast mellan 0,3 och 0,8 gånger
så mycket som vore nödvändigt, om den ursprungliga
volymen skulle bibehållas.

Är en horisontal, cylindrisk eller prismatisk stång,
t. ex. af trä, orubbligt fäst i sin ena ända, under
det att den andra belastas, böjes den belastade ändan,
hvarvid stångens öfre fibrer undergå en
sträckning och dess undre en sammantryckning, men
fibrerna i midten bibehålla sin längd.

Nedböjningen d af en i ena ändan fäst horisontell
staf, hvars längd från fästpunkten är l, bredd
b och tjocklek (höjd) a mm., genom en belastning af
P kg. kan beräknas ur formeln:

d = 4 P L³/(a³b. E),

där E är elasticitetskoefficienten för sträckning.

Håller man den ena ändan af en tråd eller en
cylindrisk stång fast och vrider den medelst
krafter verkande i andra ändan, finner man,
att vridningsmomentet (F) är proportionellt mot
vridningsvinkeln w, mot 4:e potensen af stångens
radie och omvändt proportionellt mot stångens längd
(l), samt att detsamma dessutom beror af stångens
beskaffenhet (T), hvarför man kan sätta

F = T.w.r⁴/l,

där F kallas torsionskraften och T
torsionskoefficienten.

Äfven i afseende på böjning och torsion finnes en
viss belastning, som ej får öfverskridas, om kroppen
efter belastningens borttagande skall återgå till
sin ursprungliga form. Denna gränsbelastning kallas
elasticitetsgräns i afseende på böjning, respektive
torsion.

Då en kropp undergått en formförändring genom att
ha varit utsatt för en belastning, sträfvar den
i allmänhet att återgå till sin gamla form efter
belastningens upphörande. Denna återgång sker dock
ofta icke plötsligt, utan småningom. Denna företeelse,
som först studerades af W. Weber, kallas elastisk
efterverkan. En del kroppar, de s. k. tänjbara,
intaga, sedan elasticitetsgränsen öfverskridits, nya
jämviktslägen med ofta ökad elasticitetskoefficient,
t. ex. dragen ståltråd; de sägas hafva stor
sträckbarhet, dragbarhet l. duktibilitet; andra
däremot falla sönder, så snart som spänstighetsgränsen
öfverskrides; de kallas spröda, t. ex. glas. I
vanligt tal säger man, att sådana kroppar ha
en hög elasticitet, hvilka kunna uthärda stora
formförändringar utan att sönderslitas. Så säges
kautschuk vara en högeligen elastisk kropp, oaktadt
den har liten elasticitetskoefficient (0,1 för ej
alltför stora förändringar).

Hos flytande och gasformiga kroppar uppträder
elasticiteten vid hvarje försök till ändring
af deras volym; äfven hos fasta kroppar
visar sig elasticiteten såsom ett motstånd
mot volymändring (se Sammantrycklighet). Hos
gaserna är elasticitetskoefficienten lika med
deras tryck; i detta fall liksom för vätskor
användes ofta uttrycket spänstighet, som eljest
vanligen ersatts med uttrycket elasticitet.
A. Bi-n. S. A-s.

2. Metr. Med en stafvelses elasticitet menas, att den
kan uttalas såväl längre som kortare än med normal
uttalstid, dels af sakliga grunder (t. ex. emfas),
dels af rytmiska (t. ex. stafvelsens plats i vers). Se
B. Eisberg, "Den svenska versens teori" (1905).
R-n B.

Elasticitetsgräns, fys. Se Elasticitet 1.

Elasticitetskoefficient, fys. Se Elasticitet 1.

Elasticitetsmodyl, fys. Se Elasticitet 1.

Elastics [ilä’stiks], eng. (fr. élastiques), benämning
på kyprade och valkade klädestyger, hvilka utmärka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>