- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
343-344

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk ringledning - Elektrisk scenbelysning - Elektrisk skärmverkan - Elektrisk smärtstillande giktspiritus - Elektrisk stapel - Elektrisk strålkastare - Elektrisk ström - Elektrisk svetsning - Elektriskt arbete - Elektriskt batteri - Elektrisk telegraf - Elektriskt fluidum - Elektriskt fält - Elektriskt ljus - Elektriskt ljusbad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarvid en på ankaret fäst fjäder för ankaret tillbaka
till dess ursprungliga läge, hvarigenom strömmen
åter slutes, ankaret ånyo attraheras, afbryter strömmen,
går tillbaka o. s. v.; d. v. s. ankaret kommer
att oscillera och en vid detsamma fäst kläpp att
framkalla signal på en klocka. En elektromagnet,
anordnad på ofvan angifvet sätt, benämnes "själfafbrytare".
Ofta förekommer, att flera tryckknappar,
placerade på olika platser, t. ex. i de olika
rummen i en våning, äro satta i förbindelse med
samma batteri och samma själfafbrytare, så att
intryckandet af en knapp, hvilken som helst, åstadkommer
signal. För att härvid kunna uppfatta
hvilken af knapparna nedtryckts, brukar man i hvar
och en af ledningarna från dem insätta en annan
elektromagnet, hvars ankare, när det attraheras,
åstadkommer nedfallandet af en klaff, å hvilken
platsen, hvarifrån signalen utgått, finnes angifven.
– Man kan åstadkomma strömmens slutande äfven
genom att kombinera en kontaktsanordning med
t. ex. en dörrs öppnande, en nyckels kringvridande,
gåendet öfver en viss plats o. s. v.
J. G. H.*

Elektrisk scenbelysning, elektrot. Se Elektrisk
belysning.


Elektrisk skärmverkan, fys., elektrot. Om
elektromagnetiska rörelser träffa en ledande massa,
uppstå i de yttre skikten strömmar, som förtära
energien och sålunda skärma för rörelsens inträngande
till de inre partierna. Analogt, om en
ledare genomflytes af en växelström, skärma de
yttre partierna för de inre, så att dessa ej i
samma mån deltaga i strömledningen. Detta
fenomen yttrar sig särskildt vid grofva ledningar
och tillspetsar sig alltmer vid stigande periodtal;
det ger sig till känna såsom ett skenbart ökadt
motstånd i ledaren. Vid snabba oscillationer sker
ledningen öfver hufvud taget blott i det yttersta
lagret, hvarför man vid t. ex. åskledare bör använda
ledningar med stora ytor.
A. E-m.

Elektrisk smärtstillande giktspiritus. Se Hemliga
medel.


Elektrisk stapel, fys., detsamma som galvanisk
stapel. Se Galvaniskt element.

Elektrisk strålkastare, Elektrisk ljuskastare
l. Projektör, apparat, som genom
att samla ljusstrålarna från en elektrisk båglampa
till ett knippe med stor ljusstyrka kan skarpt
belysa ett visst närmare eller fjärmare beläget
område. Principen för sådana apparater är, att
en kraftig elektrisk ljusbåge placeras i brännpunkten
till en parabolisk eller sfärisk spegel, hvarvid de
från denna reflekterade strålarna komma att utgå
parallellt. Äfven andra anordningar för ljusstrålarnas
koncentrering användas, såsom linser, i hvilkas
brännpunkt ljusbågen anbringas. Linserna måste
för att kunna erhålla stor öppning göras aplanatiska
(se d. o.), d. v. s. formas så, att äfven de strålar,
som utgå mycket snedt, brytas till en med de centrala
strålarna parallell riktning. – Hela apparaten brukar
vanligen fastsättas vid ett stativ, så att den kan
vridas kring tvenne mot hvarandra vinkelräta axlar
och strålknippet sålunda kan kastas i hvilken riktning
som helst. De elektriska strålkastarna hafva
fått stor användning inom marinen, där fartygen
medelst dem upplysa sin väg; äfven för optiska
telegrafen och framför allt för militära ändamål (de
nyttjades i sådant afseende första gången under
Paris’ belägring 1870) hafva strålkastarna fått stor
betydelse (se vidare Båglampa).
J. G. H.*

Elektrisk ström, fys. o. elektrot., a) i allmänhet:
elektricitet i rörelse; b) i inskr. bem.: elektricitetens
gång genom en sluten krets (strömkrets) af ledare.
Den uppstår därigenom, att man förmedelst arbete
framkallar ett sådant spänningstillstånd i ändpunkterna
af en ledning, att den ena ändpunkten får
högre potential än den andra. Elektriciteten passerar
då under utförande af ett visst arbete från den
ändpunkten af ledningen, hvars potential är högre,
"den positiva polen", till "den negativa polen",
den ändpunkt, som har lägre potential. Strömmen
är antingen likriktad, då den varaktigt har samma
riktning, d. v. s. strömkällans poler inneha samma
inbördes läge, eller växelström, då dess intensitet
och riktning periodiskt förändras. Mycket snabba
växelströmmar rubriceras under elektriska
oscillationer.
Den för praktiskt bruk vanliga
växelströmmen har ett periodtal, varierande vanligen
mellan 25 och 70 perioder pr sek.; 16 perioder förekomma
för vissa enfasbanor. I Europa äro 25 och 50
perioder de vanligaste; i Amerika användas ända
till 133 perioder. Växelström kan vara en- eller
flerfasig. Vid tvåfasig växelström med gemensam
återledning är strömmen i denna [sqrt]2 ggr så stor
som i yttertrådarna. Vid triangelkoppladt trefassystem
är linjeströmmen [sqrt]3 ggr så stor som strömmen
i hvarje triangelsida. – Med dubbelström
menas inom svagströmstekniken en serie strömimpulser
af olika riktning, men utan reguljärt periodtal.
Den elektriska strömmens styrka mätes i ampère. Jfr
Absoluta enheter och Elektricitet.
A. E-m.

Elektrisk svetsning l. Elektrisk vällning,
elektrot., ett förfarande att sammanfoga metalldelar
genom att låta dem ingå i en elektrisk
strömkrets och förena dem, då det i beröringsytan
alstrade värmet är tillräckligt att på några
få sekunder fullständigt sammansvetsa delarna.
Denna svetsningsmetod, angifven af Elihu Thomson,
har fått rätt stor användning, särskildt för
fabrikation af ringar, kättingar o. dyl. Fogens styrka
blir i de flesta fall jämförlig med det öfriga
materialet, stundom större. Endast i fråga om
vissa stålslag, där den genom utglödgningen åstadkomna
förändringen i materialets egenskaper spelar
in, råder ett motsatt förhållande. För elektrisk
svetsning erfordras betydande strömstyrkor, vanligen
flera tusen ampère. För att sammansvetsa
12 mm. rundjärn fordras – momentant – omkr.
10 hkr. Som strömkälla användes därför enklast
en växelströmstransformator, då arbetsstycket kan
direkt ingå i eller bilda den sekundära lindningen.
Den elektriska svetsningen erbjuder stora fördelar:
den är bekväm och lättskött samt möjliggör genom
sin snabbhet en stor arbetsintensitet.
A. E-m.

Elektriskt arbete. Se Arbete.

Elektriskt batteri, fys. Se Batteri 3.

Elektrisk telegraf, elektrot. Se Telegraf.

Elektriskt fluidum, fys. Se Dualistiska
teorien
och Elektricitet.

Elektriskt fält, fys. Se Potential.

Elektriskt ljus, elektrot. Se Elektrisk belysning.

Elektriskt ljusbad, med., en modern badform, som
serveras i därtill särskildt apterade (rum eller) skåp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free