- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
189-190

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samman. Ugnen får ofta öppningen lagd så i förhållande
till härden, att det blir lätt att utan många
omständigheter införa kol och glöd från brasan å denna
in i ugnen. Denna kombination påträffas synnerligen
ofta i svenska liksom i utländska allmogehus under
namn "spis med bakugn" (se fig. 12. sp. 188, från
Södermanland). Särdeles ofta har intill denna spis
med bakugn fogats ännu en äril med sin särskilda
rökgång. Emellanåt kunna de båda spisarna vara
insatta i spismuren jämte hvarandra, utan att den
ena på något i ögonen fallande vis inverkat på den
andras form (fig. 13, "tvelingespis" från Kållands
härad i Västergötland). De båda härdarna förläggas
emellertid äfven på samma höjd från golfvet, väggen
mellan dem förtunnas eller borttages fullständigt. I
somliga spisar kan en järnstång på skiljeväggens gamla
plats för att uppbära spiskappan utgöra en påminnelse
om denna, men det dröjer icke länge, förrän stången
flyttas ut till den plats, där den är bäst ur vägen
och gör bättre nytta - till spisens främre hörn
(jfr fig. 4).

I många svenska landskap ges exempel på,
att ännu en härd tillfogats den sist omnämnda
eldstadskombinationen. Fig. 14 visar en spis från
Hälsingland, som - utom härden framför bakugnen,
endast skild från den andra härden genom en järnstång
- äfven uppe i muren till höger har en liten äril, en
"lysspis".
illustration placeholder
Fig. 14. Eldstadsanläggning, Delsbo, Hälsingland.


Som namnet antyder, har denna reserverats
för uppgiften att vara ljuskälla. När man ej hade
råd att underhålla den väldiga elden på den öppna
spisen dygnet om, skaffade man sig denna lilla härd,
där man från några torrvedsstickor fick till fyllest
med ljus i stugan. En spis såsom fig. 14 är således
en kombination af 4 eldstäder, tre härdar och en
ugn. En annan vanlig kombination är två härdar och
två ugnar. Den ena af de senare är emellertid en sent
inkommen främling.

Troligen någonstädes i alpländerna började man forma
hvalfvet i ugnarna af bränd lera (taksten, tegel
eller kakel), ett uppslag, som blef grundläggande inom
ugnsindustrien. Dylika ugnar bestå af en kubisk låda
kring förbränningsplatsen och (oftast) därjämte af en
värmebehållare, som kan antaga många former. Fig. 15
visar en sådan primitiv kakelugn (en sättugn, från
ett bosniskt allmogehus). Dylika ugnar af kakel
(se t. ex. fig. 8), dels af kakel och järnhällar
(järnkakelugnar), dels uteslutande af järnhällar
(järnugnar), fingo stor spridning och infördes
äfven i de nordiska länderna. Järnugnarna kommo dock
knappast i bruk förr än på 1500-talet, men blefvo
då så mycket mer begärliga på grund af sina goda
värmeegenskaper.

illustration placeholder
Fig. 15. Sättugn af kakel. Bosnien.

De flesta bland de
tidigare voro sannolikt sätt- eller biläggarugnar och
kombinerades med de öppna spisarna såväl i slottens
gemak som i allmogehusen. De vunno särskildt insteg
i de senare inom de provinser, som under 1500- och
1600-talen lydde under danska kronan.

Fig. 16 afser att ge ett exempel på en högt utvecklad
eldstadsanläggning, i hvilken ingår en järnugn som
sättugn kombinerad med en på nordisk botten utbildad
spis. Den visar den del af planen i en skånsk
bondgård, som innefattar stugan och angränsande
partier. Eldstaden är nästan ett helt rum. Spisens
härd är hästskoformig, och när man står mellan dess
armar, är man under bar himmel.

illustration placeholder
Fig. 16. Del af planen till en bondgård, Raflunda

socken, Skåne.


Den kolossala bakugnen (E) skjuter ut som en liten
byggnad för sig framom husets vägg. I detta fall
står järnugnen (D) inne i rummet, som är skildt
från köket. I andra hus (t. ex. Kyrkhultstugan
från Blekinge på Skansen) har denna rumsfördelning
ännu ej skett, utan järnugnen-sättugnen står också
inuti köket invid spisen. Dessa främmande ugnsformer
voro merendels framemot 1600-talet sättugnar, men
redan omkr. år 1600 voro sådana, enligt trovärdiga
uppgifter, vindugnar, d. v. s. själfständiga
eldstäder. Sedan förekomma ugnar under båda formerna
jämsides nästan ända fram till våra dagar. Det är dock
möjligt, ehuru icke utredt, att de ha olika geografisk
utbredning. I Mälardalen och i de landskap, som stått
under kulturellt inflytande därifrån, ha vindugnar
af kakel från 1600-talets midt utträngt sättugnarna,
både på landet och i städerna. Genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free