Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 287-288 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trefasig induktionsmotors delar af
Allm. sv. elektr. aktiebolagets tillverkning. De
asynkrona VSmotorerna hafva fått stor användning
på grund af sin enkelhet och obetydliga ömtålighet
äfven vid högre spänningar (jfr likströmsmotorns
kommutator) och sin i det närmaste konstanta
hastighet. Däremot hafva de den olägenheten,
att de förorsaka fasförskjutning mellan ström och
spänning. Till häfvande af denna olägenhet hafva
flera kompensationsmetoder användts.

Fig. 50. Tvåfaslindning.

Så insläpper man på rotorn växelström
utifrån (Heyland, Latour) eller magnetiserar ro-*torn
med likström (Danielsons autosynkrona motor).
- Om en asynkron motor drifves upp i hastighet
öfver synkronism, afger den elektrisk energi
- asynkron generator. En annan ofta känd
olägenhet är, att motorns hastighet icke utan
omständliga anordningar kan varieras.

Fig. 51. (Se sp. 285.)

Ett sätt, som
ofta användts, är att koppla tvenne motorer efter
hvarandra, "i tandem", så att den enas rotorström
insläppes på den andras stator. Härigenom kunna
åstadkommas 3 olika hastigheter, beroende på de
olika motorernas poltal. Fig. 55 illustrerar en dylik
tandemmotor för valsverksdrift. Ett annat sätt är
att omkoppla motorns poltal. Induktionsmotorer kunna
byggas äfven för enfasström. De hafva emellertid den
olägenheten att, då fältet blott är oscillerande,
de ej kunna gå i gång af sig själfva, utan fortsätta
först sedan rotationen på annat sätt kommit i
gång, då genom rotorns återverkan ett, om ock
ofullständigt, roterande fält uppstår. För
igångsättningen användes antingen handkraft eller ock
ett på konstlad väg åstadkommet tvåfasfalt, vunnet
genom hjälp af en fasförskjuten grenström (Teslas
motor). Först på de senaste åren har enfasproblemet
upptagits från en annan sida,
hvarigenom utvecklingen förts ett stort steg
framåt.

Fig. 52. Trefasmotor med igångsättningsmotstånd.

Behofvet af en för järnvägsdrift lämplig
VSmotor har nämligen fört till återupptagande af
försöken att

Fig. 53. Stator till trefasmotor.

inrätta en vanlig LSseriemotor för växelström, något
som redan länge varit kändt såsom teoretiskt möjligt,
ehuru praktiskt svårutförbart.

Fig. 54. Rotor till trefasmotor.

Den första praktiska
lösningen gafs af Lamme. Genom att inlägga i
magnetpolerna en kompensationslindning (jfr fig. 13)
och genom att i tilledningarna till kommutatorn
insätta stora motstånd, har man lyckats bemästra
den största svårigheten, gnistbildningen. Den rena
VSseriemotorns koppling framställes schematiskt i
fig. 56. Tänker man sig här den egentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>