- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
257-258

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska järnvägar - Elektriska kontrollinstrument - Elektriska kraftmaskiner - Elektriska lampor - Elektriska ledningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

godt resultat. Kontaktledningen har för jämförelses
skull monterats på flera olika sätt; särskildt har
användts indirekt upphängning, där kontakttråden (se
fig. 7, 8) genom korta stag är fäst vid en bärlina
af stål. En synnerligen jämn och god uppläggning
af kontakttråden ernås på detta sätt. Vid banan har
äfven anordnats automatisk blockering af stationerna,
så att vid stoppsignal linjen göres strömlös ett
stycke vid och efter stoppsignalen. Härigenom ernås
ett synnerligen effektivt skydd mot olyckor och
sammanstötningar. Erfarenheterna från försöksbanan
ha hittills lämnat så goda resultat, att allt talar
för den elektriska driftens sannolika införande på
längre sträckor af statsbanorna.

Historik rörande elektriska järnvägar se Elektriska
banor
. A. E-m. S. V.

Elektriska kontrollinstrument. Se Elektriska
mätinstrument
.

Elektriska kraftmaskiner. Se Elektriska
maskiner
.

Elektriska lampor. Se Båglampa, Elektrisk
belysning
och Glödlampa.

Elektriska ledningar utföras vanligen af
koppar, stundom af aluminium och, i fråga om
svagströmsledningar, af brons eller järn. I
fråga om starkströmsledningar skiljer man
mellan olika förläggningssystem: friledningar
och kabelledningar. Friledningar äro blanka
eller med isolationsmaterial omgifna ledningar,
förlagda i fria luften ("luftledningar") eller
i byggnader. Kabelledningar utmärka sig för en
sammanhängande metallisk armering. En friledning
kan bestå af tråd, lina eller snöre (böjlig
ledare, sammansatt af trådar af mindre än 0,5
mm. diameter). Luftledningar utföras antingen blanka
eller s. k. luftisolerade; de senare äro öfverspunna
och flätade enbart med kompounddränkt jute och
sålunda ej i egentlig mening isolerade.
illustration placeholder
Fig. l. införingsrör.

Sådana
ledningar måste enligt svenska föreskrifter användas
inom område, där byggnadsstadgan för
rikets städer är gällande, såvidt
spänningen understiger 500 volt. Luftledningar för
högre spänning få icke vara försedda med isolerande
betäckning.
illustration placeholder
Fig. 2. Införing af högspänningsledning.

Luftledningar fästas vid isolatorer af
porslin (stundom af glas); isolatorerna äro utbildade
med droppkanter till fuktighetens afledande. Vid
luftledningars införande i byggnader använder
man för lägre spänningar införingsrör af porslin,
hvilkas yttre
del är utbildad till droppkant (fig. 1), vid höga
spänningar någon särskild anordning, såsom exempelvis
i fig. 2 antydes.
illustration placeholder
Fig. 3. Porslinsknappar för fästande

af inomhusledningar.

Inomhusledningar utföras blanka endast i maskinrum
o. d., i mycket fuktiga eller med frätande
ångor bemängda lokaler. Eljest utföras de i regel
isolerade. Gummiisolerade eller gummibandisolerade
ledningar utmärka sig för ett eller två lager i
spiral löpande gummiband med successivt täckande
kanter; sådana ledningar äro i Sverige tillåtna vid
spänningar under 150
volt. Gummirörledningar eller vulkaniserade ledningar
äro isolerade förmedelst ett
sammanhängande rör af vulkaniserad kautschuk och äro
de mest använda. Isolerade inomhusledningar förläggas
antingen som enkelledare, fästa på porslinsknappar,
som hopsnodda dubbelledare (eller flerledare),
likaledes fästa på porslinsknappar, eller indragna i
rör (s. k. Bergmannrör). Rören kunna vara "svarta",
bestående enbart af en impregnerad, tämligen
hård massa, mässingsklädda, eller utförda af järn
(s. k. pansarrör). Fig. 3-5 visa några exempel på nu
anförda material. Förr användes i stor utsträckning
förläggning i trälist; dylika ledningar äro emellertid
numera förbjudna.
illustration placeholder
Fig. 4, Dubbelledarsnöre.

illustration placeholder
Fig. 5. Dosa för afgrening från isoleringsrör.

Kablar tillverkas för spänningar upp till 20,000 volt.
Vid växelström läggas de till en strömkrets hörande
ledarna inom samma kabel; förr användes koncentrisk
anordning (fig. 6), numera hufvudsakligen bredvid
hvarandra liggande, svagt spiralvridna ledare (fig.
7). De olika parterna isoleras antingen genom i
isoleringsmassa indränkt jute e. d. eller genom rent
gummi eller, i stor utsträckning, genom en mångfald
lager af oljadt papper. Utanpå denna isolering
anbringas en sammanhängande mantel af bly, som har
till uppgift att utestänga fuktighet. Blykablar af
detta slag kunna användas inomhus. Vanligen förses
kabeln med en ytterligare armering af järnfband till
skydd mot mekanisk åverkan, hvarefter det hela förses
med en öfverspinning af asfaltimpregnerad hampa
(jfr fig. 8). Kabeln kan, på detta sätt utrustad,
nedläggas direkt i marken.
Oftast anbringas dock öfver kablarna i
kabelgrafven ett skydd af tegelstenar, cementsäckar
e. d. Vid förläggning på hafsbottnen förses
kabeln med ytterligare mekanisk armering,
bestående af en omspinning grof ståltråd.
Vid skarfning af och afgrening från kabelledningar
användas muffar af järn (fig. 9 och 10),
hvilka fyllas med isolationsmassa. Större afgreningar
ske genom särskilda


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free