Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 349-350 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk uppvärmning - Elektrisk urladdning - Elektrisk ventilcell - Elektrisk vind - Elektrisk vällning - Elektrisk öfverspänning - Elektro- - Elektrod - Elektrodiafon - Elektrodynamik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämnd kryptol, hvilken fått stor
användning. Elektriska motståndsugnar tillverkas af
firman W. C. Heræus, Hanau. Elektriska kokapparater
för hushållet förekomma, men hafva mer karaktären af
lyxpjäser, af orsak, som ofvan anförts. Den bästa
konstruktionen utmärkes af ett dubbelväggigt kärl,
å hvars inre yta strömledaren anbragts i form af en
påstruken platinamassa, som synnerligen fullständigt
nyttiggör strömvärmet. A. E-m.

Elektrisk urladdning, fys. Se Urladdare.

Elektrisk ventilcell, elektrot., detsamma som
aluminiumcell (se d. o.).

Elektrisk vind, fys. Laddas en kropp, som är försedd
med en skarp kant eller, ännu bättre, med en fin
spets, strömmar elektriciteten ut genom denna spets,
då laddningen öfverskridit en viss gräns. Därvid
uppstår också en strömning i det omgifvande mediet,
vanligen luft, och denna strömning kallas elektrisk
vind. Man kan visa denna elektriska vind genom att
låta densamma blåsa på en ljuslåga eller också
genom den reaktion, som densamma ger åt spetsen i
fråga. Hänger man nämligen upp ett hakkors, hvars
armar äro starkt spetsiga, så att korset lätt kan
röra sig, och laddar man korset, så att elektrisk
vind uppstår, börjar korset att vrida sig i en
riktning motsatt mot spetsarnas. Naturligtvis
kan korset hafva mer än fyra armar; det kallas
då elektriskt svänghjul l. elektrisk turbin.
S. A-s.

Elektrisk vällning, elektrot. Se Elektrisk svetsning.

Elektrisk öfverspänning, elektrot., en i en elektrisk
ledning uppträdande, för anläggningen onormalt hög
spänning. Den kan förorsakas dels af atmosfärisk
elektricitet, dels af rubbningar i den elektriska
energiens fördelning i systemet (t. ex. genom in-
eller urkoppling af en ledning eller apparat,
genom kortslutning eller jordslutning och, nära
sammanhörande härmed, elektriska svängningar genom
resonans), dels slutligen genom ett hastigt
afbrytande af en stor strömstyrka (t. ex. genom
magnetisk utblåsning). Rörande skyddsapparater mot
öfverspänning se Elektrisk arbetsöfverföring.
A. E-m.

Elektro- (se Elektron), i sammansättningar: som har
afseende på, innehåller, består af eller framkallas
genom elektricitet.

Elektrod (af grek. elektron, se d. o., och hodos,
väg), fys. De metalltrådar eller metallblock,
genom hvilka en elektrisk ström införes i
en vätska eller gas, kallas elektroder, och
särskildt den elektroden positiv (negativ),
genom hvilken den positiva (negativa) strömmen
ingår i vätskan. Faraday kallade den positiva
elektroden "anod" och den negativa "katod".
K-L.*

Elektrodiafon (af grek. elektron, se d. o., dia,
genom, och fone, ljud), elektrot., en apparat
för signalering af annalkande åskväder, består af
en kort lufttråd som uppfångare samt en kohärer i
förbindelse med ett litet batteri och en hörtelefon. I
hörtelefonen uppstår ljud, då apparaten träffas af
elektriska svängningar. På detta sätt kan man upptäcka
annalkande åskväder på betydliga afstånd.

Elektrodynamik (af grek. elektron, se d. o., och
dynamis, kraft), fys., läran om elektriska strömmars
inverkan på hvarandra. Genom
undersökningar utaf den af H. E. Örsted upptäckta egenskapen
hos elektriska strömmar, att de deviera en magnetnål
ur den magnetiska meridianen, föranleddes A. M. Ampère
att undersöka två elektriska strömmars inbördes
verkan. För att få ena strömmen rörlig kring en axel
begagnade han en ställning, ännu kallad Ampères bord,
bestående af två metallståndare, A och B (fig. 1),
hvilkas öfre, vågrätt böjda delar sluta med två midt
öfver hvarandra sittande koppar, a och b. Böjes
en med skarpa spetsar försedd metalltråd, så som
fig. utvisar, och upphänges i de med kvicksilfver
fyllda kopparna, så blir denna del af strömledaren
rörlig kring en genom de båda spetsarna gående
lodrät axel.

Fig. 1.

Slutligen kunna de två ståndarna sättas i
ledande förening med hvar sin af en elektrisk stapels
poler. Närmas nu till den ena lodräta delen af den
rörliga strömmen en annan, med den förra parallell,
rätlinig elektrisk ström, så blir den rörliga strömmen
attraherad, om de två parallella strömmarna gå i
samma riktning, men i annat fall repellerad.

Fig. 2.

Då
man vill undersöka den inbördes verkan mellan
två rätliniga strömmar, som icke äro parallella,
utan korsa
hvarandra, föres en vågrät ström intill den rörligas
vågräta del, och då visar sig, att två rätliniga
strömmar, hvilkas riktningar med hvarandra bilda en
vinkel, attrahera hvarandra, om båda gå till eller
båda från vinkelns spets, men repellera hvarandra, om
den ena går till och den andra från vinkelspetsen. Af
de nu anförda elektrodynamiska lagarna kunna de öfriga
härledas. De viktigaste af dessa äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>