Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 279-280 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tydligen karakteriseras af så godt som konstant
hastighet; den har på grund af denna egenskap
sitt stora verksamhetsfält. Shuntmotorn är ock den
vanligast använda. Vill man ändra dess hastighet,
sker detta lämpligen genom inkoppling af motstånd,
i shuntledningen, då vid minskadt fält hastigheten
ökas och tvärt om. Kompoundmotorn användes i vissa
fall, då man önskar en kraftigare igångsättning än
hvad shuntmotorn kan prestera, men likväl önskar
en i hufvudsak konstant hastighet, t. ex. vid
uppfordringsverk, grufspel o. d. Fig. 32
visar en dylik stor motor (250 hkr).
likströmsmotorernas kon-

Fig. 40. Skärning af ankarstomme.

I fråga om
struktion och arbetssätt gäller i hufvudsak hvad som
redan anförts om generatorerna. Till sist må anföras
en säregen likströmsmaskintyp utan kommutator, s. k.
unipolarmaskin. Denna har på allra senaste
tiden tilldragit sig särskildt intresse på den grund,
att den väl lämpar sig för stora hastigheter, således
för koppling till ångturbiner.

Fig. 42. Försträfvad ankarstomme.

Dess verkan grundar sig därpå, att
en samling stafvar rör sig i ett radiellt anordnadt
fält (se fig. 33). Hvarje staf är förbunden med ett
par släpringar, och de olika borstarna kombineras så,
att samtliga stafvar komma att samverka.

Fig. 41. Ankare till trefasgenerator.

Äfven denna
likströmsmaskin kan gå som motor och har som sådan
användning för drift af snabbgående pumpar o. d.

En af de äldsta elektriska maskiner med praktisk
användning är den Siemensska s. k. cylinderinduktorn
(se d. o.). Schematiskt kan dess verkningssätt
angifvas af fig. 34 (sp. 277). Ankaret består
här af en långsträckt cylinder, hvilken är lindad
med en enda spole, hvars ändar sluta vid ett par
på axeln anbragta släpringar. Det är tydligt,
att denna maskin vid rotation gifver å borstarna
en ström, som ständigt växlar riktning, ungefär i
enlighet med diagrammet i fig. 35 (som framställer en
s. k. sinuskurva). Denna är den enklaste formen för
en växelströmsgenerator (förkort. VSgenerator); den
användes fortfarande för vissa signaleringsändamål,
bl. a. i telefonapparater. Växelströmstekniken stod
till en början väsentligt tillbaka för likströmmen,
beroende på flera omständigheter. Så t. ex. gjorde
sig till en början själfinduktionsfenomenen
obehagligt gällande, då strömmen ständigt varierar;
därtill kom, att belysning med likström hade flera
fördelar och framför allt, att motorer för växelström
till en början erbjödo stora svårigheter. En starkt
framträdande fördel visade växelströmmen dock däruti,
att den med lätthet kunde erhållas med betydligt
högre spänning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>