Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitet - Elektricitetslagstiftning - Elektricitetsmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägre värden, men detta har berott därpå, att den
först framkommande elektriska impulsen varit för svag
för att kunna observeras.
Af antagandena i fråga om elektricitetens natur
följer, att vid hvarje process, där elektricitet
alstras, lika mycket af de båda slagen måste
uppkomma. När glas gnides med ylle, samlas lika
mycket positiv elektricitet på glaset som negativ på
yllet. Gnides däremot ylle mot lack, erhålles den
positiva elektriciteten på yllet och lika mycket
negativ på lacket. Riktigheten af detta påstående
påvisades direkt af Faraday. Man kan ordna ämnena i
en serie, så att ett föregående alltid blir positivt
elektriskt, då det gnides med ett efterföljande. Ur
denna serie, från det mest positiva till det mest
negativa, må nämnas kattskinn, flanell, elfenben,
glas, bomull, trä, lack, metaller och svafvel.
På grund af elektricitetens olika verkningar, då
den är i hvila eller i rörelse, skiljer man emellan
statisk och dynamisk elektricitet. Vidkommande
elektricitet, alstrad på annat sätt än genom
elektricitetsmaskiner (se d. o.), nämligen genom
kemiska processer (galvanisk elektricitet),
genom rörelse af ledare i magnetiska fält
(induktionselektricitet), genom värme (pyro-
1. termoelektricitet), genom fysiologiska processer
(djurelektricitet) eller genom kosmiska förlopp
(luftelektricitet, åska, polarsken) se dithörande
artiklar. L. A. F. (S. A-s.)
Elektricitetslagstiftning. Se Elektriska anläggningar.
Elektricitetsmaskin, fys. Elektricitetsmaskinerna
kunna uppdelas i två slag: friktionsmaskiner
och influensmaskiner. De senare ha numera
nästan fullständigt utträngt de förra. Den
äldsta friktionsmaskinen konstruerades af den
berömde borgmästaren O. Guericke i Magdeburg
(1602-86). Den bestod af en svafvelkula, som var
fäst vid en vridbar axel. Vid kulans omvridning fick
den gnida mot experimentatorns hand och blef så
elektriskt laddad. De hufvudsakligaste delarna af
en maskin äro: en glasskifva (eller cylinder), som
medelst en vef kan vridas kring en axel, riftyget,
mot hvilket glasskifvan gnides, och konduktorn, å
hvilken elektriciteten uppsamlas. Riftyget består af
kuddar af läder eller siden, bestrukna antingen med
musivguld (tennsvafla) eller med ett amalgam, hvars
lämpligaste sammansättning är 1 del tenn, 1 del zink
och 2 delar kvicksilfver, det s. k. "Kienmayerska
amalgamet". Den genom amalgamets användning
förökade elektricitetsutvecklingen beror sannolikt
på kvicksilfrets egenskap att blifva starkt negativt
elektriskt vid gnidningen mot glas. Från konduktorn,
som utgöres af ett klot eller en cylinder af mässing
och medelst glasfötter isoleras från underlaget,
utgå metallarmar, hvilka gaffelformigt omfatta
glasskifvan utan att vidröra den och som på sin mot
skifvan vända sida äro försedda med kammar af fina
metall-spetsar. Då glasskifvan vid kringvridningen
gnides mot riftyget, blir den positivt elektrisk
och riftyget negativt. I den mån skifvans positivt
elektriska delar närmas till konduktorns metallarmar,
fördelas, genom influens, dennas elektricitet,
hvarvid den negativa elektriciteten genom de nämnda
metallkammarna strömmar ut mot skifvan och förenar
sig med dess positiva elektricitet, under det att
den positiva elektriciteten i konduktorn kvarstannar
i denna. För att
stark elektricitetsutveckling skall kunna erhållas,
måste riftyget stå i god ledande förbindelse
med jorden, så att den därå utvecklade negativa
elektriciteten fort bortledes. Detta senare
åstadkommes vanligen medelst en vid riftyget fäst
metallkedja. Den nu beskrifna maskinen konstruerades
af J. Ramsden 1766. Af andra på liknande grunder
beroende elektricitetsmaskiner må nämnas M. van Marums
(1750-1837), vid hvilken man medelst en särskild
inrättning kan efter behag å kondensatorn uppsamla
antingen glasskifvans positiva eller riftygets
negativa elektricitet, och E. Nairnes (1787 beskrifna)
cylindermaskin, som i stället för glasskifva har en
glascylinder och därjämte två konduktörer, af hvilka
den ena står i förbindelse med riftyget, så att man
kan uppsamla ettdera eller båda slagen elektricitet. I
stället för glas kan man använda en annan oledare,
t. ex. svafvel eller ebonit. Till friktionsmaskinerna
hör också Armstrongs hydro-elektricitetsmaskin (se
Hydro-elektricitetsmaskin). I denna maskin gnida de
vattendroppar, som medföras af den från en ångpanna
utströmmande ångan, mot utströmningsrörens väggar, som
äro klädda med buxbom. Denna elektriseras negativt,
vattendropparna, som samlas på en konduktör med
spetsar, positivt.
 |
| Holtz’ influensmaskin. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
