Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitetsmaskin - Elektricitetsmängd - Elektricitetsmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
positiv elektricitet i den framför stående
sugkammen. Denna strömmar ut mot den rörliga
skifvans vänstra sida, medan en lika stor mängd
negativ elektricitet genom K och K’ går till den
högra sugkammen och där strömmar ut mot den rörliga
skifvans högra sida. Vid skifvans rörelse kommer dess
positiva laddning framför S’, som genom s’ utsänder
en neutraliserande negativ laddning och själf laddas
upp allt starkare positivt. På samma sätt laddas s
allt starkare negativt. Genom denna influensverkan,
hvaraf maskinen fått sitt namn, bli slutligen de ur
sugkammarna utströmmande elektricitetsmängderna så
stora, att en följd gnistor strömmar öfver mellan
kulorna på K och K’, om dessa skiljas åt. För att
öka dessa gnistors styrka förbindas K och K’ med
hvar sin liten laddflaska. I stället för den fasta
skifvan kan man införa en andra rörlig skifva, som
går i motsatt led mot den förra. I detta fall måste
man också införa den s. k. diametrala konduktorn,
två metalliskt förbundna sugkammar, som ligga vid
skifvornas öfversta och nedersta del. I Töplers
och Wimshursts influensmaskiner, som ej
ha fast skifva, äro beläggningarna icke af papper,
utan af stanniol. I Töplers maskin användes ofta
ett stort antal roterande skifvor. Wimshursts
maskin har ebonitskifvor och är föga känslig för
fuktighet i luften, som är hinderlig för Holtzska
maskinens verksamhet. S. A-s.
Elektricitetsmängd. En
elektriskt laddad kropp kan gradvis urladdas,
exempelvis därigenom, att densamma gång på gång
ställes i beröring med ett isoleradt metallstycke,
som efter hvarje beröring afledes till jorden. Det är
därför naturligt att tala om den mängd elektricitet,
som finnes på den laddade kroppen och hvilken i
förevarande fall ständigt minskas. Denna mängd mätes
af dess verkan utåt. Den repellerande kraft (f),
som tvenne elektriskt laddade små kulor (egentligen
punkter) utöfva på hvarandra, sättes därför
proportionellt mot de båda kulornas laddningar (m1
och m2) samt är befunnen vara omvändt proportionell
mot kvadraten på afståndet (r) mellan kulorna (enligt
Coulombs undersökningar 1785). Matematiskt formulerad
uttryckes denna lag sålunda
f = m1m2 / r2.
Att verkan (f) är proportionell mot mängden m1 af
den ena kulans laddning, kan man bevisa därigenom
att densamma sjunker till hälften, om m1 minskas
till hälften. Detta tillgår enklast sålunda, att
kulan i fråga aflägsnas från den andra och en kort
tid beröres med en fullkomligt lika oladdad kula,
då elektricitetsmängden ml fördelar sig i två lika
hälfter på kulorna. I enlighet med denna lag tages
den elektricitetsmängd till enhet, som, verkande
på en lika stor elektricitetsmängd på afståndet 1
(1 cm.), bortstöter denna med kraften 1 (1 dyn =
1/982 gr.). Man bör också egentligen tillägga, att
de båda kulorna befinna sig i tomrum, men man gör ett
endast obetydligt fel, om vid mätningen de elektriska
kropparna äro omgifna af luft af atmosfärtryck. Denna
elektriska enhet tillhör det s. k. elektrostatiska
systemet. En annan enhet, som blifvit antagen för
praktiskt bruk, är coulomb (se d. o.), hvilken är
3 milliarder gånger större än den förut omtalade.
S. A-s.
Elektricitetsmätare, instrument, afsedt att mäta
den på en viss tid i en ledning framströmmande
elektricitetsmängden eller den i ledningen under en
viss tid förbrukade elektriska energien.
 |
| Fig. 1. Aronska pendelmätaren. Nyare typ. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
