Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elektriska järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amerika äro utrustade med dylika
"multiple-unit"-system. Manöversystem af detta
slag finnas äfven, där strömbrytarna påverkas med
tryckluft, hvarvid de olika vagnarna förbindas
genom luftslangar. Tryckluften tages från den för
luftbromsen vanligen anordnade motorkompressorn. Den
rent elektriska manövreringen anses emellertid
i enkelhet och tillförlitlighet öfverlägsen den
pneumatiska. Ett mycket bekant och i stor utsträckning
användt system är det Westinghouseska, som är ett
kombineradt elektropneumatiskt system. För godstrafik
samt för delvis elektrisk drift å ångjärnvägar,
t. ex. framförande af tåg genom tunnlar eller inom
städer, användas
elektriska lokomotiv.
 |
Fig. 2. Elektriskt likströmslokomotiv af amerikansk
typ. |
Fig. 2 visar ett
sådant af amerikansk typ, om 3,000 hkr
maximalt. Förarhytten, inrymmande de för
manövreringen nödvändiga apparaterna, är anbragt
i midten; de lägre ändpartierna inrymma motstånd,
motorkompressor m. m. En af de mest betydande
likströmsjärnvägarna är linjen Milano-Varese-Porto
Ceresio i Nord-Italien. Denna bana är med sina
sidolinjer 130 km. lång och på en sträcka af 40
km. dubbelspårig. Persontrafiken ombesörjes af
motorvagn med släpvagn, båda af boggityp, och
godstrafiken af elektriska lokomotiv. Snälltågen
gå med en medelhastighet af 80 km. och en
maximalliastighet af 100 km. i timmen. Motorvagnarna
äro utrustade med 4 st. seriemotorer, hvardera på
160 hkr. För den intensiva trafik, 40 tåg dagligen
i hvardera riktningen, som finnes på en stor del af
linjen, har systemet visat sig synnerligen lämpligt
och betydligt mer ekonomiskt än den förutvarande
ångdriften. Utom en del kortare bansträckor hafva de
flesta stadsbanorna
inrättats för likströmssystem med tredje
skena, såsom "Le Métropolitain" i Paris, tunnelbanorna
i London, Overhead railway i Liverpool, Hoch- &
untergrundbahn i Berlin, den underjordiska banan i
Budapest och Manhattan elevated railroads i New York.
Trefasjärnvägar. Under det att amerikanerna
vid utbildandet af den elektriska driften för
järnvägsbehof fullföljde likströmssystemet, slog man
i Europa in på användande af trefasig växelström. För
detta system erfordras tre ledningar, så att, om
skenorna, som ofta händer, utgöra en ledare, det i
alla händelser fordras minst två
isolerade kontaktledningar i luften. Trefassystem
har kommit till användning dels vid
bergbanor i Schweiz, dels vid en normal
järnväg i Schweiz (Burgdorf-Thun) samt vid
en sådan i Italien, den s. k. Valtellinabanan
(Lecco-Colico-Sondrio-Chiavenna), dels vid i Tyskland
utförda försök, speciellt inriktade på snabbdrift
("blixttåg").
De schweiziska trefasdrifna bergbanorna
äro Stansstad-Engelberg, Jungfraubanan och
Gornergratbanan (samt två spårvägar). Bergbanorna
äro samtliga kuggstångsbanor, drifna med elektriska
lokomotiv, som skjuta en eller två vagnar uppför
stigningarna; nedför gå lokomotiven först och
bromsa. Lokomotiven ha två eller fyra trefasmotorer
på tillsammans 200-300 hkr. Motorerna drifva medelst
kugghjulsutväxlingar de kugghjul, som verka på den
mellan spåren förlagda kuggstången. Hastigheten är
5-10 km. i timmen vid färd såväl utför som uppför. Vid
färd utför bromsas vagnarna vanligen automatiskt
därigenom, att motorerna gå som asynkrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0139.html
