Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk kortslutning - Elektrisk kraft - Elektrisk kraftstation - Elektrisk kraftöfverföring - Elektrisk kur - Elektrisk ledningsförmåga - Elektrisk likvid - Elektrisk ljusbåge - Elektrisk ljuskastare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckor en kortslutning kan framkalla, använder
man s. k. säkerhetsapparater (se Elektriska
säkerhetsapparater). J. G. H.*
Elektrisk kraft, elektrot., det populära uttrycket
för elektrisk energi eller snarare elektrisk
effekt. Priset på elektrisk kraft ställer sig i
allmänhet i Sverige till 50-150 kr. per elektrisk
hkr per år, varierande dels på grund af olika lokala
förhållanden, dels med storleken på kraftbeloppet. Vid
stora utländska välbelägna vattenfall kan kraften
stundom säljas till pris af ända till 25 à 20
kr. per öfverförd elektrisk hästkraft och år.
A. E-m.
Elektrisk kraftstation, elektrot. Se Elektricitetsverk
och Elektrisk arbetsöfverföring.
Elektrisk kraftöfverföring, elektrot. Se Elektrisk
arbetsöfverföring.
Elektrisk kur, med. Se Elektroterapi.
Elektrisk ledningsförmåga, elektrot., det omvända
värdet af elektriskt motstånd (se d. o.).
Elektrisk likvid. Se Hemliga medel.
Elektrisk ljusbåge, fys. och elektrot. Om tvenne
spetsar af metall eller kol, som stå i förbindelse
med hvar sin pol af en elektricitetskälla med
åtminstone några tiotal volts spänning, sättas
i förbindelse med hvarandra och aflägsnas något
från hvarandra, blir strömöfvergången bestående
dem emellan. Strömmen fortledes af en af partiklar
eller gas från elektrodmaterialet bildad glödande
brygga, hvilken ofta företer en mer eller mindre
utpräglad bågform ("ljusbåge"). För praktiskt bruk
användas oftast spetsar af kol. De flesta metaller
kunna emellertid bilda ljusbåge, med undantag
af zink och vissa legeringar. Dessa metaller
hafva därför användning vid en del elektriska
apparater, t. ex. åskledare, där man sträfvar
att undvika en bestående ljusbåge vid apparatens
funktionerande. I praktiken användas ljusbågar för
belysning (se Båglampa), för industriellt bruk vid
lödning, svetsning eller smältning i ugnar, där hög
temperatur fordras, samt för vetenskapliga arbeten
till åstadkommande af hög temperatur, t. ex. kroppars
glödning för spektroskopisk undersökning. Den
elektriska växelströmsljusbågen har på senare tider
fått användning äfven för industriell framställning
af kväveföreningar ur luft, hvilket förfarande genom
Birkelands arbeten bragts till praktisk användning
och lofvar att få en storartad betydelse.
Vid närmare undersökning af en ljusbåge mellan
kolspetsar, alstrad med likriktad ström, finner
man, att den positiva kolspetsen formar sig till en
fördjupning, "kratern", under det att det negativa
kolet bibehåller sin spetsiga form. Då växelström
användes, blifva båda spetsarna naturligtvis
lika. Själfva ljusbågen har befunnits bestå af
från elektroderna lösryckta partiklar, och den
förmedlar sålunda en materialtransport, gående
i öfvervägande grad från det positiva till det
negativa kolet. Huruvida partiklarna helt enkelt
afsprängas eller om kolet först öfvergår i gasform
("sublimerar"), är ej med säkerhet fastställdt. Någon
smältning af kolet har i alla händelser icke kunnat
iakttagas. Temperaturen i ljusbågen har varit
föremål för många undersökningar, och resultaten
variera betydligt, från 2,000 till 6,000°. De
tillförlitligaste mätningarna hafva gifvit
omkr. 3,500° vid "kratern", på det negativa kolet
ungefär 2,500° samt
i själfva bågen en temperatur, i allmänhet något högre
än "kraterns", men varierande med olika strömstyrka.
Som förut antydts, erfordras en viss minimispänning,
för att en ljusbåge skall blifva bestående,
ökas sedermera afståndet mellan spetsarna,
så ökas spänningen (för en bestämd strömstyrka)
relativt obetydligt. Om man undersöker spänningens,
d. v. s. motståndets, fördelning i ljusbågen, finner
man, att det ojämförligt största spänningsfallet,
och därmed motståndet, ligger i öfvergången mellan
det positiva kolet och bågen. Såväl bågen i och för
sig som öfvergången vid negativa kolet synes erbjuda
ett betydligt mindre motstånd. Edlund m. fl. sökte
förklara de elektriska förhållandena i ljusbågen
genom antagande af en motelektromotorisk kraft i
bågen. Många nyare undersökningar gifva emellertid
icke stöd åt denna hypotes, utan det synes sannolikt,
att det stora öfvergångsmotståndet vid positiva kolet
härrör från därstädes i ytan liggande gasskikt. De
fullständigaste undersökningarna öfver den elektriska
ljusbågen äro utförda af mrs Ayrton, som uppställt
följande formel för spänningen i en likströmsljusbåge:
E=?+?L+ y+?L/I
E betyder här spänningen, L båglängden och I
strömstyrkan; a, ?, y och ? äro konstanter. a
betecknar en spänning - oberoende af bågens längd - ,
som fortäres vid öfvergången till spetsarna, 4/5 vid
den positiva, 1/5 vid den negativa. Den andra termen
har afseende på själfva bågen och den tredje åter på
spetsarna, angifvande smärre variationer.
Då en ljusbåge matas med växelström, förorsakar
motståndets variation, att kurvformen hos den
använda växelströmmen förändras, så att ström- och
spänningskurvorna få olika utseende. Häraf blir en
följd, att effektförbrukningen blir mindre, än hvad
produkten af ström och spänning angifver, ehuru någon
fasförskjutning ej finnes. Således
W=E.I.f,
där f är en faktor, mindre än 1.
Den elektriska ljusbågen visar en intressant egenskap
i och med sin ytterliga känslighet för variationer
i den elektriska strömmen. Om till polerna af en
ljusbåge på lämpligt sätt anbringas ledningar från
en mikrofon med batteri, kan bågen fås att återgifva
ljud (äfven tal), som bibringas mikrofonen (den
"talande ljusbågen"). Dessa fenomen hafva närmare
undersökts af Duddel och hafva gifvit uppslag till
en praktisk tillämpning för telefonering utan tråd,
i det att ljusbågens variationer äro förbundna
med motsvarande temperaturförändringar och därmed
följande variationer i det utsända ljusets styrka. En
selen-cell, införd i ljusknippet från en talande
ljusbåge, följer dessa belysningsvariationer och
kan, inkopplad i en telefonkrets, ge upphof till
ljud i telefonen, hvarigenom samtal kunna öfverföras
"per ljusstråle". Äfven för trådlös telegrafering
har ljusbågen fått användning såsom generator
för elektriska vågor. - Litt.: B. Monasch, "Der
elektrische lichtbogen" (1903). A. E-m.
Elektrisk ljuskastare, elektrot. Se Elektrisk
strålkastare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
