Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektroskop - Elektrostatik - Elektrostatiska enheter - Elektrostål - Elektroteknik - Elektrotekniker - Elektrotekniska mätinstrument - Elektroteknisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modifierade formerna af ifrågavarande instrument må nämnas
torsionselektroskopet l. elektriska torsionsvågen (se
d. o.), som användes för kvantitativa undersökningar
af laddningars styrka medelst användning af
torsionskraften, och kondensationselektroskopet,
afsedt för undersökning af mycket svaga
laddningar. Man tänke sig kulan på det afbildade
guldbladselektroskopet ersatt med en på öfre sidan
fernissad metalltallrik. Till instrumentet hör en
dylik lös tallrik, på ena sidan försedd med isolerande
handtag och på motsatta sidan fernissad. Lägges den
lösa tallriken på den fasta, så isoleras de från
hvarandra genom fernisslagren. Beröres den lösa
tallrikens öfre, blottade yta med en ledningstråd
från den elektricitetskälla, som skall undersökas, så
bindes i den undre tallrikens öfre yta elektricitet
af motsatt slag, och denna binder i sin ordning
elektricitet i den öfre tallriken, så att en kvantitet
från elektricitetskällan kan ytterligare öfvergå, på
det sätt, för hvilket är närmare redogjordt vid fråga
om elektrisk kondensation (sp. 204), och kondensation
en blir ganska stark, eftersom det isolerande
lagret är mycket tunt. Om den undre tallrikens
undre, obelagda yta beröres med fingret, så bortgår
från guldbladen all fri elektricitet. Aflägsnas
först fingret och sedan den öfre tallriken, så är
elektroskopet laddadt, och bladen divergera. Med ett
så beskaffadt instrument kunna äfven mycket svaga
spår af fri elektricitet uppvisas. L. A. F.*
Elektrostatik (af grek. elektron, se d. o., och
statik, se d. o.), fys., läran om den statiska, i
hvila befintliga elektriciteten (se Elektricitet). -
Adj. Elektrostatisk.
Elektrostatiska enheter, fys. Se Elektriska enheter.
Elektrostål, elektrot., bruklig, ehuru i tekniskt
afseende föga lämplig benämning på stål, framstäldt
i elektrisk ugn.
Elektroteknik (se Elektron och Teknik),
den del af tekniken, som omfattar de praktiska
tillämpningarna af elektriciteten. Man skiljer mellan
starkströmsteknik och svagströmsteknik. Den förra
omfattar elektricitetens användning för belysning,
arbetsöfverföring m. m., d. v. s. alla de områden,
där elektriciteten förekommer såsom relativt stora
effektbelopp. Svagströmstekniken åter omfattar
elektricitetens användning för telegrafering,
telefonering och annan signalering m. m., då således
den elektriska energien uppträder i relativt små
mängder. Elektrotekniken kan räkna sin egentliga
upprinnelse från 1870-talet, då Grammes maskin och
Edisons uppfinningar på belysningens och telefoniens
område uppträdde och bildade inledningen till
"elektricitetens tidehvarf". - Litt.: G. R. Dahlander,
"Elektriciteten" (1890-93’; med suppl. 1899-1901),
A. Wijkander,"Elektroteknikens grunder" (1900),
K. Wallin, "Elektriciteten" (1905), A. Ekström,
"Modern telefonteknik" (1903), "Uppfinningarnas bok",
bd III, "Elektriciteten" (1902, utg. af A. Berglund),
"Handbuch der elektrotechnik" (1900 ff., utg. af
C. Heinke), "Die schule des elektrotechnikers" (1896;
utg. af A. Holzt), A. Thomälen, "Kurzes lehrbuch der
elektrotechnik" (2:a uppl. 1906), E. Krause, "Kurzer
leitfaden der elektrotechnik" (1905), ,T. Russner,
"Grundzüge der telegraphie und telephonie" (1902),
"Kalender für elektrotechniker"
(utg. af F. Uppenborn), och H. A. Foster, "Electrical
engineer’s pocketbook" (1902). A. E-m.
Elektrotekniker, person, som egnar sig åt
elektroteknik (se d. o.).
Elektrotekniska mätinstrument. Se Elektriska
mätinstrument.
Elektroteknisk industri, tillverkning af elektriska
maskiner, apparater, ledningsmaterial m. m.
Den elektrotekniska industrien har vunnit sin
utveckling särskildt i Tyskland och Nord-Amerika
och daterar sin egentliga upprinnelse
från 1870-talet. I Tyskland utmärker sig
utvecklingen för den intensivaste växelverkan
mellan teori och praktik, i det att ett flertal
af de vetenskapliga storheterna på ett mer eller
mindre direkt sätt gifvit impulsen till teknikens
utveckling, t. ex. Kohlrausch. Bland föregångarna
i Tyskland böra främst nämnas W. von Siemens, von
Hefner-Alteneck och von Dolivo-Dobrovolsky. De
ledande firmorna i tysk elektroteknisk
industri äro numera Siemens-Schuckert-werke,
som uppkommit genom sammanslagning af de stora
företagen Siemens & Halske och Elektrizitäts
A. G. vorm. Schuckert & co, och kombinationen
Allgemeine elektrizitätsgesellschaft (förkortadt
A. E. G.)- Union elektrizitätsgesellschaft
(förk. U. E. G.). Efter dessa jätteföretag, som i en
mängd andra länder äro representerade af dotterfirmor,
kommer en mängd större och mindre industriella verk
med mer eller mindre speciellt verksamhetsområde. Som
helhet företer den tyska elektrotekniska industrien
en synnerligen imponerande anblick; dess fabrikat
gå öfver hela världen. Den amerikanska elektriska
industrien räknar som sina märkesmän namnen Edison,
E. Thomson och Steinmetz. De ledande
elektriska firmorna äro General electric co. (som
uppstått genom successiv inkorporering af ett flertal
äldre firmor, bland dem Brush co., Thomson-Houston
co. samt Edison co.) och Westinghouse electric
and manufacturing co., hvilka båda hafva stora
dotterföretag i England, Frankrike och Italien. Dessa
världsfirmor och den öfriga betydande amerikanska
elektriska industrien utgöra skarpa konkurrenter
till tyskarna pä världsmarknaden. I England har den
elektrotekniska industrien legat nere till de sista
åren, då en kraftig uppblomstring synes hafva börjat,
hufvudsakligen genom amerikanskt inflytande. Den
engelska tekniken har nu fördelen att tillämpa det
bästa af såväl europeisk som amerikansk praxis. Den
franska elektrotekniska industrien lefver sitt eget
lif och visar delvis en viss efterblifvenhet. Däremot
ligger den schweiziska elektrotekniken i första
planet. De schweiziska firmorna Maschinenfabrik
Oerlikon och Brown, Boveri & co. kunna mäta sig
med de förnämsta i rang. Äfven den italienska och
den österrikiska elektrotekniska industrien ha att
uppvisa en storartad utveckling, i synnerhet den
senare, inom hvilken firmanamnet Ganz & co. (Budapest)
intager främsta rummet.
I Sverige har den elektrotekniska industrien under
en följd af år haft sina förnämsta representanter i
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget i Västerås,
på starkströmsområdet, och i firman Aktiebolaget
L. M. Ericsson & c:o, på telefonteknikens
område. Den senare är en stormakt inom sitt område
på världsmarknaden och utgör en af spetsarna af den
svenska industrien. "Allmänna svenska" grundades
1883 af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
