Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 319-320 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk arbetsöfverföring - Elektriska resonatorer - Elektrisk armatur - Elektriska rockan - Elektriska spårvägar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

järnvägar och Elektriska spårvägar. - Litt.:
A. Berglund, "Uppfinningarnas bok" III (1902),
S. Arrhenius, "Berättelse öfver en jämlikt
K. M:ts nåd. br. 18 maj 1900 på uppdrag
af Vattenfallskommittén under sommaren 1900
företagen utrikes studieresa" (1901), O. Ekdahl,
"Om anläggningar för vattenkrafts öfverföring till
elektrisk energi", "Handbuch der elektrotechnik"
(bd VI, VII och IX), G. Kapp, "Elektrische
kraftübertragung (3:e uppl. 1898), Roessler,
"Fernleitung von wechselströmen" (1905), F. Bedell
och A. C. Crehore, "Theorie der wechselströme".
A. E-m.

Elektriska resonatorer, fys. Se Elektriska
svängningar.

Elektrisk armatur (se Armatur), elektrot.,
belysningsapparater för elektriskt ljus, såsom kronor,
lampetter, m. m. Se Elektrisk belysning, fig. 4.

Elektriska rockan, zool. Se Darr-rockan. Jfr
Djurelektricitet.

Elektriska spårvägar, sådana elektriska banor (se
d. o.), som hufvudsakligen framföras utefter gator och
vägar och som trafikeras af mindre motorvagnar jämte
en eller två släpvagnar, med tågvikter af 10-30 ton,
hastigheter på 10-25 km. i timmen och korta afstånd
mellan hållplatserna (ett par hundra m.). En del
elektriska spårvägar närmar sig dock i flera afseenden
de elektriska järnvägarna (interurbana spårvägar, se
nedan). De elektriska spårvägarna kunna i afseende
på driftsysteni indelas i spårvägar för likström,
som äro den största och viktigaste gruppen, spårvägar
för växelström (trefas eller enfas) samt spårvägar
för både likström och enfasström.

Likströmsspårvägar. För likström äro med några
få undantag de elektriska spårvägarna öfver hela
världen inrättade. I fråga om motorernas anordning
och manövrering skilja sig de olika systemen föga
från hvarandra. Det är i de olika sätt, på hvilka
den elektriska energien tillföres vagnen, som olika
system ha sina särtecken. Motorerna för elektriska
spårvagnar äro i vanliga fall seriemotorer för en
spänning på omkr. 500 volt. Vanligen är hvarje vagn
utrustad med två (stundom fyra) motorer, som vid
igångsättningen kopplas i serie jämte ett motstånd;
det senare urkopplas efter hand, tills hvardera motorn
går med halfva kontaktspänningen och således med
ungefär halfva hastigheten. För ökning af hastigheten
kopplas motorerna i parallell, först med förkoppladt
motstånd, sedan småningom direkt arbetande med fulla
kontaktspänningen. I följd af seriemotorns egenskaper
(se Elektriska maskiner) kan vagnen snabbt accelereras
upp till full hastighet; hastigheten inställer sig
sedan alltefter det mekaniska motståndet. I stigningar
är därför hastigheten mindre, men dragkraften
större än på slät mark. Igångsättningen och de olika
omkopplingarna verkställas medelst vridning af vefven
på manöverapparaten (kontrollern eller
körstället). Vefven (se fig. 1) står i förbindelse
med en isolerande vals, som uppbär metallringar,
så afskurna, att de olika fjädrarna endast för vissa
ställningar stå i kontakt med ringarna. Fjädrarna stå
genom ledningar i förbindelse med såväl olika uttag
på motstånden som med motorerna, och allteftersom
valsen vrides, verkställas de olika förutnämnda
kopplingarna. Genom en
särskild vals vid sidan (ej synlig å fig.) verkställes
omkastning af rörelseriktning. Denna omkastning
kan ske, endast när motorerna äro urkopplade,
d. v. s. vefven står på 0. Armen till höger å
fig. står, när kontrollern är tillstängd, mellan
ringarna, och, magnetiserad genom spolen, utgör den
en magnetisk gnistsläckare. Själfva motorerna byggas
vanligen fyrpoliga med trumankare (se fig. 2). De
drifva hjulen genom kuggväxlar.

Fig. 1. Körställ (kontroller).

Till erhållande av
konstant centrumafstånd för kugghjulen äro motorerna
i ena ändan medelst lager upphängda på hjulaxeln,
under det att den andra ändan är fjädrande upphängd i
ramen på underredet. Såväl motorerna som kuggväxeln
äro helt inneslutna för att hindra damm, vatten
o. d. att inkomma i motorn. Spårvagnsmotorerna äro
vanligen byggda för omkr. 25 hkr.

Själfva vagnskorgen eller öfverbyggnaden uppbäres
antingen af ett tvåaxligt underrede (se fig. 3),
hvilket är det vanligaste, eller, för större vagnar,
af två stycken boggier liksom för järnvägsvagnar. I
vissa fall användas s. k. maximum-trucks, ett slags
boggi, där hufvudparten af vagnstyngden förlagts
till det motordrifna hjulparet (se fig. 4), under
det att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>