Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 259-260 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska ledningar - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kabellådor, hvarå fig. 11 visar ett
exempel. Kabeländarna afslutas med omsorgsfullt
utförda ändmuffar af gummi eller järn. Körande
svagströmsledningar se Telegraf och Telefon. A. E-m.

Fig. 6. Koncentrisk kabel. Sektion.

Fig. 7. Spiralvriden kabel. Sektion.

Fig. 8. Bild af kabel med de olika lagren blottade.

Fig. 9. Afgreningsmuff.

Fig. 10. Skarfmuff.

Fig. 11. Fördelningslåda för kablar.

Elektriska maskiner, Elektriska kraftmaskiner,
Dynamomaskiner (i detta ords vidsträcktare
bemärkelse), maskiner, som genom roterande rörelse
och elektromagnetisk induktion alstra (generera)
elektrisk energi (elektriska generatorer), eller,
omvändt, förvandla elektrisk energi till mekanisk
(elektromotorer).

Den moderna elektriska maskintekniken kan räkna sin
början från uppfinningen af den Grammeska maskinen
1870. Redan förut hade åtskilliga konstruktioner af
strömgenererande maskiner sett dagen, dock utan att
kunna nå någon praktisk betydelse. Samma idé, som af
den belgiske arbetaren Gramme själfständigt uppfanns
och gjordes fruktbärande, hade angifvits af den
italienske vetenskapsmannen Pacinotti redan 1860, men
stannade inom laboratoriets väggar och föll i glömska.

Hvarje elektrisk maskin består af två delar: a)
elektromagneterna l. fältmagneterna, som på ett
eller annat sätt bibringas magnetism och som lämna
ett magnetiskt fält, och b) ankaret l. induktorn,
som uppbär en del trådlindningar, i hvilka den
elektriska strömmen alstras därigenom, att ankaret
och det magnetiska fältet äro i rörelse gentemot
hvarandra (vanligen är den ena eller den andra af
dessa delar rörlig), så att ankarets lindningar
komma att skära det magnetiska fältets kraftlinjer,
hvarvid i lindningarna uppstår en elektrisk kraft
(induktion). Fig. 1 anger hufvuddelarna vid en
Grammes maskin. Fältmagneternas poler äro N och
S. Mellan dessa roterar ankaret, den s. k. Grammeska
ringen, bestående af en ringformad järnkärna och af en
omkring denna spirallindad koppartråd. Vid rotationen
induceras i de trådar, som ligga under nordpolen, en
elektrisk kraft i riktning t. ex. nedåt mot papperet
(utmärkt med ett kors); i de under sydpolen liggande
induceras en kraft i motsatt riktning, d. v. s. uppåt
från papperet (utmärkt med en punkt). Om nu i ett plan
midt emellan polerna ett par kontaktborstar anläggas,
hvilka få släpa mot kopparlindningen, gifva de båda
ringhalfvornas lindningar strömmar, som vid den ena
(+) borsten tillsammans utgå i den yttre kretsen
för att åter inträda i maskinen vid den andra (-)
borsten. Under det att rotationen fortgår, ändras
ingenting häruti, utan strömmen utgår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>