Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 333-334 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk belysning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifstiden därvid minskades, spelade mindre roll på
grund af det billiga tillverkningspriset. Men så kom
den tid, då 220-voltsystemen infördes, och härvid
minskades åter glödlampans konkurrensmöjligheter. Ett
stort framsteg i belysningstekniken gjordes i och
med den af prof. Nernst uppfunna lampan,
i hvilken såsom glödkropp användes en staf af
svårsmälta metalloxider; denna lämpar sig för den
högre spänningen och har äfven med fördel utförts i
större enheter om 125 à 250 normalljus, hvarigenom
en lucka mellan båg- och glödlamporna blifvit
fylld.

Gatubåglampa med lina och spel.

Båglamptekniken å sin sida utvecklades
samtidigt i fråga om energibesparing genom införande
af s. k. effektkol med inblandade salter, som förhöjde
ljusstyrkan. Samtidigt närmade man sig äfven från
det hållet den medelstora typen genom konstruktion af
s. k. lilliputlampor. På senaste tiden ha
emellertid glödlamporna åter ryckt ett steg framåt
i och med de nya metalltrådlamporna: tantal- och
osmiumlampan m. fl., vid hvilka energiförbrukningen
nedpressats till omkr. l-1,5 watt per hefnerljus
samtidigt med att lifslängden ökats i betydande grad;
dessa lampor brinna dock endast för högst 125 volt.

För ytterbelysning användas mest båglampor. De
kopplas flera stycken i serier, beroende på den
förefintliga spänningen. I Amerika och på några
ställen i Europa (dock mera förr) användes båglampor
kopplade i långa serier på högspänning af flera
tusen volt. För att mata dessa användes seriemaskiner
eller transformatorer, de förra såväl som de senare
automatiskt reglerande på konstant strömstyrka. Om en
lampa slocknade, förbikopplades den automatiskt. Vid
belysning med växelströmsbåglampor får periodtalet
ej vara alltför lågt (ej gärna under 40 per sek.),
emedan då obehagliga ljusdallringar uppstå, som blifva
besvärliga, i synnerhet då rörliga föremål belysas. I
Amerika användas mycket höga periodtal för denna sorts
belysning, och då för större kraftöfverföringar ett
lågt periodtal helst användes, hafva i amerikanska
elektricitetsverk s. k. periodomformare blifvit
en regel. - För båglampornas anbringande användas
antingen höga kandelabrar eller upphängning mellan
husväggarna (fig. 1 och 2 visa exempel härpå). Då
lamporna tid efter annan måste nedtagas för isättning
af nya kol, äro de vanligen upphängda på stållinor,
hvilka vindas upp på små spel med spärr och vef. Äfven
Nernstlampor hafva på en del ställen kommit till
användning för ytterbelysning; deras större ömtålighet
erbjuder emellertid en del vanskligheter. Vanliga
glödlampor användas flerstädes i synnerhet för
nattbelysning af gator.

För inomhusbelysning användes ofta bågljus
med indirekt belysning. En sådan lampa visas
i fig. 3. Små båglampor och större Nernstlampor
(s. k. intensivlampor) användas i stor utsträckning
för belysning af butiker o. d. Glödlampor monteras
i armatur af växlande slag, såsom kronor, amplar,
lampetter, stakar m. m. Prof på sådan, mestadels
i Sverige tillverkad armatur lämnas i fig. 4. För
rörliga lampors anslutning användas proppar och
väggkontakter (se fig. 5). Bland hithörande detaljer
förtjänar nämnas en mycket använd typ å glaskupor,
bestående af ett system väl beräknade små prismor,
som tillsammans åstadkomma ljusets samlande i en viss
riktning, t. ex. nedåt (holofanglas). - Ledningarna
för elektrisk belysning inomhus förläggas i regel
osynliga i rör under putsen (se Elektriska ledningar).

Fig. 3. Indirekt belysning.

Elektrisk reklambelysning har, i synnerhet i de
stora världsmetropolerna, uppdrifvits i kolossal
omfattning. Stora bokstäfver formas af plåtlådor och
täckas med olikfärgade glas, som belysas af
glödlampor. Särskilda automatiska apparater hafva
konstruerats, som omkoppla dessa lampgrupper på olika
sätt, gifvande olika färger eller andra varierande
ljuseffekter.

För belysning af trappor användas äfven automatiska
apparater, som efter vissa minuter verkställa
släckningen af lamporna.

Elektrisk scenbelysning sker i regel med ramper af
glödlampor, ordnade dels vertikalt bakom kulisserna,
dels horisontalt i taket och vid scenkanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>