Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 217-218 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitetsverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstrueras metalltrådlamporna så godt som uteslutande
för lägre spänning.

Då det gäller att mata ett större område, såsom
en större stad, måste man taga sin tillflykt till
upprättande af flera centraler. Detta sker då vanligen
på så sätt, att den primära alstringen centraliseras
till ett enda stort elektricitetsverk, hvarifrån
strömmen med tillhjälp af växelström fördelas till ett
antal understationer, hvilka förmedelst omformare och
ackumulatorbatterier mata sina respektive nät. För
drift af elektriska spårvägar användes en spänning
af 500-600 volt; äfven för denna drift användas
ackumulatorbatterier som stöd för maskineriet. Vid
den ojämna belastningen får batteriet upptaga de
stora strömstötarna (buffertbatteri).

Drifkraften kan utgöras antingen af kolf-ångmaskiner,
ångturbiner, gasmaskiner, drifna med lysgas
eller särskildt framställd gas (Dawsongas),
suggasmaskiner, petroleummaskiner eller
vattenkraft. Kolf-ångmaskiner användas i stor
utsträckning. På grund af det stora utrymme de kräfva
har man emellertid på senare tid börjat öfvergå till
ångturbiner, hvilka numera utföras i storlekar ända
upp till 10,000 hkr. Gasmaskiner förekomma flerstädes;
i synnerhet hafva suggasmaskinerier på senare tiden
tilldragit sig stor uppmärksamhet. Bland maskiner för
flytande bränsle är särskildt att nämna dieselmotorn
(se d. o.) såsom en för elektricitetsverksdrift
synnerligen lämplig motor. Särskildt i Sverige har
den för detta ändamål fått stor användning.

För distributionen af strömmen vid vanlig lågspänning
användas dels luftledningar, i synnerhet i Amerika
(i Europa endast vid mindre anläggningar), dels ledningar
förlagda under jord, järnarmerade kablar. Det senare
förläggningssystemet erbjuder större säkerhet mot
driftstöringar, är billigare i underhåll och fritager
anläggningen från risken att komma i kontakt med andra
elektriska ledningar, särskildt telefonledningar,
som kunna skadas och förorsaka utgifter i form
af skadeersättningar; ett kabelnät ställer sig
emellertid något dyrare i anläggningskostnad än ett
luftledningsnät. Ledningsnätet disponeras vanligen
så, att till några öfver konsumtionsområdet
spridda, lämpliga s. k. tryckpunkter utläggas
matarkablar, i hvilka tillåtes en relativt stor
spänningsförlust. Från dessa tryckpunkter, där man
söker hålla spänningen i möjligaste mån konstant,
förgrenas nätet, hvarvid tryckpunkterna förenas med
förbindelseledningar inbördes såsom reserv och för
utjämning. Från fördelningsnätet afgrenas servisledningarna till de
olika abonnenterna. För att hålla tryckpunkterna
vid konstant spänning inkopplar man ofta i
i matarledningarna regleringsmotstånd, manövrerade
antingen för hand eller stundom automatiskt med
hjälp af ett relä, som beror af tryckpunktens
spänning.



Fig. 4. Plan af Stockholms stads första
elektricitetsverk ("Brunkebergsverket").

Såsom exempel på ett större kommunalt
elektricitetsverk skall anföras det af Stockholms stad
anlagda. Den första elektriska belysningen i Stockholm anordnades redan 1878, då ett par
Jablochkoffska lampor uppsattes i Blanchs kafé
(Kungsträdgården). Sedermera uppstodo flera
mindre privata elektricitetsverk, af hvilka det
största anlades 1888 för fördelning i staden
inom broarna. 1892 färdigbyggdes stadens eget
första elektricitetsverk vid Regeringsgatan
n:r 38 ("Brunkebergsverket"). Fig. 4 (sp. 218)
visar en plan af detsamma, fig. 5 (sp. 219) en
exteriör, fig. 6 en interiör från maskinsalen. De
här uppställda dynamomaskinerna äro af Siemens &
Halskes fabrikat (s. k. innerpoltyp). Å samma bild
synes äfven instrumentgalleriet, hvarifrån driften
kontrolleras och öfvervakas. Fig. 7 (sp. 221) visar
ett schema öfver anläggningen. Med DM äro betecknade
dynamomaskinerna (tre af de fem nu befintliga);
A betecknar ampèremeter, M elektricitetsmätare och
s strömbrytare. Af schemat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>