Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 277-278 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ankaret utföres af plåtar, som sammansättas vinkelrätt
mot axeln och sammanhållas af ett naf
med flänsar och
bultar (fig. 4). Lindningen utföres numera
sällan liggande utanpå ytan som i fig. 15 a (glatt
ankare), utan antingen liggande i hål (fig. 25
b) eller vanligast i helt eller halft öppna rännor
(fig.
25 c och d). Vid rännankaren erbjuder sig den
fördelen, att spolarna kunna färdiglindas
utom maskinen, hvilket blir billigare i
tillverkning och tryggar en god isolering.
De lindas då på schablon (fig.
26 och 27, sp. 271). Vid helöppna spår måste
ankaret förses med bandage till fasthållande af
lindningen; vid halföppna spår indrifvas träkilar,
som täta spårens öppna sida. Fig. 28 (sp. 273)
visar ett ankare med tillhörande kommutator. Fig.
29 visar det
yttre af en modern likströmsmaskin af Allm. sv.
elektr. aktiebohs tillverkning. Fig. 30 visar
en stor amerikansk likströmsgenerator.

Fig. 34. Enkel växelströmsmaskin.

Om man betraktar fig. l och tänker sig ström
utifrån tillförd till borstarna i motsatt led, skall
man med tillhjälp af de elektrodynamiska lagarna
finna, att ankaret sätter sig i gång med samma
rotationsriktning som förut. Hvarje likströmsgenerator
kan sålunda vändas och gå såsom motor. Så snart
rotationen börjar, induceras emellertid i
ankarlindningen - liksom förut - elektriska krafter, som
tydligen motsätta sig den utifrån tillförda.

Fig. 35. Sinusformad växelströmkurva.

Fig. 36. Växelströmmaskin med yttre poler.

Jämvikt vinnes, då denna motorns motelektromotoriska
kraft är i det närmaste lika stor som den utifrån
tillförda, då öfverskottet är tillräckligt för att
framdrifva den behöfliga strömmen. Det är då tydligt,
att man vid motorns första igångsättning icke får på
en gång applicera hela den yttre spänningen, enär då,
så länge motkraften saknas,
strömstyrkan skulle uppgå till ett abnormt och skadligt
belopp. En likströmsmotor kräfver därför vid sin
igångsättning ett förkopplingsmotstånd,
som sedermera successivt urkopplas, i den
mån hastigheten och motspänningen stiga (fig. 31).

Fig. 37. Växelströmmaskin med inre poler.

Likströmsmotorerna kunna vara serie-, shunt-
eller kompoundmaskiner. Emedan hos seriemotorerna
hufvudströmmen genomflyter magnetlindningen och
alstrar fältet, måste de hafva ett kraftigt moment
vid igångsättningen, då strömstyrkan, såsom förut
nämnts, är störst.

Fig. 38. Tvåfasdiagram.

Seriemotorn har därför sin gifna
användning i sådana fall, då en kraftig igångsättning
fordras, såsom vid spår- och järnvägar, hissar
o. d. Seriemotorns hastighet varierar inom vida
gränser med belastningen, hvilket är en stor fördel,
särskildt för bandrift, där man af motorn kräfver,
att den i stigningar skall utveckla stor kraft och
på plan mark kunna utveckla stor hastighet.

Fig. 39. Trefasdiagram.

För detta
ändamål är seriemotorn idealisk. Om en seriemotor
fullständigt aflastas, rusar den upp till en
hastighet, som kan blifva ruinerande. Shuntmotorn,
hvars fält är oberoende af hufvudströmmen, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>