- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
305-306

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska mätningar - Elektrisk antändning - Elektriska organ - Elektriska oscillationer - Elektriska pistolen l. Voltas pistol - Elektrisk arbetsöfverföring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämpligen bestämmas med hjälp af växelström samt
watt-, volt- och ampèremeter. Af dessa tre
instruments samtidiga afläsningar erhålles
cos?=W/E.I,
hvarefter från vinkeln ? med kännedom om den obekanta
apparatens rent ohmska motstånd R och växelströmmens
periodtal p den sökta själfinduktionskoefficienten
beräknas ur relationen: tg?=2piL/R.
Vid effektmätning på trefassystem måste man, om
systemet ej är fullt jämnt belastadt, antingen använda
tvenne wattmetrar enligt schemat i fig. 10 eller
lösa uppgiften med ett instrument och omkoppla
detsamma i de båda lägen, som fig. angifver. -
illustration placeholder
Fig. 10. Trefasmätning med två wattmetrar.

Litt.: Heyd-weiller, "Elektrische messungen"
(1892), H. S. Hallo och H. W. Land, "Elektrische
und magnetische messungen und messinstrumente"
(1906), A. Holzt, "Die schule des elektrotechnikers"
(1896), F. Niethammer, "Elektrotechnisches praktikum"
(1902), och C. Heinke, "Wechselstrommessungen und
magnetische messungen" (1897). A. E-m.

Elektrisk antändning, elektrot., användes för att
bringa sprängladdningar eller minor till explosion. De
elektriska tändarna kunna vara inrättade antingen så,
att de tända medelst gnistor eller att de äro försedda
med en tunn tråd, som af strömmen bringas till
glödning. I förra fallet fordras en rätt hög elektrisk
spänning af den strömgenererande apparaten. Vanligen
användas induktionsrullar, hvilkas extraström vid
afbrott af en batteriström alstrar gnistor, eller
ock användas små magnetelektriska, dynamoelektriska
eller glaselektriska maskiner. Gnisttändarna kopplas
i regel i serie. Glödtändare fordra stor strömstyrka;
de kopplas vanligen i parallell. Som strömkällor
användas galvaniska batterier, ackumulatorer
eller smärre dynamomaskiner, drifna för hand.
A. E-m.

Elektriska organ. Se Djurelektricitet, sp. 565.

Elektriska oscillationer. Se Elektriska svängningar.

Elektriska pistolen 1. Voltas pistol, fys.,
tjänar till att visa den elektriska gnistans
värmeverkningar. Apparaten består af en liten
flaska af metallbleck, genom hvars vägg en från
kärlet isolerad metallstång är fäst. Om denna flaska
fylles med knallgas och mynningen tillslutes med
en kork samt därefter den nämnda metallstången
elektriseras, till dess en gnista hoppar öfver
mellan dess inre ända och den motsatta väggen,
så exploderar knallgasen genom hettan i gnistan
och korken stötes ut under en skarp knall.
K. L.*

Elektrisk arbetsöfverföring, Elektrisk
kraftöfverföring
, öfverförande med elektricitetens
tillhjälp af mekaniskt arbete eller drifkraft,
blir med hvarje dag ett alltmer betydelsefullt
hjälpmedel i den moderna industriens utveckling
och har särskildt stor betydelse för sådana länder,
som icke ega tillgång på fossilt bränsle, men som i
stället disponera rikliga vattenkrafttillgångar. Så är
fallet med de skandinaviska länderna, alpländerna och
delar af Nord-Amerika. Ju mer tekniken utvecklas, på
desto längre afstånd kan man på detta sätt öfverföra
kraft, och i samma mån blifva de ofta afsides liggande
vattenfallen af värde och tillgängliga för det
industriella arbetet. Den elektriska kraftöverföringen
har äfven sin betydelse i många fall i fråga om
användning af kraft, alstrad med bränslemotorer,
särskildt för fördelning af kraft inom ett större
område, t. ex. en stad (se Elektricitetsverk).

För öfverföring af elektrisk kraft användes
företrädesvis växelström. De första försöken utfördes
visserligen med likström, men det var egentligen i
och med flerfassystemens införande omkr. 1890, som
den egentliga kraftöverföringen på långa afstånd
kunde taga fart. En likströmsmaskin kan icke med
fördel byggas för större spänning än 2,000-3,000
volt, under det att växelströmsmaskiner byggts
för direkt generering af ända till 20,000 volt,
hvartill kommer, att växelströmmen med lätthet och
utan större förluster kan transformeras till betydligt
högre spänningar i stillastående enkla apparater. Ju
större afståndet är, dess högre måste spänningen vara,
för att öfverföringen skall kunna ske utan alltför
stora förluster i ledningen och utan alltför grofva
och därmed dyra ledningar. Skall nämligen en effekt
E x I watt öfverföras, blifva linjeförlusterna beroende
I2 (strömstyrkans kvadrat); det är därför tydligt,
att man måste söka hålla strömmen I låg och således
spänningen E hög för att få en god verkningsgrad.

Det första lyckade försöket i större skala att på
stort afstånd öfverföra elektrisk kraft gjordes med
den bekanta trefasanläggningen Lauffen-Frankfurt
a. M., då till utställningen i Frankfurt 1891 ett
kraftbelopp af omkr. 300 hkr öfverfördes från det
175 km. aflägsna vattenfallet; härvid användes en
spänning af 15,000 volt. Från denna tid började
dylika anläggningar i allt större omfattning
byggas i Schweiz, norra Italien, Nord-Amerika
m. fl. länder. Bland de mera bekanta äro att nämna
de väldiga anläggningarna vid Niagara. Den första
där anlagda stationen, tillhörande Niagara falls
power co., daterar sig från 1890-95. Den innehåller
10 turbinaggregat om 5,000 hkr med vertikal
axel, direkte kopplade till tvåfasgeneratorer af
Westinghouses tillverkning. Stationen är sedermera
utvidgad med en andra hälft, inrymmande 11 maskiner
om 5,500 hkr. Kraften fördelas (bl. a. går en
stor del till Buffalo) med en spänning af 11,000,
resp. 22,000 volt. Fig. 1 (sp. 307-308) ger en bild
af kraftstationens maskineri. Vid Niagarafallen
äro flera stora stationer under anläggning, såsom
Canadian Niagara power co. med en station, inrymmande
11 turbinaggregat om 11,000 hkr hvardera, och
Ontario power co. med 18 aggregat om hvardera 11,500
hkr. I den amerikanska västern förekomma de högsta
spänningarna. Så t. ex. användes vid öfverföring
till Oakland och San Francisco från stationerna
Electra (200 km.) samt från Colgate och De Sabla
(322 km.) kraft med en spänning af 55,000

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free